Malawiciklider

Cikliderna förekommer i alla biotoper. Fiskarnas utseende, fodervanor och beteende bestäms av den biotop i vilken de lever. Klippstrandens ciklider kallas med ett samlingsnamn för Mbunas. Vid sandstranden i övergångszonen mellan sand och klippor lever bl.a. de ciklider som brukar kallas "Haplochromisar". I öppet vatten lever pelagiska "Haplochromisar" de s k Utaka-cikliderna. Vid strändernas träskområden är pH-värdet för lågt för de endemiska cikliderna. Istället finns här invandrade ciklider som egentligen lever i de bäckar och floder som mynnar ut i sjön.

Labeotrophous trewavasae, marmelerad

Alla endemiska Malawiciklider är munruvande. Detta betyder att honan skyddar romkornen genom att bära dem i munnen under ca. tre veckor. Honan äter ingenting under ruvningstiden.

Det krävs lite mer för att hålla Malawiciklider i ett akvarium än det gör med vanliga sällskapsfiskar. I ett Malawiakvarium skall man helst inte blanda Malawiciklider med andra fiskar, dvs det skall helst vara ett biotopakvarium. Dels av estetiska skäl, dels av att cikliderna är så tuffa och livliga att vanliga sällskapsfiskar inte hänger med. De flesta malar går däremot bra att hålla tillsammans med cikliderna. Turligt nog för Malawiakvaristen trivs Malawicikliderna bäst i ett något överbefolkat akvarium.