Isaacus Rothovius - Biskop i stormaktens Sverige
2006-05-
Denna sammanställning över biskop Isak Rothovius är tänkt att ge en bild över hur arbetet och livet såg ut under första hälften av 1600-talet. Då som nu är personliga nätverk viktiga för möjligheterna att bygga karriär. I Isaks fall var det främst tillfälligheten att bli nära vän med rikskanslern Axel Oxenstierna som gjorde det möjligt (mot sin vilja) att bli utsedd till biskop. Även tvillingbrodern Jonas liv, som under hela utbildningsperioden är sammanvävd med Isaks liv täcks in. Det är en spännande tid de båda bröderna lever i. Sverige är vid denna tid en stormakt i Europa. Ständiga krig och konflikter avbryter varandra. Inom kyrkan förskjuts tyngdpunkten mellan kalvinism, luthersk reformation och katolsk motreformation i takt med att regenterna avbyter varandra. Vägen till den svenska enhetskyrkan, baserad på den lutherska reformationen, stakas ut vid denna tid av kung Karl IX, kung Gustav II Adolf samt Axel Oxenstierna. Här är Isak ett viktigt verktyg i det reformationsarbete som pågår. Både Isak och Jonas (samt deras barn) har använt flera olika varianter på att skriva sitt namn.
Den enklare svenska stavningen använts för namnen, förutom i överskriften där Isaks latinska stavning återfinns. De fall där fakta har kommit från specifika källor har detta angivits i noter. Den grundläggande fakta som berörs har inte specifikt refererats till, då den är tillgänglig i de flesta bibliografiska uppslagsverk. Som huvudreferens har verket "Svenskt biografiskt lexikon", tryckt 2000 i Stockholm, använts tillsammans med Bonniers "Den svenska historien" utgiven 1993.
Den första november 1572, i den lilla byn Hedenstorp utanför småländska Angelstad, föds tvillingbröderna Isak och Jonas. Vid födseln avger föräldrarna ett löfte till Gud att den förstfödda av bröderna ska vigas till Herrens tjänst och bli präst. Deras mors namn finns inte nämnt, detta är före den tid som kyrkan upprättar kyrkoböckerna. Far är skattebonden Börje Larsson[1]. Börje kan även ha varit rusthållare[2].
Far till Börje antas vara den tyska militären Laurentz Roth som tjänstgjort i den Svenska militärmakten som knekthövitsman[3], [4]. När han avslutat sin militära karriär ska han ha köpt en mindre egendom i Hedenstorp.[5] Laurentz Roth uppges enligt Växjö stifts herdaminnen vara en tysk legosoldat som så småningom slog sig ner vid Rotasjön vid Angelstad i Småland. Enligt boende i Hedenstorp ska grundstenar från gården finnas kvar en bit ovanför det som tidigare var strandlinjen till Rotasjön. Sjön är idag helt igenväxt och breder ut sig som en stor mosse i skogen.
Kyrkan som bröderna döptes i finns kvar, lika så dopfunten. Kyrkan i Angelstad byggdes troligen under den senare delen av 1100-talet. Sedan dess har den byggts till två gånger. Dopfunten från början av 1200-talet är kyrkans äldsta bevarade inredningsdetalj. Tillverkad av sandsten är den dekorerad med djurmotiv och lammet med korset.[6]
Vid nio års ålder sänds Jonas till Kalmar trivialskola 1581. Han och brodern Isak har troligen fått en grundläggande undervisning i prästgården av kyrkoherden Petrus Magni. Vid skolan i Kalmar ska han som ersättning för undervisning och uppehälle hjälpa till hos den lärare som han inkvarterats hos. Det ska ha varit en sträng och hård man, vilket resulterade i att Jonas flydde från både lärare och skola. Under några år är Jonas försvunnen och föräldrarna sörjer honom som död. Men löftet de avgett till Gud, att sända en av sönerna till kyrkan, ville de inte bryta. Man skickar Isak till trivialskolan i Växjö 1585. För säkerhets skull placeras han där hos en äldre släkting från Angelstad, Petrus Laurentius. Petrus blev senare kyrkoherde i Torslunda på Öland. Han blir intresserad och börjar göra efterforskningar av vad som hänt tvillingbrodern Jonas. Efter mycket sökande hittar man Jonas hos prästen herr Björn i Arby. Här ska Jonas efter att han rymt från skolan sökt skydd och fått tak över huvudet mot löfte om undervisning. Han har vallat getter och det berättas att han fick bo hos getterna i ett uthus på kyrkogården under en kyrkgavel. Någon undervisning ska det inte heller ha blivit. Det är nästan med tvång som Petrus får med sig Jonas från sin fångenskap hos herr Björn.[7]
Denna dramatiska berättelse som på ett bibliskt sätt beskriver tvillingbrödernas kallelse till Herrens tjänst är troligen något tillspetsad och förenklad. Det är vid predikan på Jonas Rothovius begravning 1626 som Växjö biskopen Petrus Jonae Angermannus berättar om denna gripande uppväxt. Genom boktryckaren Christian Günther och hans nygrundade tryckeri kommer denna predikan bli bevarad till eftervärlden. Kyrkoherde i Arby kyrka (Södra Möre) är under denna tid är Bero Jona, även kallad herr Björn. Han är kyrkoherde här under perioden 1566 till 1605. En intressant detalj är att 1641 (möjligen 1642), femton år efter Jonas Rothovius bortgång, blir hans son Petrus Jonae Rothovius kyrkoherde i Arby.[8]
Under 1585 återförenas till slut de båda bröderna i sina studier vid trivialskolan i Växjö. Efter tre år i Växjö lockar trivialskolan i Kalmar. Men den nya rektorn Laurentius Andreae, ska skolan ha fått ett bättre rykte. Båda bröderna fortsätter 1588 sina studier vid Kalmar. Jonas utmärker sig särskilt i grekiskan. Med goda vitsord fortsätter bröderna sin utbildning vid katedralskolan i Linköping 1591. Här ska de ha studerat under ledning av Laurentius Bergeri. Det är främst hebreiska och latin som studeras, men även vältalighet. Efter studierna i Linköping har de tillräcklig utbildning för att prästvigas. Men det verkar som att de har utmärkt sig under studietiden och rekommenderas att fortsätta studierna i Tyskland av framför allt Laurentius Bergeri. Han ska även ha stöttat bröderna ekonomiskt för att kunna påbörja studierna i Tyskland.[9] Isak ska ha fokuserat på disputationsteknik och vältalighet, medan det verkar som att Jonas har utmärkt sig främst inom språken.
Isak ska ha börjat vid Uppsala universitet redan 1595. Han är dock inte inskriven där förrän 7 mars 1599. Jonas återvänder till Småland och den nye biskopen i Växjö, Petrus Jonae Angermannus[10], samt den lärde häradsprosten Petri Magni. Även dessa upptäcker hans studiebegåvning och sporrar honom att fortsätta studierna utomlands. Med en reskassa på 11 riksdaler beger sig Jonas till Tyskland. Det är troligt (även om inga dokument tyder på detta) att han har med sig ett rekommendationsbrev från biskopen till universitetet i Rostock. Kanske har han även ett brev till den svenske bokförläggaren Petrus Johannis Gothus, som verkar ha varit en sammanhållande faktor bland svenskar i Rostock. Han skriver in sig vid universitetet i januari 1598 som "Jonas Bergeri Sunderboensis".
