Du är besökare nr Lite länkar för mer info om de platser vi besökte Bowmore Lagavulin Laphroaig 1 Laphroaig 2 Glenkinchie 1 Glengoyne Caledonian Bildarkiv med större bilder

Whiskyresan till Skottland våren 1997 Följ med på vår vandring bland Skottlands pärlor En whiskyresa med Akkurat under ledning av Björn Hulth och åtta raska medlemmar från whiskyklubben (Åke, Bengt, Clas, P-O, Katarina, Mats-Ola, Ulla och Ingvar) blev en riktig mega-höjdare. Här kommer ett redigerat urval av allt vi var med om. Dag 1, torsdag 10 april Morgonstund har guld i mun Vi samlades på Arlanda kl 06.15 då samtliga deltagare utrustades med en för resan framtagen tröja med tryck - Akkurat Whisky Club - och därmed var vi ekiperade för resan. Vi flög via London till Glasgow där vi fick vänta några timmar innan flyget gick vidare. Under väntetiden åt vi gemensam lunch och sedan gick Björn med halva gruppen (Mats-Ola, Katarina, Ulla och Ingvar) på guidad tur runt i Glasgow medans resten (Åke, Clas, P-O, Bengt) gick på egen upptäcksfärd efter pubar med cask conditioned real ale. På guideturen kom vi bl.a. in en sväng på Christies kvalitetsauktion. Buden gavs med nickningar och närmast omärkliga fingergester. Man fick hålla sig väldigt stilla så man inte helt plötsligt stod som ägare till någon antik byrå för några tusen pund. Så var det dags att flyga vidare till ön Islay på Skottlands sydvästkust ... i propellerplan. Ett sånt där plan man ser på TV och inte tror finns i verkligheten. Det gick väldigt smidigt och en fördel var att det flög lågt så vi fick en utmärkt utsikt över det vackra landskapet och kusten. När vi landat på den lilla ön Islay, som har en imponerande mängd destillerier varav vi skulle besöka tre, hämtades vi med bil och vi kördes till Bowmore där vi inkvarterades på Lochside Hotel. På väg till Christies Propellerplan till Islay Lochside Hotel ... krypavstånd från destilleriet 40-årig Bowmore - en gudadryck På kvällen på fick vi uppleva en riktig högtidsstund när Björn på Bowmore distillery uppmärksammades med ett stiligt signerat diplom för sitt innehav av deras 40-åriga whisky. Bowmore's brands ambassador James "Jim" McEwan utdelade diplom och tillhörande penna till Björn, som härmed var den förste innehavaren av denna 40-åriga raritet att personligen komma till Bowmore för att mottaga hedersbetygelser och ett smakprov av den dyrbara varan. Björn blev lyrisk och ropade ... "Min gud, min gud, jag dricker Whisky !" Detta sinnestillstånd lämnade en lucka för en liten kupp av Åke så vi alla fick en liten smutt av det flytande guldet och det var förstås helt fantastiskt. Jim, som är född och uppväxt i Bowmore var också vår personliga guide på vår rundvandring. Han berättade historier om hyss han haft för sig i destilleriet när han var liten vilket gjorde rundvandringen till en liten resa i tiden. Historien bakom den 40-åriga whiskyn är följande : Förr i tiden köpte man en tunna whisky till sitt barn vilken de skulle få då de fyllde 21 år. En tunna sprack lite efter 20 år och tappades över i en ny ... och glömdes bort i ytterligare 20 år. Då destilleriet kontaktade sonen, som tunnan var ämnad för, var han inte ett dugg intresserad utan blev istället förtjust över att destilleriet ville köpa tunnan av honom. Man kan bara hoppas att han aldrig får reda på att tunnan räckte till 294 flaskor varav 284 var till försäljning ... för det nätta priset av 4 500 engelska pund (ca 55 000 SKr) per flaska. Tanken svindlar ! (Den fanns till salu på Internet för 5 600 pund under 1997) Björn, Jim och flytande guld 40-årig Bowmore till priset av 4 500 engelska pund Dag 2, fredag 11 april Morgontvätt i whisky Nästa dag började vi morgonen med att besöka Lagavulin distillery där vi avslutade den sedvanliga rundturen med en överaskning. Genom Björns försorg förunnades vi även att komma in i ett av lagerhusen där man förvarar ekfaten med den lagrade whiskyn. Vi fick smaka sherryfatslagrad whisky från 1980 direkt från tunnan och provsmakningsglaset gick inte av för hackor ... modell