Helgjutet och fiffigt av operettensemblen

 

Värdshuset Vita hästen - Boulevardteatern

 

Regi: Anne-Lie Kinnunen

 

Medv: Stockholms Operettensemble

 

Detta måste allt vara den bästa uppsättning som Stockholms operettensemble bjudit på under sin 20-åriga existens. Det säger en del, om man betänker vilket pärlband av klassiska operetter som detta sällskap spelat upp på turnéer i hela landet efter en premiär och en säsong i Stockholm. För andra året nu på Boulevardsteatern, på dagtid.

Ensemblen är helgjuten och toppas av nykomlingen Erling Larsén, som efter 20 år på Folkoperan nu blivit operetthjälte. Som överkyparen Leopold är han här en klippa med säker tenor, bra utspel, humor och snärt i replik och plastik. En scenräv. Anne-Lie Kinnunen är hans Josepha, värdshusvärdinnan själv, som hon gör med en härlig portion humor och glimten i ögat.

Ett rart, stabilt och säkert par kring vilket allting kretsar. Innan de båda till sist får varandra (ja, slutet är redan avslöjat - urpremiären ägde ju rum redan 1930) så har Josepha då fått överge sina amorösa planer beträffande stamgästen doktor Siedler, bra och charmfullt spelad av stilige och skönsjungande tenoren Lennart Bjelke, som snabbt förälskat sig i fabrikörsdottern Britta.

Katarina Pilotti i rollen är en stor tillgång för operettensemblen med mångsidighet, härligt spelhumör och en både betagande och perfekt röst. Hennes pappa kalsongfabrikantens roll kräver

sin man och här har man funnit honom med råge i Rune Hallberg, ett superproffs som inte lämnar något åt slumpen. Hur lätt skulle det inte vara att göra buskis av denne ömhjärtade koleriker. Sånt har hänt, men Hallberg klarar balansgången perfekt.

Alla Luks och Lars Fager brukar tillsammans göra succé med sina komiska gemensamma nummer hos operettensemblen, så även nu. Hennes läspande Klärchen är betagande och Lars

Fagers Sigismund halsbrytande rolig. Han är fenomenal i plastik och komik med ett perfekt timat framförande.

Fiffiga dubbleringar gör ensemblen större än verklighetens resurser bjuder. Mattias Enn förvandlas vips från professorska till kejsare. Och kul är det, som den estradör han är följer han

med i svängarna. Man hittar honom också under en halmhatt som värdshusgäst. Regissören Kinnunen har utökat ensemblen med lätta förklädnader som skapar en större besättning.

Sådana är operettens villkor. När värdshusvärden Leopold avskedas, vilket ju sker då och då,

hålls ställningarna av underkyparen Gustl, som inte bara lyder order utan här också är en hejare på att joddla. Siw-Marie Andersson har efter Operahögskolan setts i roller på många scener. En mer udda merit är att hon också fått Sveriges första och enda joddlarstipendium. De mångsidiga sjungande dansarna har blivit fyra genom sopranen Nina Hammarberg och veteranerna Eva Norberg samt Annika Listén och Suzy Sulocki-Kempe som också är ensemblens koreografer. Musiken låter utmärkt under kapellmästaren Rimma Gotskosik.

 

GABY WIGARDT kultur@svd.se