Clownen har tagit av sig scenkostymen.
Ensam går han gatan fram.
Sakta trillar en tår nedför hans kind.
Varför gråter han?
Varför är han inte lycklig?
Han, som får oss att skratta.
Han har nått botten av sig själv
och där under ytan kan en god själs förgås.
Han fick oss att skratta,
men tänkte vi någonsin på mannen bakom masken?
Vem var han? Vad tänkte han?
Varför var han så sorgsen?
Han bar på sorg och smärta i sin själ,
alltför stor för att dela med andra.
Han fick oss att skratta,
när han själv grät.
Ty han ville skona oss från allt ont i livet.
Men hade någon brytt sig,
kanske han fortfarande levt i dag.
Men vi kommer att minnas honom: Clownen...
Men inte mannen bakom masken.