Hemsida

Historia

1992 kontaktade Kultur och Fritid i Mölndals kommun Mölndals Motorklubb om motorklubben var intresserad av att bedriva en teknikdel på Lindevigården i Lindome i något som tillsammans med andra verksamheter och en specialskola på platsen skulle bli ett skoldaghem.

När alla diskussioner mellan Kultur och Fritid, Barn och Ungdom och Socialförvaltningen var färdiga blev det ingen skoldaghen, utan en skola och en kvällsverksamhet som bedrevs var för sig, en teknikgrupp, en musikgrupp, en målargrupp, en tjejgrupp och en grupp som sysslade med köket bakade bröd
och som fixade till kaffet till dom andra ungdomarna. Två fritidsledare anställdes, Janne Brandberg från Kultur och Fritid samt Morgan Lundberg från Mölndals MK

Vad beträffar teknikdelen som Mölndals MK var beredd att bedriva, hade kommunen vissa önskemål. Det skulle mekas med cyklar och mopeder, och det skulle arbetas med metallslöjd och träslöjd. Några socialassistenter utsåg att plocka ut ”ungdomar med särskilt behov” som skulle slussas in i verksamheterna. Det visade sig snart att meka med cyklar var inte intressant och mopeder var det bara trimning som skedde när inga ledare såg på. Träslöjd och metallslöjd fanns inget intresse hos ungdomarna att vara med i. Efter en kvälls diskussion mellan ungdomarna i teknikgruppen och kommunen visade det sig att ungdomarna var mer intresse var att få skruva med bilar än att svarva i trä och metall. Det fanns inga andra intressen hos dessa ungdomar.

Efter en del förslag väcktes iden om att börja bygga en folkracebil, där alla ungdomarna skulle hjälpa till. En skrotbil införskaffades. All inredning plockades bort. Detta fungerade inte bra, utan det blev två ungdomar på varje bil. Fler bilar fick införskaffas. Bilarna var rostiga lite var stans, och de fick lagas upp, plåt klippas till och svetsas fast. Sedan införskaffades en säkerhetsbur som ungdomarna fick svetsa fast, en tävlingsstol och ett säkerhetsbälte monterades på plats.

Så var då den stora stunden kommen när ungdomarna skulle ta sin förarlicens. Kursen skulle hållas på Lindevigården och var öppen även för andra ungdomar. När klockan var framme och vi skulle träffas kom bara några av ungdomarna till kursen. Efter en väl genomförd kurs med en teoridel och en praktikdel fick dom sin debutantlicens. När vi senare frågade dom ungdomarna som inte kom till kursen varför dom uteblev, blev svaret att dom inte vågade komma när det var andra med som dom inte kände. Deras självförtroende var alltså inte alls starkt. Sedan kom tävlandet igång. Det visade sig igen att det inte var någon bra ide att dela bil mellan ungdomarna. När någon körde sönder sin folkracebil ställde han inte upp och lagade bilen, han ville bara köra tävling. Efter diskussioner med andra projekt, visade det sig att dom hade haft samma problem. Lösningen fanns i att låta varje ungdom sköta sin bil, och det fungerade bra.

I maj 1995 slutade Janne Brandberg och Morgan Lundberg var kvar som ensam ansvarig ledare fram till och med maj 2002. Juni 2002 tog Pia Winberg över som ansvarig ledare.

Hösten 1997 ville kommunen att vi skulle prova med att låta två ungdomar vara på en bil för att spara pengar. Vi informerade dom nya kommunfolket att vi kört så tidigare utan något gott resultat. Men så skulle ske och så skedde. Det visade sig att ungdomarna försvann från verksamheten, och orsaken var att dom som körde sönder inte ville laga upp bilarna efter sig. Vi gick återigen tillbaka till att varje ungdom hade sin egen bil. 1997 ville kommunen lägga ner verksamheten för att den var för dyr. Protesterna från ungdomar och föräldrar var för kraftiga, så verksamheten blev kvar.

I Juni 2002 blev det dags igen. Verksamheten blev återigen uppsagd för "osäkerheten kring budgeten inför år 2003", (240 000 kronor/år). Denna gång blev också protesterna stora och uppmärksammades i dagspress och radio. Än vet vi inte resultatet. "Att vara eller inte vara". Den 11 december 2002 kommer budgeten för kommunen att läggas för år 2003.VI FÅR VARA KVAR ETT ÅR TILL!!! Det beslutet fick vi som julklapp ifrån kommunen julen 2002.

I Juni 2003 kom det en uppsägning ifrån Kultur och Fritid återigen! Vi kämpade och var på kommunfullmäktigemöte. Men nu är det slut! Beskedet kom inte som en glad julklapp! Men vi fortsätter att kämpa vidare. Det har varit ett antal reportage i radio och tidningar.

Vi har fått mycket stöd ifrån allmänheten och en person försöker hjälpa oss att få sponsring. Vi har fått ett bidrag ifrån Kyrkorådet i Kållered! Vi kämpar vidare ideellt för att bevara vårt ungdomsprojekt.