En sida om Bira
Öl
lagrade maltdrycker. Ölet som dryck är djupt förankrat i vår kultur och har druckits åtminstone så länge som människan har brukat jorden. Vi vet att sumerer, babylonier och egyptier bryggde öl. Men forna tiders öl har få likheter med dagens. Oftast har korn varit råvara, men i t.ex. Babylon gjordes öl på uppblött bröd som jästes och kryddades med honung och kanel. På 1400-talet förändrades öltillverkningen. Det blev nu vanligt att smaksätta ölet med humle, som ger den litet beska aromen, samtidigt som man utvecklade en ny jästeknik (underjäsning), så att ölet fick mer kolsyra och större arom. Först i mitten av 1800-talet skapades förutsättningar för att tillverka öl av jämn och hög kvalitet genom att man fann en metod att renodla jästen.
Framställning
Framställning av öl sker i fem stadier: mältning, bryggning, jäsning, lagring och tappning. Råvaror är säd (främst korn), humle, vatten och jäst.
mältning
Under mältningen stöps (dvs. blöts) kornen och får sedan gro under en vecka i ventilerade kar. Därvid bildas enzymer, bl.a. amylas, som under bryggningen omvandlar kornets stärkelse och vissa proteiner till socker. Produkten, det fuktiga maltet (grönmaltet), torkas och rostas i en kölna; hög temperatur ger ett mörkare öl.
bryggningen
Under bryggningen krossas maltet till maltskrot som rörs ut i vatten till en mäsk. Om det mältade kornet blandas med andra sädesslag, som ris och majs, får man fram en mjukare smak. Mäsken värms etappvis, varvid maltets stärkelse genom enzymernas inverkan övergår till socker. Lösningen, vörten, avskils från de olösliga delarna, draven, och kokas med humle. Man använder humleväxtens honblommor, ur vilka bitterämnen utlöses som dels ger arom åt ölet, dels ökar hållbarheten.
huvudjäsningen
Under huvudjäsningen tillsätter man till den silade och kylda vörten särskilt anpassad jäst, som omvandlar sockret till alkohol och kolsyra. Beroende på önskad slutprodukt används överjäst eller underjäst. Överjästen, som vid processens slut stiger mot ytan, bildar de engelska typerna ale och stout och den mörka, beska portern. Underjästen sjunker på motsvarande sätt till botten. Den ger den ljusa pilsnern, det mörkare bayerska ölet, lageröl och andra ölsorter.
Efter separation av jästämnen lagras ungölet (grönölet) svalt i några veckor för att klarna, mättas med kolsyra och mogna i smak. Därefter filtreras ölet, pastöriseras och tappas på flaskor, burkar eller fat. I dag förekommer även färsköl, som är opastöriserat.
Alkoholhalt
Ölets alkoholhalt anges i volymprocent (tidigare i viktprocent, som är volymprocent
0 0,8). I Sverige delas öl in i klasserna I–III. Till klass I hör lättöl som har högst 2,25 volymprocent alkohol, till klass II hör dels ett svagare folköl med högst 2,8 procent, dels ett starkare med 3,5 procent alkohol, till klass III hör starköl, dvs. mellanöl med högst 4,5 procent, starköl med högst 5,6 procent alkohol eller starkt starköl utan någon övre gräns. I livsmedelsbutiker får öl säljas som har högst 3,5 procent alkohol.