Vid denna tid var Wittenberg, Jena och Rostock den lutherska protestantismens stora universitet. Det var i Wittenberg som Martin Luther den 31 oktober 1517 spikade upp sina 95 teser mot avlatshandeln på slottskyrkans port. Vid universitetet i Wittenberg förkunnades en sträng luthersk teologi med ett motstånd till kalvinistiska och katolska åsikter. Universitetet i Rostock hade grundats 1419 som det första nordeuropeiska universitetet. Närheten till Sverige och den lutherska förankringen vid dessa universitet gjorde att de fick en stor betydelse för Sverige under 1500-talet och en bit in på 1600-talet. Det var först på 1620-talet som universitetet i Uppsala började blomstra. Universitetet i Lund var vid denna tid inte aktuellt, eftersom Sverige och Danmark ofta låg i fejd.
Axel, Krister och Gabriel Oxenstierna skrev in sig vid Universitetet i Rostock i början av april 1599. De inackorderades hos den svenske bokförläggaren Petrus Johannis Gothus som även hjälpte dem att hitta en lämplig preceptor. Petrus Johannis Gothus hade bott i Rostock sedan 1596[11] och antas haft kontakter bland de svenskar som fanns i staden. Som preceptor valdes studenten Jonas Rothovius som hade läst vid universitetet i lite mer än ett års tid. Jonas hade skrivits in vid universitetet i januari 1598. Det är möjligt att även Jonas bodde hemma hos bokförläggaren, men inga anteckningar styrker detta. Petrus Johannis Gothus är främst känd för att ha översatt den augsburgska bekännelsen till svenska 1581. Han översatte och spred även bönböcker till svenska. Dessa bönböcker hade inslag av medeltida mystik och i vissa fall även med jesuitisk förebild.[12]
Isak skrevs in vid Wittenberg universitet den förste juli 1600. Här sammanstrålade han med Jonas och de två bröderna Oxenstierna, Axel och Gabriel. Under tiden i Wittenberg växte en vänskap som skulle följa dem under resten av livet. Släkten Oxenstierna finansierar bröderna Rothovius studier i Wittenberg.[13] Troligen finansieras även Jonas senare studier vid universitetet Jena. Isaks studier leder slutligen till titeln Filosofie Magister den 23 mars 1602. Isak ska ha varit uppskattad under sin tid i Wittenberg. När han avslutade studierna gav studiekamraterna ut en samling latinska gratulationsdikter tillägnad honom. Studier i teologi vid universitetet i Wittenberg var ett viktigt steg inför kommande arbetsuppgifter inom den svenska kyrkan.
Ungefär samtidigt som Isak återvänder hem, beger sig bröderna Oxenstierna tillsammans med Jonas till Jena Universitet. Här disputerar Jonas 1603 för professor Petrus Piscator i österländska språk, framför allt syriska, för magisterexamen. De tre studenterna bodde även hos denne professorn under sin tid i Jena.[14]
Samma år begav sig bröderna Oxenstierna tillsammans med Jonas Rothovius på en längre resa i södra Tyskland och Schweiz. Den förste oktober 1603 landsteg de slutligen i Kalmar och fortsatte sedan upp till godset Fiholm i Södermanland. Väl hemma utnämndes Axel Oxenstierna till kammarjunkare hos kung Karl IX. Jonas stannade på Fiholm till april 1604.[15]
Väl hemma efter sin vistelse på Fiholm prästvigdes Jonas den 8 maj 1604 i Växjö. Han utnämns genast till kyrkoherde i Angelstad. Den gamle kyrkoherden och häradsprosten Petrus Magni var sjuk och hade inte långt kvar till döden. Gravstenen efter bondsonen Petrus Magni från Angelstads Södergård står fortfarande kvar strax utanför vapenhuset på Angelstads kyrkogård. Tjänsten som kyrkoherde medförde att Jonas fick bo i prästgården. Det berättas att han då ansåg det som lämpligast att genast äkta prästdottern Svenborg Persdotter för att inte äventyra prästfamiljens rykte.
Genom giftermålet undgick även Jonas att äkta änkan till den gamle kyrkoherden Petrus Magni. Vid denna tid var det vanligt att änkan till pastorn "följde med" pastoratet om prästen var ogift. Änkan till Petrus Magni hade tidigare varit gift med dennes företrädare herr Knut.
Under sin tid som häradsprost i Sunnerbo ber han flera gånger om bistånd i sin brevväxling med Axel Oxenstierna. Han såg det som en av sina viktigaste uppgifter att lindra den nöd och fattigdom som rådde i Småland under denna tid. I ett brev daterat 3 maj 1617 ber han Axel Oxenstierna om bistånd för upprustning av flera kyrkor i Sunnerbo härad, framförallt kyrkan i Angelstad. Taket av bly plattor är i dåligt skick och behöver läggas om. Troligen fick han även hjälpen han bad om. I räkenskaperna för församlingen finns en utgift för inköp av bly för 13 riksdaler, samt en arbetskostnad till blytäckare Måns i Neglinge.[16]
En viktig händelse för Jonas och hela bygden är när Axel Oxenstierna besöker prästgården den 23 januari 1613. Axel Oxenstierna är då på hemväg efter fredsförhandlingarna i Ulfsbäck som leder till freden i Knäred. Jonas tacksamhet är stor. Hans tackbrev finns bevarat, och lyder:
"Må Gud
vedergälla Eders Härlighet, att E. H. värdigats med sin ärofulla närvaro hedra
mitt hem. E. H. kan knappast förställa sig, vilken glädje jag erfor därav. Ty
liksom E. H. närvaro genom detta intresse var mig, och dem som önska mig väl,
till glädje, så var den även mina motståndare till bekymmer och smärta. E. H.
gjorde alltså väl genom att besöka mig, men en synnerligen god sak genom att i
en och en halv timme dröja i mitt hem. Ty härigenom har E. H. gunst och välvilja
mot mig, visserligen alltid för mig själv bekant, blivit tillräckligt och mera
känd, både för mina vänner och motståndare. Detta har hos bådadera skapat en
min auktoritet, som ej bör föraktas."
Som motståndare räknas troligen de fogdar och den överhöghet som ofta nämns i hans kamp för allmogens rättigheter. I sin brevväxling med Axel Oxenstierna framstår Jonas som en folkets och de fattigas förespråkare. Genom besöket av rikets mäktigaste man inser man att Jonas handlingsutrymme på detta område har förstärkts.
Från sin tid som Kyrkoherde i Angelstad bär fortfarande den stora klockan från 1609 i Angelstads klockstapel bär Jonas namn: "Si Deus pro nobis qvis contra nos. Jonas Bergeri pastor Angelstadensis. In eternum 1609." Den nuvarande klockstapeln som bär upp denna klocka samt en mindre klocka är daterad 1760.