gigantiskt. Inte nog med avsmakning därinne - vi fick en faktiskt en skvätt att "tvätta" händerna med. Doften - "the peat reek" - satt i resten av dagen och närhelst man ville känna doften igen så gnuggade man bara händerna varma mot varandra, kupade dem framför näsan och andades in ... gudomligt ! VIP-lunch på Laphroaig Härefter var turen kommen till "the beautiful hollow by the broad bay" - dvs Laphroaig distillery. Vi togs emot av ingen mindre än managern för destilleriet Iain Henderson, som förutom en grundlig avsmakning av alla årgångar (även här fick vi komma in i ett lagerrum) bjöd oss på en lysande trerätters lunch. Både Björn och Ingvar var registrerade som s.k. "Friends of Laphroaig" (anmälan fås vid köp av en flaska Laphroaig på systemet) och var därmed berättigade till en extra dram (en 5 cl flaska). Detta är årlig "hyra" att kvittera ut på plats för livstids "innehav" av en squarefoot land därute bland lågtflygande gäss, nyfikna vesslor och annat otyg. Vill man inspektera sina egendomar blir man duktigt utrustad med hjälm, rock, frälsarkrans (ifall man skulle blåsa i sjön), ankare (för att eventuellt förhindra bortblåsning) och stövlar i storlek 12. De beslöt att spara inspektionen till nästa gång de kommer förbi. Iain berättade att det varit Friends som friat på, velat bli vigda på och en har t.o.m. begärt att få sin aska bisatt på sin squarefoot. Destination Edinburg Dagen avslutades med att vi flög till Glasgow för vidare transport med taxi till Edinburg där vi tog in på Bruntsfield Hotel. Därifrån var det gångavstånd åt ena hållet ner till City (Prince's street, slottet, Royal Mile och bottling företaget Cadenhead's) och åt andra hållet puben The Canny Man. Mer om detta senare. Dagen avslutades med gemensam middag på en italiensk restaurang och "fria aktiviteter". Manager och hjälpreda häller upp sherrylagrad Lagavulin 1980 i "litet" provglas Katarina provsmakar sherrylagrad Lagavulin 1980 Managern Iain Henderson som värd för en trerätters lunch på Laphroaig Bruntfields Hotel Dag 3, lördag 12 april Ny VIP-lunch i vacker miljö Nästa inslag : En bussresa till Glengoyne distillery. Efter sedvanlig rundvandring och inspektion av destilleriet bjöds vi på en formidabel lunch - samt riklig avsmakning av deras milda typ av whisky. Enligt egen utsago det enda destilleriet som inte använder torv vid mältningen och skriver det på etiketten - The Unpeated Malt. Efter avslutad lunch fick vi även presenter i form av några småflaskor av deras 10-åriga malt whisky samt deras blended Langs Supreme. Förutom allt det goda vi bjöds på kunde vi njuta av ett strålande sommarväder och blommande påsk- och pingstliljor i tiotusental. Åke från Gamla Stan påstod sig bara kunna identifiera en tulpan - nu bör han ha lärt sig även påsklilja ... eller ? Så skall öl smaka På vägen hem från Glengoyne stannade vi till i den lilla byn Buchlyvie och förfriskade oss med en öl på puben Rob Roy. Björn var naturligtvis känd även här eftersom han hade stannat till här året innan när personalen var över på whisky-resa. Efter mycken glam och blygsamt besvär "lurade" Björn till sig ett par av pubens upptryckta T-shirts. Vi vet inte om Björn lyckades få till ett deal med ägaren - Björn försökte i alla fall få 10% om han kommer tillbaka med en busslast även nästa år. Vi får väl se ... Sedan bar det av till Caledonian Brewery där vi togs emot för en exklusiv rundvandring. Bryggeriet är normalt stängt på lördagar men eftersom Björn med sällskap kommer så öppnades naturligtvis även dessa portar för oss. Vi fick lukta på humle och ta del av deras metoder för att brygga sitt öl. Vi avslutade besöket nere i deras pub där vi provade alla deras sorter. Åke var i sitt esse - för öl det kan han se - och mycket öl-prova blev det. Vi kan bara hoppas på att några av de sorter vi provade kan finna sin väg till Akkurat's kranar. Städhjälp sökes ? Efter middagen gick vi på kvällen till The Canny Man - en med förlov sagt annorlunda pub skapad av en mycket märklig man och som gått