"Fotografen i tiden - från glasbilder till Websida"

Sture Andreasson, fotograf i nordvästra Skåne sedan 1916. Han dog 1981 vid 83 års ålder. Då hade han producerat över 4000m smalfilm och 10 000 glas- och diabilder. En fotograf som skildrade hembygden i glädje och sorg. Bröllop och barndop, vardagliga händelser och begravningar. Många tusen människor har Sture Andreasson förevigat med sin kamera.

Fotografen som också hälpte till att kameran numera finns i var mans hand. Han lånade ut lådkameror under 30- talet till skåningarna på deras söndagsutflykter till bl a Skäralid och Röstånga. Han bildade Foto-Klubben Kedjan för amatörfilmningens främjande.

Under Stures tid som fotograf pågick två världskrig utanför Sveriges gränser. Sture gjorde med amatörskådespelare och enkla medel filmen "Allvarstid" och ett - på den tiden - mycket berömt kort för att vi skulle skänka pengar till Europas svältande barn.

Fotografen kunde även tolka sina bilder poetiskt. Här följer dikten till det berömda kortet:

Har du sett dem räcka en frusen hand ,
Mager och tärd av nöd?
Har du sett dem bo i skövlat land,
Har du hört deras bön om bröd?

Har du hört en viskning, med nattens vind,
Du som vilar i ombonat hus.
En bön från en blek och tårad kind
Från dem som har allting i grus.

Europas nöd är vår egen nöd,
Vi är barn utav samma far.
Giv dem en hjälp till dagligt bröd.
Vi har allt, de har ingenting kvar.

Sträck en hälpande hand över gräns och tull
Ifrån landet i högan nord!
Giv dem, ack giv dem, ej gods och gull
Men barmhärtighet utan ord.

En gång skall här byggas en fredens väg,
Där ej barn får svälta ihjäl,
Där varje människa på livet färd
Skall känna hon har en själ.

Vi måste bringa varandra fred,
Om vår gärning är här, eller där.
Vi måste bringa varandra frid,
Den enda brygga som bär.

Jag beder idag med ut utsträckt hand
Om bröd till Europas små.
Låt bringa en hälsning från Sveriges land,
Som de svältande skall förstå.

 

En känd profil bland Stures vänner var Stålfarfar, Gustav Håkansson från Gantofta. De var på olika sätt levnadskonstnärer, Stålfarfar hade blivit en kändis så han tyckte om att stå framför kameran.

På 50- talet och fram till sin död blev hela Sverige med sin underbara natur hans fotoobjekt. Under hela 50- talet drog han fulla hus på Rönnehälls Bygdegård där han berättade om livet i norr, det var framförallt Abisko med Lapporten, Börkliden och Ångermanland med Ådalen.

Under de långa vinterkvällarna i Tågarp använde fotografen sina bilder som underlag och skisser till oljemålningar.

Stina Lundmark