1618 i samband med prästmötet i Växjö utnämns Jonas till superintendent i Kalmar. Superintendentens roll var som ledare över kyrkan och prästerskapet inom en del av ett stift. I praktiken fungerade superintendent som biskop. Men det är med stor tvekan han antar utmaningen. Han känner att han fortfarande har behövs och har en viktig uppgift att fylla i Sunnerbo härad. Han lider dessutom av "stenpassion" vilket är ett äldre ord för njurstens- eller gallstensbesvär. Detta nedsätter troligen hans arbetskraft, och ger en oro om han klarar av den krävande rollen som superintendent. Slutligen leder njurstensbesvären till hans död 1626. I Jonas brev till Axel Oxenstierna som är daterat 4 juli 1618, strax efter att han kommit hem från prästmötet, skriver han om sin tvekan. Hans arbete i Kalmar som superintendent kan man följa i hans brev till Axel Oxenstierna. Han bygger upp domkyrkan som har förstörts under det danska kriget. Även skolan i Kalmar har förfallit efter kriget 1611. Skolan återupprättas av Jonas och får 1623 sin förste lektor. Senare utvidgas trivial skolan till ett gymnasium och Jonas står som dess grundare. Jonas ligger även bakom bildandet av Smålands första boktryckeri. Spridandet av det tryckta ordet blir ett viktigt steg för utbildningsväsendet, och bidrar till en snabbt växande utbildningsnivå i landet.
En minnessten finns rest över bröderna Rothovius vid kyrkan i Angelstad. Minnesstenen bär texten:
"Jonas Rhotovius,
Kyrkoherde i Angelstad och häradsprost i Sunnerbo 1604 – 1618, superintendent i
Kalmar 1618 – 1626.
Isak Rothovius,
Hovpredikant hos Karl IX, kyrkoherde i Nyköping 1604 – 1627, biskop i Åbo 1627
– 1652.
Två bemärkta
angelstadssöner födda i Hedenstorp den 1 november 1572.
Hembygden reste stenen
till 400 årsminnet av tvillingbrödernas födelse."
1602 återvänder Isak till Sverige för att bli huskaplan och hovpredikant hos hertig Karl. Isak prästvigs samma år inför sin nya tjänst. Hertig Karl med familj har just återvänt till Nyköpingshus efter en lång resa i Livland och Finland under 1600 till 1602. Hertig Karl bor i huvudsak på Nyköpingshus, även efter att han kröntes till konung Karl IX. Det var här han gifte sig med Kristina av Holstein 1592 och även dog 1611. Isak var hovpredikant under ungefär ett år. Men i Strängnäs stifts herdaminne står ingen hovpredikant noterad under perioden 1596 till 1603.[17] Under denna tid tjänstgör han troligen även som lärare åt sonen Gustaf Adolf som 1602 fyller 8 år i december. Den första utbildningen har han troligen redan fått av sin mor. Han är som barn tvåspråkig genom sin tyska mor och svenska far. Huvudlärare åt Gustaf Adolf var Johan Schroderus, senare adlad Skytte.
När Gustaf Adolf föddes den 9 december 1594 var det inte troligt att han skulle komma krönas till konung. På Sveriges tron satt då kusinen Sigismund. Konung Sigismund var katolik, medan hertig Karl var aktiv i kyrkopolitiken och var teologiskt sett hängiven den lutheranska reformationen. Hans teologiska intresse hade troligen grundlagts vid resorna i Tyskland 1578 till 1579 och under 1582. Vid dessa resor kom han nära stridigheterna mellan lutheraner och kalvinister. Hertig Karl ska ha försökt minska motsättningen mellan dessa protestantiska inriktningar. En strävan som troligen inte delades med Isak Rothovius teologiska uppfattning. Färgad av sin tid i Wittenberg var Isak en stark anhängare till den lutherska reformationen. Under sin tid som kyrkoherde i Nyköping ska han ha utkämpat hårda åsiktsstrider med stadens invandrade kalvinistiska industriidkare.
Man ska ha klart för sig att kyrkans ställning vid denna tid är hårt kopplad till styrandet av landet och politiken. I Europa pågår en lång dragkamp mellan katolska förespråkare och en växande protestantism som är splittrad mellan lutheraner och kalvinister. Denna religiösa strid som splittrade furstendömena i Tyskland var också synnerligen närvarande inom Sveriges gränser. I och med att Karl IX kröntes till konung vid riksdagen i Uppsala 1607 sker en stabilisering av den lutherska reformationen inom Svenska kyrkan. Med detta följer ökad enighet inom kyrkan. Något som även leder till en positiv utveckling för utbildningsväsendet i Sverige.
Karl var Gustav Vasas och Margareta Leijonhufvuds yngste son. Han har beskrivits som den son som mest påminde om Gustav Vasa. När han två år senare var på eriksgata fick han avbryta resan vid Arboga då han nåddes av oroande nyheter från rikets östgräns. Kort därpå fick han ett slaganfall vilket innebar att den egentliga regeringstiden var över. Han dog i oktober 1611 i Nyköping och ligger begravd i Strängnäs domkyrka.[18] Karl ska ha värnat om de lägre stånden, och ska med deras hjälp ha spelat ut adeln under 1590-talet. Han har då beskylls som "bonde-konungen" av adeln.
1603 utnämns Isak Rothovius till kyrkoherde i Nyköpings Västra församling även kallad S:t Nicolai, han tillträder tjänsten 1604. Under sin tid som kyrkoherde är det främst predikokonsten som Isak utvecklar. Enligt sina egna anteckningar håller han 3138 predikningar under sin tid som kyrkoherde i Nyköping. Flera källor upphöjer Isak som en duktig predikant med praktisk vältalighet, och jämför hans predikokonst som jämställd Johannes Rudbeckius. Hans förkunnelse var enkel och gick rakt på sak vid påtalande om osedlighet och missförhållande bland höga och låga.[19], [20]
Inom Strängnäs stift bevittnar Isak på nära håll det kraftiga kyrkliga och kulturella reformationsarbetet som pågick under biskopen Laurentius Paulinus Gothus. Ett arbete som han var aktiv i, om än på lägre nivå. Han höll flera dogmatiska utläggningar på stiftssynoder inom Strängnäs stift. Flera teser och tryckta verk finns bevarade från denna tid, som arbetet om synderna (De Peccato) och om dopet (De Baptismo) vilka framfördes vid synodalmötena i Strängnäs 1607 respektive 1618.
Under Gustav Vasas tid lyckades man inte forma någon ny kyrkoordning. Gustav Vasa hade en misstro mot biskoparna. Detta gjorde att den lutherska reformationen i Sverige under 1500-talet fick konkurrens av både kalvinismen och den katolska motreformationen. I stället för någon fullständig kyrkoordning fokuserade man på det predikade ordet när den Svenska kyrkan reformerades. Enligt Västerås ordinantia från 1527 krävdes det att sockenpräster skulle predika Guds ord. Detta medförde att kravet på utbildning av prästerskapet. Denna omskolning och handledning skedde till en början genom ledning av Olaus Petri.
