Hej!

Mitt namn är Doris Lindmark och jag är 33 år. Jag är född och uppvuxen i Öjebyn strax utanför Piteå. Jag och min sambo flyttade hit till Sjulnäs hösten 1989 och vi trivs jätte bra. Vårat första barn, Andreas, föddes i november 1990 och Jenny föddes i februari 1993. Mitt stora intresse har alltid varit djur. Fram tills jag födde Andreas var jag i stallet nästan jämt. Men p ga att Micke är allergisk och det blev för omständligt så  då slutade jag medan jag väntade Andreas. Så efter det har jag bara ridit någon gång då och då.

Våran första hund skaffade vi -88, en schäfer som hette Valdo. Han hade vi på foder från Sollefteå hundskola. Hundskolan tog in han på test när han var 1 år 2 månader och tyvärr fick vi inte tillbaka honom. Han blev polishund i  Härnösand endast 1år och 3 månader gammal. Efter Valdo fick vi en dobermann hane vid namn Sabro. Han hade ägts av en gammal farbror som hade dött så vi fick honom när han var ca 3 år. Han kunde ingenting när han kom till oss. Han var inte ens van att äta hundmat. Han var jätte mager men världens snällaste. Han vaktade ingenting och var väldigt läraktig trots sin ålder. Tyvärr fick han fara till hundhimlen när han var ca 4½ år p ga att han började kissa blod (sönder sparkade njurar enligt vet, ej av oss så klart). Efter Sabro var vi utan hund i flera år. Micke blev allergisk mot hundar ,tyvärr.

1995 köpte vi en mellan pudel hanne vid namn Charmer Wins Easy-going Edvard "Eddie" av Barbro Bergström i Morjärv. Han kom in i vårat liv som en virvel vind. Gladare hund får man nog leta. Han var väldigt lätt lärd som en pudel ska vara. Han hade en väldigt fin mörk brun färg. Mickes allergiska besvär var under kontroll förutom när Eddie var blöt, men tyvärr blev allergibesvären värre på sommaren för då drog Eddie in pollen och gräs. Jag provade att raka ner han totalt men det tyckte inte Eddie om. Han skämdes massor. Sommaren 97 tog vi det svåra beslutet att omplacera han. Barbro var helt underbar och ordnade ett jätte bra hem åt han på landet. Där trivs han och mår bra.

Vi har saknat hund sedan dess. Våren 2003 började vi titta på Chinesecrested och föll pladask. Läste allt jag kom över om rasen. Sommaren 2003 pratade jag  med våran granne Anna. Larsson som har en kennel vid namn Chinesblue's kennel. Hon hade just fått 2 st nakna killar  och 1 puff kille och vi var dit och tittade på dom. Vi blev frälsta direkt. Vi bestämde oss för Skippy nästan direkt. Nu är han drygt 5 månader och det går jätte bra. Micke klarar av han (än i alla fall). Han har känt av han en gång men då var det schampot som jag hade använt som luktade så starkt. Så vi håller tummarna. Jag vill tacka både Barbro och Anna för en jätte bra erfarenhet av kennlar. Ni är helt underbara. Tack Anna för alla råd och hjälp med våran lill kille.

M V H Doris