| Asså, jag tror inte att jag skulle kunna lämna ungarna en hel sommar, för att ses när plugget börjar. Men det var ju andra tider då. I alla betydelser. Politiska,
ekonomiska och klassmässiga strukturer så annorlunda ut. för att inte tala om det som människor längtade. Man såg utvecklingen mot en strålande framtid tror jag.
Tror jag. En framtid som inte bara var dröm. En längtan som skulle infrias, kantad av Folkor, televisionsapparater, mallorcaresor och tryggad, stickad och dragspelad
ålderdom. Fast dragspel var inte så nödvändigt. Det kunde dom andra ha. Bonnläpparna. Och det fick dom gärna. Lois Armstrong och Duke Ellington var det
egentligen. Men va fan, alla hade rätt att leva. Och dö. På rätt sätt. Eller aldrig. |
| Jag vet inte, jag hittar ju bara på det här, men jag försöker förstå hur det kunde vara OK att skicka iväg ungarna en hel sommar
för att ses när man skulle börja plugget igen. |
| Det var OK för mig. Inte i början, då man stog och böla och undra när droskan skulle komma tillbaka och hämta hem en. Dom
sa att den skulle komma snart, fast snart visade sig vara en hel sommar. Fem år gammal. Så man gav upp och började uppskatta det som fanns. Kor, häst, hund,
höns, gris, kalv och några kattor. Bad, hölass, saft och kakor och så han och hon då som hette Fredrik och Agnes. Sommarföräldrar kallades dom och dom hade
en vuxen son, så dom var nog runt femtio. |