Erik XIV som besteg tronen 1560 avvisade påvens närmande och markerade därmed Sverige som en motpol till katolicismen under denna tid. För Erik XIV var det även viktigt att behålla bra kontakter med invandrade kalvinister vilka var viktiga för Sveriges industriella utveckling. Ärkebiskopen Laurentius Petri förespråkade däremot en mer konservativ inriktning. Redan 1561 presenterades ett förslag till kyrkoordning, vilken dock inte fastslogs förrän 1571. Laurentius Petri kämpade för sin teologiska syn i predikningar och skrifter. Den ännu inte stadsfästa kyrkoordningen spreds och användes. Tronskiftet 1569 innebar att kalvinismen fick stiga åt sidan. Johan III som hade starka band med det katolska Polen antog Laurentius Petris mer konservativa kyrkoordning 1571. Tyngden på predikan kom att förstärkas ytterligare i och med Laurentius Petris kyrkoordning från 1571, där det fastslås att predikan ska vara i ungefär en timme. Det ska även vara en predikan som är riktad till församlingen, med ett klart och enkelt predikospråk. Om latinska ord användes i predikan skulle dessa genast översättas. Det var vid denna kyrkoordning som helgon dagarna togs bort, och antalet helgdagar reducerades.
När Laurentius Petri gick bort lät han även göra ett tillägg som kallades den nya ordningen. Detta tillägg förstärkte den konservativa teologin, dock utan att blanda in katolicism. 1577 godkändes en ny liturgi (den Röda boken) med drag från den katolska mässan. Det är oklart hur långt mot katolicism Johan III egentligen var beredd att gå. Men steget att föra in den katolskt färgade liturgin hade skapat motsättningar inom den Svenska kyrkan. Vid denna tid utgjorde hertig Karl en fristad för den mer konservativa luterska reformationen. Hertig Karl utgjorde en fast klippa för den grund som lagts under reformationen på Gustav Vasas tid. Frågan om bikt, straff för synder och botgöring var känslig. Ärkebiskopen Abraham Angermannus gick hårt fram, med fysiskt våld som botgöring för begångna synder. Denna hårda linje ledde dock till att han suspenderades från sin tjänst 1598 av hertig Karl. Han tillbringade de sista åren av sitt liv i fängelse och dog på Gripsholm slott 1607.
På grund av stridigheterna inom den Svenska kyrkan under 1500-talet hade även utbildningsväsendet förfallit. Den grundläggande folkfostran var viktigt under reformationen, detta påvisas till exempel av att Luthers lilla katekes trycktes 1537 på svenska och att den ingick i psalmboken från 1540-talet. 1595 ålade biskopen i Strängnäs Petrus Jonae sina präster att lära barnen läsa katekesen innantill. Men då det dröjde ända till 1571 innan en kyrkoordning kunde beslutas, innebar det även att någon riktig skolordning inte kunde beslutas. Den första skolordningen ingick i kyrkoordningen från 1571.
Detta fick följden att Uppsala universitet under en stor del av 1500-talet låg nere, och den tidens svenska studenter fick söka sig till utländska universitet. Vid Uppsala mötet 1593 återupprättades visserligen universitetet mycket genom hertig Karls förtjänst. Men det dröjde ända tills Gustav II Adolfs tid vid tronen innan universitetet upprustades till en riktigt fungerande läroanstalt. Under 1620-talet fördubblades antalet professorer och universitets bibliotek grundades. Universitetet fick även en ansenlig budget för att kunna utvecklas fullt ut.
Det är med denna uttalade fokusering på det predikade ordet i kyrkoordningen och strävan efter ett väl fungerade utbildningsväsen man kommer att se i Isak Rothovius kommande arbete i Åbo.
I samband med drottning Kristinas begravning i Strängnäs 1626 föreslår en kommitté bestående av fyra biskopar att en ny biskop utses till Åbo stift. Kyrkan i Finland lider vid denna tid av administrativa problem, låg utbildning och brist på kraftfull ledning. Axel Oxenstierna tar därför upp frågan i riksdagen i Stockholm för att få prästeståndet att godkänna någon som kungen kunde utnämna. När Axel Oxenstierna och Gustav II Adolf utnämner Isak Rothovius till biskop över Åbo stift tar man inte hänsyn till språkkunnighet. Men genom sin nära bekantskap med Isak känner man dennes starka övertygelse och energiska arbete för den fortsatta lutherska reformationen. Denna teologiska grund har Isak gemensam med Axel Oxenstierna, Gustaf II Adolf och tidigare även hans dennes far Karl IX. Isaks uppgift blir att reformera den finska kyrkan och likrikta den med kyrkan i moderlandet. För att kunna genomföra detta krävs hårt arbete, främst inom utbildningsväsendet och genom att höja kompetensen inom prästerskapet.
Isak utses till biskop den sjätte mars 1627, och vigs till biskop i Strängnäs den 15 april samma år. Under våren 1627 flyttar han med sin fru Karin Andersdotter och den stora barnaskaran till Åbo. I och med utnämningen får Isak en framträdande roll i Finlands (och Sveriges) kyrkohistoria. Det är i denna rollen som han uppmärksammas 20 januari 1933 då han blir porträtt på ett frimärke i Finland[21]. Som biskop i Åbo stift deltar Isak Rothovius i riksdagarna åren 1633, 1634 och 1636.
Kombinationen mellan bristen inom det finska språket och hans strävan och övertygelse om den enkla och raka förkunnelsen till församling är troligen den grundläggande anledningen till den misströstan på sin nya arbetsuppgift i Åbo som med klarhet framträder i brevväxlingen med Axel Oxenstierna. Här kan man läsa klagan om att ha blivit landsförvisad "bland skorpioner och barbarer" hos ett folk med ett språk där han endast behärskar ordet "Jumala" (Gud). Bristen på det finska språket gjorde att Isak bytte den finsktalande församlingen S:t Maria som tidigare hade varit biskopens mot den svensktalande kustförsamlingen Pargas.
Liksom i moderslandet har utbildningsväsendet utvecklats dåligt. Den kraftfulla uppryckning som hade genomförts i Sverige hade uteblivit i Finland. Utbildningen är låg bland prästerna i stiftet, vilket till stor del speglar det dåligt utvecklade utbildningsväsendet. Dragkampen inom Svenska kyrkan under 1500-talet mellan luthersk reformation, kalvinism och katolicism har även förlamat kyrkan och skolan i Finland. Katolskt kyrkobruk och hedniska sedvänjor lever kvar i gudstjänsterna. Det är uppenbart att man med tillsättandet av Isak Rothovius på denna post vill reformera den finska kyrkan på samma sätt som skett i Sverige. I detta arbete kan man nog säga att Strängnäs stift har gått före och banat vägen (bland annat genom Isaks svärfar). Under den osäkra tiden under slutet av 1500-talet tilläts en viss form av självstyre inom kyrkan i detta stift, som in gick i hertig Karls hertigdöme.
