Här följer en liten text som jag har skrivit om det Mellersta riket under Egyptens forntid.
EGYPTENS FORNTID
Det Mellersta riket
Den bild som jag, och säkerligen många med mig, ser framför mig när man pratar om Egyptens forntid är först och främst de stora pyramiderna, sfinxen och en massa mumier, men givetvis handlar Egyptens forntid om oändligt mycket mer än just dessa saker. Det som är svårast att ta till sig, trots att man har årtalen framför sig, är den enorma tidsperiod som det handlar om. När Våran egen tideräkning tog sin början för ca: 2 000 år sedan, och den Egyptiska forntiden led mot sitt slut, hade denna mytomspunna högkultur redan existerat i 3 000 år. Detta faktum sätter våran egen västerländska civilisation, som vi hyllar som mänsklighetens absoluta höjdpunkt, i ett annorlunda historiskt perspektiv.
Det är nog på det hela taget omöjligt att inhämta, eller återge för den delen, all kunskap som finns kvar om denna civilisation, men jag ska ändock göra ett försök med att beskriva hur livet tedde sig under det Mellersta riket för ca: 4 000 år sedan.
Den Egyptiska högkulturen tog först sin form för ungefär 5 000 år sedan, och man anser att dessa grundare av riket i hög grad var influerade av Sumerna från nuvarande södra Irak. Deras högkultur, som senare fick namnet Mesopotamien, hade grundats ca: 500 år tidigare och verkar ha haft en stor påverkan på egyptierna b la när det gäller skriftspråk, arkitektur, konstbevattning mm.
De första 2-3 egyptiska dynastierna (kungahusen) regerade under en period som kallas thinisk tid och sträckte sig ca: 3 100-2 686 f Kr och hade staden Abydos som kulturcentra och egentlig huvudstad. Redan under denna tidiga period hade deras skriftspråk, hieroglyferna, utvecklats, och även en mängd övriga kulturella kännetecken som är så markanta för det forntida Egypten såsom konst och sociala relationer.
Efter denna tidiga period följer den tid som kallas det ”Gamla riket”, vilket kom att sträcka sig från ca: 2686-2181 f Kr. Det var under denna period som pyramidbyggarkonsten, som tagit sin början redan under thinisk tid, nådde sin absoluta höjdpunkt och de stora pyramiderna vid Giza-platån byggdes av faraonerna Cheops, Chefren och Mykerinos. Men efter 500 år hände det sedan någonting som gjorde att riket kom att delas mellan olika härskare. Teorier om varför detta hände har lagts fram som menar att det var stridigheter mellan olika adelsfamiljer om vem som skulle bli nästa farao i kombination med ett lågt vattenstånd i Nilen, med sämre livsvillkor som följd, som möjliggjorde att denna splittring av riket kom till stånd.
Denna tid av splittring har kommit att kallas för det 1: a intermediet (mellanperioden), och sträckte sig mellan ca: 2181-2055 f Kr. Under denna tid avstannade den gemensamma nationella utvecklingen, även om den typiska egyptiska kulturen levde kvar.
Dynastierna VII-XI som regerade under denna period överlappade varandra och existerade sålunda samtidigt, vilket förståligt nog resulterade i en mängd konflikter och inre stridigheter. I mitten av den XI dynastin, som grundades av farao Intef I, kom emellertid Egypten återigen att enas under en och samma härskare. Detta skedde ca: 2055 f Kr, men det var inte förens den XII dynastin under farao Amenemhat I, ca: 1991f Kr, som riket anses ha varit så pass starkt i sin samanhållning att man kan tala om det Mellersta rikets början.
Det verkar som om egyptierna här tog lärdom av vad som ledde till det Gamla rikets fall. I vilket fall som helst genomfördes en mängd djupgående administrativa reformer under arbetet med att säkerställa centralmakten. Man rekryterar nu inte längre människor till höga administrativa poster ut den svårtyglade högadeln, vilket var brukligt under det Gamla riket och onekligen var en avgörande faktor i fråga om dess fall, utan ur medelklassen, vilket ger en mer samarbetsvillig och pålitlig arbetsstyrka.
