Förtvivlan kan du läsa i mitt ansikte,
förtvivlan över att du inte är här,
tankar korsar mitt huvud
och jag undrar vart du är.
Ingen kan säga att jag älskat dig
så mycket och älskar dig ännu,
alltid i mitt hjärta då som nu.
Om källans vatten grumlas
och stigens liljor dör,
kan vi då tillsammans
skapa en hjärtans frid i denna nöd.