Redan samma år som Isak tillsätts på biskopsstolen inrättar han ett kyrkoråd i Åbo och utger grundläggande stadgar för kyrkostyrelsen. Hans första stora prästmöte hålls 1628 i Gamla Karleby. Här utges en samling ordningsstadgar för stiftet "Constitutiones" som blir kända som "Rothovii konstitutionerna". Dessa åtföljs senare av fem nya, däribland en på finska. Dessa arbeten byggde på 1571 års kyrkoordning. Man kan se dem som två olika kategorier, dels de som riktade sig till prästerskapet och dels de som riktade sig mot både prästerskap och allmogen. Bestämmelser om täta prästmöten, biskopsvisitationer och ordningsstadgar utvecklar kyrkan på samma sätt som tidigare skett i moderlandet. En fast kyrkoorganisation bildas under 1630-talet. Den oreda som fanns i stiftet när Isak tog över rodret berodde mycket på bristen på organisation och utbildning inom prästkåren.
Tidigare hade kraven på nya präster vid utnämningar varit lågt. Isak införde prästeder och såg till att kompetensen steg inom stiftets anställda. Isak prästviger ingen som inte genomfört fullständig utbildning. Den låga utbildningsnivån var även ett skäl till att premiera präster med utbildning vid de aktade tyska universiteten och vid Uppsala universitet när lediga tjänster delades ut. Detta ledde även till ett ökat införlivande av kyrkan i Finland till den svenska stormakten, något som troligen var medvetna steg hos både Isak, Axel Oxenstierna och Per Brahe. I utnämningsbrevet som kungen författar åt Isak ingår en befallning att utveckla den kyrkliga organisationen genom att grunda nya församlingar.[22] Detta tar Isak fasta på. En ny indelning av stiftet i 14 prosterier genomfördes och totalt tillkom 26 nya församlingar och 45 annexförsamlingar. En del nya församlingar tillkom genom avskiljning eller delning av församlingar. Detta genomfördes t.ex. 1639 med Pyhämaa. Redan 1629 införlivades de västligaste häraderna av Viborg stift med Åbo stift. Detta i samband med att biskopen i Viborg gick bort samma år. Isak beklagade sig över sin kollegas vanstyre för rikskanslern. Han menade att all kyrkodisiplin hade förfallit i stiftet och menade att det skulle införlivas i Åbo stift. Den finlandsfödde Olaus Elimaeus hade under en längre tid lidit av sjukdom, vilket troligen bidrog till förfallet. Olaus hade tidigare varit Pastor Primarius i Stockholm innan han sändes som biskop till Viborg 1618. det blev Gabriel Melartopaeus som tog över den lediga biskopsstolen under åren 1633 till 1641.
Biskopsvisitationer var ett viktigt verktyg för att reformera kyrkan. Årligen genomfördes visitationer ofta långt upp i den finska lappmarken. Genom dessa resor utvidgades stiftet, bland annat vid den stora österbottniska visitationsresan 1639 där hans medhjälpare grundade Kemijärvi och Enare pastorat långt inne i lappmarken. Den starka kopplingen mellan stat och kyrka påvisas genom att Isak och generalguvenör Nils Bielke ofta genomförde sina visitationsresor tillsammans.[23]
1548 hade Mikael Agricolas finska översättning av Nya testamentet "Se Wsi Testamenti" kommit ut. Översättningen baserades på grundtexten samt utgåvor på latin, tyska och svenska. Agricola hade även hunnit översätta delar av gamla testamentet. Detta gjordes under den tidigare biskopen i Åbo stift, Ericus Erici Sorolainen.
Isaks tonvikt på det predikade ordet medförde att han ivrade för att bibeln skulle kunna läsas av församlingarna på deras eget modersmål. 1638 stadsfäster regeringen önskan från Isak att återuppliva bibelöversättningskommittén som tillsattes redan 1602. Ordförande för arbetet blir värmlänningen Eskil Petraeus, som senare efterträder Isak som biskop i Åbo stift. Den första kompletta finskspråkiga bibeln utkommer 1642. Bibeln kallas Drottning Kristinas bibel (Kuningatar Kristiinan Raamattu). Förebild är Gustav II Adolfs bibel som utkom 1618. För att snabbt sprida bibeln kräver Isak att alla finskspråkiga församlingar köper den. Det är ett ståtligt verk på nästan 1500 sidor som innehåller 166 illustrationer. Bibeln trycks i Stockholm hos boktryckaren Henrik Keyser i 1200 exemplar.
Isak ivrar för ett förbättrat och mer utvecklat utbildningsväsen, redan 1630 (tre år efter att han kallas som biskop till Åbo) blir Åbo katedralskola upphöjt till gymnasium. Antalet lärare vid skolan fördubblades samtidigt, till att totalt omfatta sex lärartjänster[24]. I sin ansökan till konungen och rikskanslern om tillstånd att grunda ett gymnasium i Åbo ber Isak samtidigt om att få avsätta katedralskolans rektor Gabriel Melartopaeus. I sitt brev ber Isak att den gamle och sjuke rektorn som "ingen frukt i skolan kan skaffa" skulle flyttas och ersättas av en lämplig man från Uppsala universitet. Rektorn får dra sig tillbaka och utnämns 1633 till biskop i Viborg. Rektorn var en lärd man även han utbildad i Wittenberg, han var dessutom yngre än Isak. Möjligen grundar sig konflikten emellan Isak och Gabriel om reformationsarbetet av stiftet, och framförallt skolan. På det teologiska planet skulle de annars kunna ha en likartad syn, eftersom båda hade studerat vid universitetet i Wittenberg. Det nya gymnasiet fick tre nya lärare från Småland. En av de nya lärarna var även Isaks svärson, teologi lektorn Sven Vigelius.[25]
Akademin som grundats i Dorpat (nuvarande Tartu) 1632 räckte inte till för att stärka kompetensen inom stiftet. På initiativ av generalguvenör Per Brahe och biskop Rothovius grundades Kungliga Åbo Akademin vid invigningen 15 juni 1640. Biskop Isak som gick efter greve Brahe i invigningsprocessionen höll en hyllad tacksägelse predikan i domkyrkan och blev universitetets förste prokansler. Generalguvernör Per Brahe ville ”bort från barbarin och de råa sederna som det styvnackade folket i den östra rikshalvan envist höll fast vid”, står det i Finlands historia del 2. En ny civiliserad människa skulle fostras fram, en som levde gudfruktigt och var flitig i sitt arbete. Per Brahe visade från första början stort intresse för akademin och han blev dess förste kansler, en post som han innehade till sin död 1680. Åbo Akademis fundationsbrev undertecknades den 26 mars 1640 och den 15 juni förrättades den högtidliga invigningen. Brahe utnämnde biskop Rothovius till prokansler (30 mars 1640) och denne utnämnde i sin tur Eskil Petraeus till akademins förste rektor. I fundationsbrevet garanterades akademin autonomi och egen jurisdiktion, något som våra universitet ännu har i dag.