Under det Gamla riket hade Memphis varit rikets huvudstad och under det 1 a: intermediet fanns det flera huvudstäder samtidigt, men under det Mellersta riket enas man först om staden Thebe som huvudstad för att senare, under den XII dynastin, byta till Amenemhat Itj-Tawi som ungefär betyder ”Amenemhat som griper bägge rikena”. Nu när riket återigen styrs av en stark centralmakt börjar man återigen att intressera sig för att vidga dess gränser. Expansionen sker främst mot söder, där det är guld- och saltgruvorna i Nubien som står för lockelsen. I norr däremot upprättas istället fredliga handelsförbindelser med ett flertal olika kulturer som t ex den Minoiska kulturen på Kreta varifrån man importerar bl a vin och oliver. Havsgående skepp importerar virke från Lybien, och det sker även handel med Cypern och Syrien. Dessa handelsförbindelser resulterar också i ett stort kulturellt utbyte.
Även inom arkitekturen sker en rad förändringar under det Mellersta riket. Bl a återupptas seden med att bygga pyramider, även om dessa nu inte byggs av sten utan av sandtegel. Detta har resulterat i att det inte finns några pyramider bevarade i gott skick in i våra dagar, utan allt som återstår är stora högar. Pyramiderna under det Mellersta riket var i storlek heller inte i närheten av dom som byggdes under det Gamla riket. Tråkigt nog finns det dock inte speciellt många byggnadsverk bevarade från det Mellersta riket, antagligen beroende på att dom senare byggdes över och hamnade under de storslagna monument som senare kom att uppföras under det kommande Nya riket. Templet i Karnak, Thebe, är dock ett exempel på arkitektur från denna period.
Det som verkligen var det mest utmärkande med det mellersta riket jämfört med andra perioder av Egyptens forntid låg däremot på det kulturella planet, och denna period räknas också som den absoluta höjdpunkten i det avseendet. Konsten tar nya former bl a inom bildhuggning, men framförallt inom smyckessmidning där smedernas hantverksskicklighet knappt kan kopieras idag. Man införde också hantverksskrån liknandes dom som senare kom i det medeltida Europa. Även litteraturen hade här sin blomstringstid och flera klassiska verk kom att skrivas. Språket utvecklades, framförallt det skriftliga, och egyptierna kallade själva detta språk, och denna tid, för klassisk. Språket från det Mellersta riket kom senare, även när det hade dött ut som talspråk, att användas i religiösa och kulturella sammanhang ungefär på samma sätt som latinet kom att användas inom kristendomen och undervisningen i Europa.
Vad vanliga egyptier sysslade med till vardags är givetvis ganska svårt att få en klar bild utav, men det finns skrifter bevarade som beskriver jakt, fiske samt olika typer av sport t ex brottning. Även fester finns beskrivna med danserskor och allehanda musikinstrument. På det stora hela skilde sig dessa människor inte nämnvärt från dagens, så man får helt enkelt anta att deras vardag fylldes med lika stora delar glädje och sorg som dagens människor upplever.
En stor skillnad mellan det Gamla och det Mellersta riket verkar ligga i människornas syn på sig själva. Under det Gamla riket var det endast faraon som räknades som odödlig och hade en ba (själ), men under det mellersta riket begrovs även vanliga människor med sakrofagtexter för att säkra deras liv efter döden. Något av en gravkult växer också fram som dyrkar guden Osiris, och man börjar med en del andra nymodigheter när det gäller begravningar, mumifiering och synen på livet efter detta. Man börjar bl a begrava människor med så kallade shabitifigurer, som var små träfigurer i form av t ex soldater eller bönder. Dessa figurer var en försäkring för att den döde inte skulle sakna något i dödsriket. Träsoldaterna medförde då skydd, och bönderna försåg den döde med mat.
Även faraonernas begravningsseder förändrades under denna period. Bl a börjar man nu lägga mumien på rygg istället för på sidan vilket tidigare varit brukligt. Man börjar också forma sarkofagerna efter kroppen. Bruket av konopkärl, i vilka man förvarade inälvorna efter den döde, härstammar även från denna period.
Vad som avslutningsvis kan sägas om utvecklingen under det Mellersta riket är att man utvecklade ett nytt kanal- och konstbevattningssystem, vilket möjliggjorde friläggandet av 1 000-tals ytterligare kvadratmeter ny åkermark, bl a vid Faijun-området. Denna ökning av förnödenheter hjälpte säkerligen också till att stärka faraonernas ställning.
Men trots alla dessa framsteg kollapsade dock det Mellersta riket ca: 1795 f Kr, men kom senare att följas av både det Nya riket och Sentiden. Men det är en annan historia.