Klassisk och humoristisk Läderlapp

ÖRNSKÖLDSVIK. Läderlappen Stockholms operettensemble Folkan Teater i Örnsköldsvik på lördagen. I rollerna: Eva Svärd-Mannerstedt, Kurt Jacobsson, Mette Adolfsson, Bengt Gustafsson, Robert Gherman, Alla Luks, Lennart Bjelke, Per-Arne Hedin, Eva Norberg, Martin Johansson, Susie Sulocki Kempe, Annika Listén, Peder Levin, Danka Vukcevic.

För första gången så länge någon kan minnas gästspelade Stockholms operettensemble på Folkan i Örnsköldsvik i lördags utan Anne-Lie Kinnunen. Hon låg hemma i Stockholm starkt förkyld och missade därmed en av mycket få föreställningar under 28 års turnerande.

Det har gått flera år sedan hon själv hade huvudrollen och i årets uppsättning medverkar hon endast som en av gästerna på prins Orlofskys bal med en specialskriven kuplett som extranummer. Som skapare av Stockholms operettensemble och eldsjäl betyder hon ändå mycket för föreställningen enbart genom att visa sig i någon av de många praktfulla klänningarna.

Läderlappen är en mycket humoristisk operett av Richard Genee och Karl Haffner med musik av Johann Strauss den yngre. Det är också en av de allra mest amoraliska föreställningar som satts upp. Alla är benägna att vänstra med alla så fort tillfälle ges. Om nu ingen upptäcker dem förstås.

Eva Svärd-Mannerstedt visar som Rosalinda kärlek till sin man, spelad av Kurt Jacobsson, när han ska in fängelse. Men han hinner inte mer än utanför dörren förrän hon faller för första bästa tenor. Kammarjungfrun Adele, spelad av den välsjungande sopranen Mette Adolfsson, fick genast en ledig eftermiddag för husfruns planerade utsvävning. Kurt Jakobsson har å sin sida ljugit om fängelsevistelsens längd för att kunna bedra sin hustru. Kammarjungfrun tog också för sig när tillfälle gavs.

Prins Orlofsky, spelad av ryskan Alla Luks, lever också efter devisen att alla ska roa sig på vilka promiskuösa sätt som helst så fort tillfälle ges. Hon är permanent medlem i operettensemblen och alltid en stor tillgång. Så även i årets föreställning med sin charmiga ryska brytning.

Läderlappen hade urpremiär för 135 år sedan. Tydligt är att den övre medelklassen i Österrike och Tyskland roade sig långt utanför vad som kan betecknas som normal anständighet på den tiden. I den här föreställningen skildras detta på ett lättjefullt syndigt sätt som sprider glädje och förnöjelse i hela salongen.

En av höjdpunkterna är när violinisten och kapellmästaren Rimma Gotskosik i praktfull röd känning äntrar scenen och river av en eldig csardas.

Operetterna är föregångare till dagens musikaler och lockar inte längre den yngre publiken. Operettvännerna i Örnsköldsvik får emellertid en stor kulturupplevelse mitt i vintern varje år när Stockholm operettensemble gästspelar. För sitt trogna och väl genomförda arrangörsskap hyllade ensemblen därför Örnsköldsviks riksteaterförening med en blombukett med föreningens allt i allo Nils-Olof Landfors som mottagare. Blommorna överlämnades med en speciell hälsning från Anne-Lie Kinnunen. Tydligt är att ensemblen tycker om att spela i Örnsköldsvik.

SVEN LINDBLOM

En sprittande afton med goda sångare
SUNDSVALL (ST) 2008-02-23 03:00
OPERETT
  Tonhallen
  Läderlappen
  Stockholms Operettensemble
  Musik: Johann Strauss den yngre med inslag av Brahms och Monti
  Regi: Kurt Jacobsson och Anne-Lie Kinnunen
  Medverkande: Eva Svärd-Mannerstedt, Kurt Jacobsson, Robert Gherman, Mette Adolfsson, Alla Luks, Bengt Gustafsson, Lennart Bjelke med flera

  Min mormor älskade operett och missade aldrig ett gästspel i hemstadens folkpark av Zigenarbaronen, Grevinnan Mariza, Glada änkan och allt vad de hette. För oss som lever med många kanaler och snabba modeväxlingar också i musiken är det nästan omöjligt att förstå hur folkligt förankrade och slitstarka operettmelodierna var ända fram på 1960-talet.
  I dag ser vi operett med en släng av nostalgi och kanske för att påminna oss själva om att det fanns en tid då Europa, i synnerhet Wien, var centrum för underhållningsmusiken, långt innan initiativet gled över havet till USA och födde musikalen. Och så ser vi den förstås för musikens skull: den odödliga, glada och jublande musiken.
  Stockholms operettensemble och dess ledare Anne-Lie Kinnunen konstrar inte till sin uppsättning av Läderlappen med moderniseringar utan ger oss The Real Thing. Det är wienersalongernas brokadklädda flärd, sidenfrasande krinoliner och dansande dirndl-flickor; det är färger, glitter och en förtrollad värld att fly in i när problemen hopar sig i verkliga livet.
  Som de flesta operetter har Läderlappen en handling som kan få en såpopera att verka djup. Här är folk som klär ut sig, gömmer sig för varandra, kastar fel personer i fängelse utan att det gör så mycket och blir nyförälskade i sina egna fruar bara för att dessa bär mask. Det är kärlek som frodas lite hit och dit – kanske en inte alldeles orealistisk bild av hur man fick dagarna att gå i den wienska överklassen. Men till skillnad från mycket annan underhållning bjuds man här kvalitativ musik av drivna och skickliga sångare. Operett är inget för pseudosångare: den kräver.
  Till ackompanjemang av en sorts wienertrio, tyvärr ibland ganska oren, håller denna ensemble glädjen uppe hela kvällen med sina solon, duetter och körer. Metta Adolfssons ljusa, bärande sopran visar sig ha fina koloraturtalanger. Eva Svärd-Mannerstedts kraftigare röst med härlig volym på höjden kompletterar Adolfsson fint. På herrsidan utmärker sig Robert Gherman med sin starka, tydliga baryton.
  Ensemblen är också påfallande goda skådespelare, som inte spelar över utan beter sig så naturligt som det bara går i en dylik situation. En extra poäng där till Alla Luks som den blaserade prins Orlofski, ungefär lika munter som åsnan I-or.
  Och musiken är det som ursäktar allt, håller ihop allt; wienerepokens hela meny med polkor, valser och mazurkor. I andra aktens slut, när ensemblen dansar till Läderlappens allra mest välkända wienervals, är operetten i sitt esse. Och det är omöjligt att inte tjusas av den ålderdomliga charmen och åt denna musik: sprittande, sprudlande, spirituell och evigt ung.

Susanne Holmlund
060-197278
susanne.holmlund@st.nu