Som Prokansler för universitetet arbetade Isak aktivt med att utveckla universitetet, framför allt den teologiska fakulteten. Genom Isaks försorg nyrekryterades de flesta av universitetets första professorer från moderlandet. Nio av universitetets första elva professorer kom från moderlandet. Bland dessa kommer två av lärarna från skolan i Nyköping. Även en stor andel av de första årens studenter kommer från Sverige. Detta speglar troligen även den tidigare bristen på skolor i Finland. Men andelen studenter från Småland gynnades vid t.ex. stipendieutdelningar, vilket bidrog till den höga andelen svenska studenter. Den första studenten som skrivs in vid Åbo universitet är Isak Rothovius son Jonas Rothovius som senare adlas Rothåf.[26]
Mikael Wexionius blev den filosofiska fakultetens förste dekanus, samma år som universitetet grundas. Michael kom tidigare från en tjänst som rektor vid Växjö skolan. Han adlas 1650 till Gyllenstolpe. Tre av Rothovius döttrar gifte sig med professorer vid Åbo universitet. Det var Elisabeth som 1628 gifte sig med teologi professorn Sven Vigelius i hans andra gifte. Margareta gifte som sig 1643 med professorn i medicin Erik Achrelius. Den tredje dottern som gifte sig med en professor vid Åbo universitet var Maria som gifte sig 1650 med professorn i logik Johannes Pratanus.[27]
I fyra städer grundar Isak även trivialskolor. En av dessa är Nykarleby trivialskola som invigdes den 3 februari 1641. Denna skola blev Österbottens första högre läroverk.
I samband med invigningen av Åbo universitetet inrättas här även Finlands första boktryckeri. Den första boken trycks 1642, det är professorn Mikael Wexionius´ avhandling "Discursus politicus de prudentia tum legislatoria tum politica seu civili" (Om visheten som borde vara utmärkande för lagberedare och statsmän). Tryckningsarbetet utfördes av tysken Peder Eriksson Wald. År 1643 utkom det äldsta finskspråkiga trycket i Finland. Den äldsta svenskspråkiga skrift som tryckts i Finland är Isak Rothovius´ samling av predikningar "Några christeliga boot predikningar" från 1643.[28]
Den tionde februari 1652 avlider Isak Rothovius. Han begravdes i Åbo domkyrka, där hans gravsten fortfarande kan betraktas. Här vilar han tillsammans med flera stora män. Från medeltiden vilar biskoparna Hemming, Magnus Tavast, Olaus Magni, Konrad Bitz och Magnus Stiernkors här. Även Knut Posse som var befälhavaren på Viborgs slott och berömd för den så kallade viborgska smällen ligger begravd här. Tillsammans med Isak Rothovius vilar även de tre Gezelierna i domkyrkan. I sidokapellen finns gravmonument över flera kända fältherrar från trettioåriga kriget. Domkyrkans mest kända gravmonument är Karin Månsdotter´s sarkofag i Kankas kapell. Efter sin makes Erik XIV:s död levde Karin i Finland och blev år 1613 begraven i Åbo domkyrka.[29]
Isak hann 1644 även med en restaurering av den kyrka han senare kom att vila i. Bland annat täcktes taket av koppar vid denna renovering.[30]
Isak växte upp i byn Hedenstorp i Angelstads socken. Pappan är Börje (eller Birger) Larsson, mamman är okänd. Isak och tvillingbrodern Jonas liv vävs ihop genom deras utbildning och tjänst inom kyrkan. Isak och Jonas uppväxt beskrivs i de första kapitlen. Det är dock svårare att hitta information om Isak och Jonas övriga syskon. Ytterligare tre syskon finns beskrivna på olika sätt, det är bonden Jakob Birgersson, major Hans Roth och en Lars Birgersson som dock är mer osäker.
Under sin tid i Nyköping gifter sig Isak med Anna Eriksdotter den 29 oktober 1604. Anna är dotter till borgmästaren i Nyköping Erik Larsson och hans hustru Brita Persdotter. Brita var för övrigt dotter till biskopen i Strängnäs stift Petri Jonae.[31] Det andra giftermålet är med Karin Andersdotter ungefär 1613.[32] Året är en gissning baserat på Isaks brev till Axel Oxenstierna daterat 4 december 1646, strax efter Karins död. Karin var dotter till kyrkoherden Andreas Nicolai och Magdalena Johansdotter. Isak ska ha fått arton barn.[33] Av dem är tio kända genom studier vid Uppsala universitet eller Åbo Akademi.[34] Bröderna Lorens och Jonas är även kända genom deras adliga ätter. Jonas adlas 1675 och från Lorens härstammar de adliga ätterna Ridderhof och Rothoff.[35]
De kända barnen är;
Anna Rothovius föds troligen i Nyköping 1607. Gifter sig i Åbo 1627 med assessorn Aron Johansson Klöfverblad (adlad Klöfverblad 1653, död 1666). Anna dör den 27 maj 1652.[36]
Elisabeth Rothovius som 1628 gifte sig med professorn Sven Vigelius som då var rektor vid Nyköpings skola. Dör 1661, 8 år efter maken. Elisabeths mor är troligen Isaks första hustru Anna Eriksdotter.
Birger Rothovius skrivs in som student vid Uppsala universitet i augusti 1627. Birger fortsätter sedan studierna vid Rostock universitet, där han skrivs in i januari 1632. troligen dör Birger som student i Rostock.
Abraham Rothovius som föds i Nyköping ungefär 1615. Börjar studera vid Uppsala universitet i augusti 1627. Fortsätter sedan sina studier vid universitetet i Strasbourg, där han skrivs in den 2 december 1634. Den 26 juli 1636 skrivs Abraham in vid Leidens universitet. Troligen går Abraham bort i Leiden 1639.
Karl Rothovius, som blev borgmästare i Falun, föds ungefär 1622 i Nyköping. Skrivs in som student vid läroverket i Dorpat den 24 oktober 1636, samtidigt som bröderna Isak och Lorentz. Fortsätter med brodern Isak studierna vid Uppsala universitet 24 september 1638. Studerar sedan vid Åbo Akademi under åren 1641 och 1642. Får ett stipendium 1646 på 200 riksdaler för att under tre år studera utomlands. Axel Oxenstierna hade utverkat detta stipendium hos kungen.[37] Skrivs in vid Rostock universitet i oktober 1646. Fortsätter sedan studierna vid universitetet i Leiden där han skrivs in den 2 november 1648. Utnämns till borgmästare i Falun 1658, där han går bort den 23 februari 1661. Gifter sig med Ingrid Gavelin, datum okänt.
Isak Rothovius skrivs in som student vid läroverket i Dorpat, nuvarande Tartu i Finland, tillsammans med bröderna Lorentz och Karl den 24 oktober 1636. Isak och brodern Karl fortsätter studierna vid Uppsala universitet, där båda skrivs in den 24 september 1638. Fortsätter sedan studierna vid Åbo akademi under åren 1645 och 1646. Utses till kyrkoherde 1652 i Pargas (?). Avlider där 1655. Gift med Kristina Pettersdotter Ruuth, datum okänt.