i arv i fyra generationer. Stället går knappast att beskrivas - det måste upplevas. T.ex. är ytterförren låst så man får gå in via sidoingången, stamgäster har markerade egna platser vid baren, fotografering är förbjuden och delar av lokalerna har inte städats sedan tidigt 1900-tal ... måste ses ! VIP-lunch på Glengoyne Far(Ingvar) och son(Mats-Ola) i smuggeltankar Björn, Mats-Ola och Åke inspekterar humlen Mats-Ola och Åke testar Caledonians egen pub Dag 4, söndag 13 april Fritid med guldkant På dagen var det "fri tid" för all att upptäcka Edinburg. Några av oss letade pubar och andra gick på sightseeing. På eftermiddagen samlades vi dock för ett besök på Bottlingföretaget Cadenhead's, som Björn fixat så det var öppet för vår skull. Här kan man hitta mängder av udda årgångar och märken av whisky. Det mesta var också ofiltrerad cask strength så det här är ett litet Mecka för whiskyälskaren. Många flaskor fick nya föräldrar. Bland grevar och baroner Sista kvällen bjöd Björn på en prima överraskning. Ja, vi fick ju av lätt förståeliga skäl betala själva ... lite dyrt var det, men väl värt varenda pence. En bit utanför Edinburg ligger en herrgård av det elegantare slaget - Prestonfield House - och redan utanför ingången förstod man att det var något särskilt. Vi möttes av påfåglar med utspända vackra fjädrar. Innanför portarna togs vi omhand av en fransk hovmästare, som ledde os in i baren för en drink och genomgång av matsedeln. Efter beställning av maten satt vi kvar en stund och så småningom kom hovmästaren och bjöd oss till bords. Ett bord med ljuskandelabrer, brutna servetter och fullständig uppsättning av glas och bestick - ungefär som på Nobels galamiddag. Mycket elegant. Maten var utsökt. Betjäningen kunglig. När man så bröt taffeln (ja, så får man lov att säga) visades vi en trappa upp till en elegant salong med en brasa sprakande i en stor öppen spis. I brasvärmen serverades kaffe och avec. Avslutningsvis gick vi runt och beskådade rumsfaciliteterna och kunde än en gång konstatera att det inte var något vandrarhem vi hamnat på. En oförglömlig kväll ... Edinburg slott känt för Edinburg Military Tatoo Inga lånta fjädrar på Prestonfield House Kung Björn av Prestonfield House Dag 5, måndag 14 april Fri lejd innan hemfärd På vägen till Glasgow och flyget hem gjorde vi en avstickare till Glenkinchie distillery. Där fick vi en kunglig avslutning på rundturen då vi fick "fri lejd" till deras välfyllda och välsorterade bar. Vi kunde nu provsmaka en mängd olika whiskysorter, som man hittills bara läst om eller hört talas om. Sedan bar det av till flyget hem och Arlanda tog emot oss med rykande snöstorm - ett något abrupt slut på en underbar resa i alla avseenden. Katarina, Mats-Ola, Clas och Björn med fri lejd i Glenkinchie's bar Skål - Slainte Mhath P.S. Slainte Mhath ... gaelic och betyder "very good health". Uttalas "slan-dje va". Om någon skulle vara intresserad av vad vi provat för "godsaker" under resan - fråga Clas. Han har tyst och metodiskt antecknat ALLT - var, när, hur och hur det smakade. Han har en mycket tjock anteckningsbok ! P-O ... lekte japan och videofilmade (visning på Akkurat ?) Åke ... höll reda på pubarna och ölerna Bengt ... stresstestade de flesta spelautomater vi såg Mats-Ola och Katarina ... vallade runt Mats-Ola's föräldrar Ulla och Ingvar Ulla (70 år nästa år) och Ingvar (70 år i år) ... hade fått den här resan i present för deras sammanlagda 140-årsdag och gick mest runt och trivdes Och över alltihopa vakade Björn Hulth, som ska ha en stor eloge för sin insats. Han var reseledare, historieberättare, smakråd, stigfinnare, gott-humör-fixare och inte minst av allt ... "dörröppnare" till ställen som inte många vanliga dödliga någonsin får beträda. Titta gärna i bildarkivet med större och fler bilder bilder. I takt med att fler bilder kommer till "redaktionen" kommer dessa att föras in. Vid tangentbordet för denna sammanfattning : Mats-Ola med stor hjälp av far Ingvar För att designa denna site användes HTML validerad av