Här är en text som jag skrivit om framtidsutsikterna för kloning av djur och människor
EN VÄG TILL EN BÄTTRE VÄRLD?
Kloningens vara eller inte vara är en fråga som aldrig verkar bli besvarad, eller förlora sin plats i den politiska hetluften heller för den delen. Det är många olika aspekter som spelar in då folk i allmänhet försöker skaffa sig en uppfattning om detta ämne. Främst då religiösa och moraliska, men också biologiska och medicinska. Det är också ett ämne som kittlar ryggraden, för vem har inte sett filmer som ”Blade Runner” från tidigt åttiotal, där förrymda kloner i en framtidsvärld bestämt sig för att hämnas på mänskligheten, eller som i filmerna ”Det femte elementet” och ”Alien återuppstånden” där det räcker med en enda cell från en människa för att kunna återskapa en perfekt kopia med helt och hållet intakta minnen. Det här är givetvis bara science fiction, men odödligheten upplevs ändå av många som liggandes inom räckhåll. Det är inte konstigt att många blir hänryckta, eller förskräckta för den delen, inför detta ämne.
Forskarnas dilemma är nog i största grad tvärtom gentemot befolkningen i övrigt. Först och främst tittar de på de medicinska och biologiska möjligheterna, och sedan eventuellt på de moraliska och religiösa aspekterna. Frågan man egentligen ska ställa sig, är utifall man ska göra någonting bara för man kan.
Nu kanske inte alla vet exakt vad kloning är för någonting, och hur man går till väga. Men det är helt enkelt så att man tar ett obefruktat ägg och rensar ur det DNA (arvsmassan) som kommer från äggdonatorn, för att sedan föra in en cell med exakt samma genetiska kod som den individ som man vill klona. Sedan sätts själva delnings processen igång med en svag elektrisk ström, och en klon börjat växa. Denna process är givetvis inte fullt så enkel som jag har beskrivit här, men det är i vilket fall en ganska enkel beskrivning av vad kloning är för något. Men i dagsläget är det en väldigt ny och osäker vetenskap, och endast i ca ett försök på hundra lyckas man att få fram en livsduglig klon. Och även om det blir en lyckad födsel, ställer sig forskarna frågande till utifall klonen har samma förutsättningar som naturligt födda individer att klar sig mot sjukdomar, åldrande etc.
I dagsläget används inte kloning i annat än rent vetenskapliga studiesyften. Man testar helt enkelt vad som är möjligt. Lyckade kloningar har gjorts av ett flertal olika djurarter, t ex får, möss, getter, nötkreatur och grisar. Mänskliga kloningsförsök har, om man bortser från Rafael-sektens obevisade påstående om att man satt två människokloner till världen, endast tillåtits att utvecklas till embryon innan försöken avbrutits. Mänsklig kloning möter också mer motstånd politiskt, och försöken har förbjudits enligt lag i ett flertal länder.
Men det som i första hand är intressant i fråga om mänsklig kloning är inte att skapa levande kopior av redan existerande människor utan att kunna utnyttja kloningsproceduren i medicinskt syfte. Och då är det först och främst en fråga om så kallade stamceller. Stamceller är celler som b.l.a. står att finna i embryon, och man kan säga att det är en fråga om oprogrammerade celler vars framtida uppgift ännu inte programmerats in och specialiserat dem. Dessa celler har visat sig vara ovärderliga i kampen mot vissa sjukdomar, t ex Alzheimers, där man sprutar in stamceller i hjärnan hos den sjuke, där de genast anpassar sig och ersätter de hjärnceller som sjukdomen förstört. Även hos personer med ett försvagat hjärta har stamcellstillförsel visat sig vara positivt som behandlingsmetod. Hitintills har man mestadels använt stamceller som utvunnits ur navelsträngen hos nyfödda barn, men de skulle lika gärna kunna tas från klonade embryon eller från aborterade foster för den delen.
Detta har givetvis fått vissa grupper i samhället att protestera högljutt. Detta märks kanske främst i USA, där de bibeltrogna högerpolitikerna lyckats med att förbjuda sådan forskning helt och hållet. Man menar att et är ett brott mot Gud, att på detta sätt visa orespekt för livet. Och så kan det möjligtvis vara, men de medicinska försöken talar för sig själva. Det är också inom medicin som den mest troliga utvecklingen inom klonig kommer att ske i framtiden. Forskarna talar till och med om möjligheten att odla reservdelar, eller till och med hela reservkloner, att användas vid t ex organransplantationer. Ett organ med samma genetiska kod som hos patienten kommer givetvis inte att stötas bort av kroppens immunförsvar, vilket är dt största problemet med organtransplantationer i dagsläget. Det scenario som många motståndare till denna teknik målar upp, att horder med människokloner kommer att hållas som slavar i framtiden är däremot inte speciellt realistiska.
En sak som däremot ligger nära i framtiden när det gäller kloning är att kunna klona kära husdjur som har gått liemannen till mötes. Och detta kan vid första anblicken tyckas vara en lysande idé. Man kan komma att slippa se sina otröstliga barn som bryter ihop totalt när deras favoritundulat gått hädan. Man behöver bara slå en signal till kloningscentret, så vips har man fått tillbaks den lilla krabaten. Men en sådan utveckling ger också upphov till en rad helt nya frågor, t ex hur man ska kunna förklara liv och död för ett barn som tror att det bara är att skicka iväg det döda djuret på lagning, och hur man ska kunna ge samma barn respekt för livet.
Spekulationerna om vad som kloning kan komma att användas till är som synes nästintill oändliga. En annan aspekt i frågan är också den som att forskare redan nu är i full färd med att försöka förverkliga, nämligen kloning av redan utöda djur. Vem har till exempel inte sett filmen ”Jurassic Park” där men genom kloning lyckats ge liv åt utdöda dinosauriearter. Det scenariot som utspelas i filmen, där man använder DNA från djur som varit utdöda i 65 miljoner år eller mer, är väl kanske inte verklighetsförankrat eller realistiskt på något sätt, men det pågår seriösa forskningsprojekt där man försöker att återuppliva utdöda arter. Japanska och Ryska forskare jobbar sedan ett flertal år tillbaka på att försöka klona mammutar, som varit utdöda i åtminstone 5-10 tusen år. Det hela befinner sig fortfarande på planeringsstadiet då man ännu inte har lyckats hitta intakt mammut-DNA. Men sökandet efter mammut kadaver som legat infrusna i den Ryska tundrans permafrost fortsätter alltjämnt. Och förhoppningen är att man ska kunna använda ett ägg från en elefant för att kunna ta fram en mammutklon. Om detta och andra liknande projekt kommer att lyckas får man helt enkelt vänta och se.
Frågan om huruvida kloning verkligen kommer att leda till en bättre värld kan man egentligen inte svara på innan man vet inom vilka olika fält denna vetenskap kan komma att användas. De flesta försök att förutspå framtiden har misslyckats gruvligen, så man har inget annat val än att vänta. Men i och med att varje sekund som går är en resa in i framtiden, behöver vi knappast oroa oss, för vi är där snabbare än vi anar.