Lorentz Rothof som föddes ungefär 1624 i Nyköping. Ätterna Ridderhof och Rothoff härstammar från honom. Lorentz (alternativt Lorens eller Lars) skrivs in som student vid läroverket i Dorpat den 24 oktober 1636 som 12 åring tillsammans med sina bröder Isak och Karl. Vid 1649 och 1650 var han utomlands, möjligen på studieresa i Italien och Frankrike.[38] I Paris 1650 ska han ha hamnat i gäld till sin fars stora bedrövelse.[39] Vid denna tid skrev han sig fortfarande som Rothovius (Lars Isaksson Rothovius). Möjligen är an inskriven som student i Rom 1652.[40] Den 29 april 1654 blir han kronoinspektör vid Avesta kronobruk. Samma år den 15 maj gifter han sig med Brita Lennartsdotter. Brita är dotter till assessorn i kammarrevisionen Lennart Hansson och dennes hustru Christina Johansdotter. Lorens dog den 2 februari 1666 och ligger begraven vid Avesta kyrka. Han testamenterar pengar till kyrkan för inköp av kyrkans första orgel.[41]
Jonas Rothåf som föddes 1 oktober 1629 i Åbo. Skrivs in som student nummer 1 vid Åbo Akademi, studerar vidare vid Uppsala universitet där han skrivs in den 11 november 1648. Utnämns den 25 november 1654 till advokatfiskal vid Svea hovrätt. Här arbetar han under lång tid och blir så småningom utnämnd till assessor den 7 maj 1668. Någon gång under 1660-talet gifter han sig med Helena Trotzig. Blir revisionssekreterare den 19 januari 1674 och adlas Rothåf året efter den 30 september. Död den 29 juli 1676 i Stockholm, där han begravs i Storkyrkan. I Storkyrkan sätts hans vapen upp efter begravningen.
Margareta Rothovius som 1643 gifte sig med professorn i medicin Erik Achrelius. Margareta dog 1694. Ska ha fötts i Åbo i Isaks andra gifte, kan därmed inte vara född före 1627.[42]
Maria Rothovius som gifte sig 1650 med professorn i logik Johannes Pratanus.
När Jonas 1604 antar sin tjänst i Angelstad gifter han sig med den tidigare kyrkoherdens dotter Svenborg Persdotter (giftermålet kan dock ha varit året efter, 1605). Jonas dör som superintendent i Kalmar den 28 februari 1626. Paret ska ha fått sju barn som når mogen ålder.[43]
De kända barnen är:
Zakarias Rooth skrivs in vid Uppsala universitet i februari 1627. Zakarias blir sedan advokatfiskal i Göta Hovrätt den 16 december 1934. Han utnämns senare till häradshövding på Öland. Zakarias dör 1663 på Öland. Någon gång under 1630-talet ska han ha gift sig med okänd hustru. Zakarias son Jonas Roth adlas Gyllenroth den 16 juli 1679.[44]
Petrus Jonae Rothovius studerade vid Uppsala universitet på 1630-talet, han hade tidigare studerat vid Växjö skola. Petrus var informator hos Hammarsköld och fick sedan en tjänst vid Kalmar skola 1641. Utnämns till kyrkoherde i Arby 1642. Gifter sig 1647 i Arby med Elisabeth Arvidsdotter Tidera. Elisabeth föddes 1623 i Väckelsång som dotter till Arvid Johan Tiderus och Margareta Nilsdotter Bringia. Han dör 1658 i Arby.[45], [46]
Anna Rothovius som föddes 1624 i Angelstad. Anna gifte sig 1645 i Ljungby med kyrkoherden Israel Laurentii Starbeckius.[47]
Jakob är känd genom sonen Gudmund Rothovius som blir kyrkoherde i Föglö socken i Åland. Gudmund skrivs in på Åbo universitet som 1640, under namnet "Gudmundus Jacobi Smolandus"[48]. Som far nämns en Jakob Birgersson från byn Hedenstorp i Angelstads socken. Detta är egentligen allt vi vet om Jakob. Troligen blir han kvar i Hedenstorp som bonde. Möjligen innebär det att han är första barnet och ärver gården.
Den enda kända sonen är:
Gudmund Rothovius som föds i Hedenstorp runt 1620 (okänd källa har angivet 1622). I Åbo universitets studentmatrikel beskrivs kort Gudmunds liv. Gudmund studerar under åren 1640 till 1644 vid Åbo Akademi. 1644 blir utnämnd till kollega supremus vid Åbo skola. Gudmund anställs av domkapitlet 1655. 1672 utnämns Gudmund till kyrkoherde i Föglö socken. Han dör 1691 i Föglö Prästgård. Gudmund var gift med Karin, efternamn okänt.
Hans Roth finns omnämnd på flera olika ställen, bland annat som far till Arvid Rothovius som skrivs in vid Åbo Akademi 1640 under namnet "Arvidus Johannis Ingermannus"[49]. Det finns en stor osäkerhet runt Hans förnamn, redan vid nämnd referens finns två olika namn. Arvids far ska vara en Hans Roth gift med Elin Bengtsdotter. Men Arvid är inskriven med den latiniserade formen av Arvid Johannesson från Ingermanland. Hans Roth finns nämnd 1606 i Viborg som mönsterskrivare. Hans utnämns till kapten och ska ha fått sin egen flagga i Viborg. I Viborg ska han främst ha fungerat som utbildare av trupperna. Det är troligt att han deltar i Gustaf II Adolfs erövringar av Livland och Riga. Han kanske även deltog i Jacob de la Gardie's fälttåg mot Novgorod och Moskva. En kort tid ska han ha varit kommendant vid Neumunde vid Rigaviken. Han ska senare ha blivit befälhavare vid ett kompani inom det Karelska regementet. Hårda strider och en allt sämre hälsa ska ha medfört att han blev kommendant på fästningen Jaama dit han flyttade med familjen. 1624 ska han ha befordrats till major. I augusti 1628 dör Hans vid Jaama fästning. Elin Bengtsdotter står antecknad som boende på Viborgs slott 1605-1607, 1614, 1616, 1617-. Hon dör i mars 1655 och begravdes den 10 april 1655. Troligen är det i Viborg han och hustrun Elin får sonen Arvid. [50], [51]
De kända barnen är:
Arvid Johannes Rothovius som troligen föds mellan 1615 och 1620 i Viborg, Ingermanland. 1640 skrivs Arvid in vid Åbo Akademi. Senast 1652 flyttar Arvid till Pälkäne där han får tjänsten "Apulaispappi Pälkäneellä". I Pälkäne utnämns han senare till kaplan 1658 och kyrkoherde 1669. Arvid dör 1670 i Pälkäne som kyrkoherde. Arvid gifte sig i Helsingfors 1639 med hustrun Katarina Johansdotter Walstenius. Katarina föddes 1618 i Helsingfors (annan icke verifierad källa anger 1624 i Nådendal) som dotter till Johannes Petri Walstenius och Anna Johandotter Lithovius.[52]
Lars Hansson Roth som är känd genom sonen Johan Roth, inskriven vid Åbo Akademi 1685 som student nummer 3292.[53] Lars ska ha varit löjtnant och gift med Kristina Mattsdotter Wanaeus. Lars dog 1691. Det är dock en gissning att Lars var son till Hans Roth.
Lars är känd genom sonen Mattias Rothovius som skrivs in vid Åbo Akademi 1650 som lärare under namnet "Matthias Laurentii Smolandus". Han anges vara brorson till Isak Rothovius.[54]
Den enda kända sonen är:
Mattias Rothovius studerar vid Uppsala universitet där han skrivs in i augusti 1634. Mattias får en tjänst som lärare vid Helsingfors trivialskola 1644. Den 24 juni 1646 gifter han sig med Katarina Jakobsdotter Liljevan i Nagu, Finland. Studerar i Åbo 1649 till 1650 under Michael Wexonius (senare adlad Gyllenstolpe). Vid Åbo Akademi disputerar Mattias den 23 februari 1650, och får titeln magister den 2 maj 1650. 1655 utnämns han till rektor vid Helsingfors trivialskola. 1661 blir han rektor vid Åbo Katedralskola. Mattias Rothovius dör i Åbo den 16 mars 1670.
[1] "Den introducerade adelns ättartavlor"; G. Elgenstierna; Stockholm; 1931; sid. 549.
[2] "Svenskt biografiskt lexikon", band 30; Göran Nilzén; Stockholm; 2000; sid. 589.
[3] "Minnesskrift över kyrka och socken under 800 år"; Ragnar Bengtsson; Ljungby; 2000 ; sid. 154.
[4] Knekt hövitsmannen hade befäl över 200-500 fotfolk, en så kallad fänika. Ett antal fänikor bildade ett regemente. Hövitsmannen hade ansvar för rekryteringen av knektar i sitt område. Under slutet av 1500-talet fastställdes fänikans storlek till 500 man och ett regemente skulle bestå av 12 fänikor. Detta var förstadiet till landskapsregementen.
[5] "Den introducerade adelns ättartavlor"; G. Elgenstierna; Stockholm; 1931; sid. 549.
[6] "Angelstads kyrka, kort historik med levnadsteckning över Jonas och Isak Rothovius"; Sigfrid Mattzon; Växjö; 1977; sid. 3.
[7] "Minnesskrift över kyrka och socken under 800 år"; Ragnar Bengtsson; Ljungby; 2000; sid. 154-155.
[8] http://sv.wikipedia.org/wiki/Arby_pastorat; 2006-05-28.
[9] "Kungens biskop och kanslerns man"; Nils Erik Villstrand; 1994; sid. 42.
[10] Petrus Jonae Angermannus härstammade från Lunde by i Arnäs socken, strax norr om Örnsköldsvik. Vid studierna i Uppsala antog han namnet Petrus Jonae Angermannus som var en latiniserade form av Per Jonsson från Ångermanland. Efter studierna vid Uppsala flyttade han söder ut, och vigdes slutligen till biskop i Växjö 1595.
[11] "Kanslern Axel Oxenstierna – i sin tid", del 1; Gunnar Wetterberg; 2002; Atlantis; sid. 95.
[12] "Den Svenska historien", del 5; Gunvor Grenholm et. al.; Bonnier Lexikon; 1993; sid. 60.
[13] "Kungens biskop och kanslerns man"; Nils Erik Villstrand; 1994; sid. 42.
[14] "Nordisk tidskrift för bok och biblioteksväsen"; årgång IX; Isak Collijn; 1922; sid. 119.
[15] "Minnesskrift över kyrka och socken under 800 år"; Ragnar Bengtsson; Ljungby; 2000; sid. 156.
[16] "Angelstad kyrka i Bolmenbygd"; Skrift utgiven av Angelstads församling; 1993.
[17] Strängnäs stifts herdaminne, del 2; Magnus Collmar; 1965.
[18] "Den Svenska historien", del 5 Sverige blir en stormakt; Bonniers Lexikon AB; 1993; sid. 94-95.
[19] "Svenska män och kvinnor", del 6; Torsten Dahl et. al.; Albert Bonniers förlag; Stockholm; 1949; sid. 375-376.
[20] "Handbok i Svensk Kyrkohistoria 3"; Hjalmar Holmquist; 1952; s. 256-257.
[21] http://www.kerailija.net/postimerkkiluettelo2/1933; 2006-05-28.
[22] "Kungens biskop och kanslerns man"; Nils Erik Villstrand; 1994; sid. 43-44.
[23] "Kungens biskop och kanslerns man"; Nils Erik Villstrand; 1994; sid. 44.
[24] "Sveriges kyrkohistoria – enhetskyrkans tid", del 4, "De finländska stiften" av Simo Heininen; Huvudredaktör Lennart Tegborg; 2002; Verbum; sid. 216.
[25] Åbo studentmatrikel 1640-1852; http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10; student nr. U3.
[26] Åbo studentmatrikel 1640-1852; http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10; student nr 1.
[27] Åbo studentmatrikel 1640-1852; http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10; Mikael Wexonius var student nr. U8, Sven Vigelius var student nr. U3 och Erik Achrelius var student nr. U6 (samtliga var inskrivna vid Uppsala universitet).
[29] Åbo domkyrka; http://www.turunseurakunnat.fi/portal/turun_tuomiokirkko/svenska/; 2006-01-17.
[30] "Den introducerade adelns ättartavlor"; G. Elgenstierna; Stockholm; 1931; sid. 550.
[31] Strängnäs stifts herdaminne; Magnus Collmar; 1965; sid. 758.
[32] Brev från Isak Rothovius till Axel Oxenstierna, daterat 4 december 1646.
[33] "Den introducerade adelns ättartavlor"; G. Elgenstierna; Stockholm; 1931; sid. 549.
[34] Åbo studentmatrikel 1640-1852; http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10.
[35] "Den introducerade adelns ättartavlor"; G. Elgenstierna; Stockholm; 1931; sid. 549-550.
[36] Mormon databasen; www.familysearch.org; 2005-12-15.
[37] Brev till Isak Rothovius från Axel Oxenstierna, daterat 17 december 1645.
[38] Genom brev till ståthållare Daniel Bengtsson Uttermarck från Lars Isaksson Rothovius daterade 1649 Venedig och 1650 Paris vet vi att han befann sig på resa under denna tiden.
[39] Brev till Axel Oxenstierna från Isak Rothovius, daterat 18 augusti 1650.
[40] I Åbo studentmatrikel 1640-1852 (http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10) finns följande rad: "Ylioppilas Roomassa 1652".
[41] Avesta församlings hemsida; www.avestaforsamling.se; 2005-12-10.
[42] Mormon databasen; www.familysearch.org; 2005-12-15.
[43] "Svenskt biografiskt lexikon", band 30; Göran Nilzén; Stockholm; 2000; sid. 594.
[44] "Den introducerade adelns ättartavlor"; G. Elgenstierna; Stockholm; 1931; sid. 550.
[45] "Smoland Upsalienses, Smålandsstudenter i Uppsala på 1600-talet", del 2; Gösta Molin; Uppsala; 1968; Nr 281 år 1626; www.rossi.se .
[46] http://sv.wikipedia.org/wiki/Arby_pastorat; 2006-05-28.
[47] Mormon databasen; www.familysearch.org; 2005-12-15.
[48] Åbo studentmatrikel 1640-1852; (http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10).
[49] Åbo studentmatrikel 1640-1852; (http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10).
[50] Genos 37 (1966); s. 45-46; http://www.genealogia.fi/genos/indexr.htm.
[51] Genos 53 (1982); s. 157; http://www.genealogia.fi/genos/indexr.htm.
[52] Mormon databasen; www.familysearch.org; 2005-12-15.
[53] Åbo studentmatrikel 1640-1852; (http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10).
[54] Åbo studentmatrikel 1640-1852; (http://matrikkeli.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/; 2006-01-10).