"Home to the Highlands" Du är besökare nr Whiskyresan till Skottland hösten 1997 Restaurang Akkurat's Whisky Club anordnade en uppföljare till vårens stora succéresa i whiskyns tecken. Efter vårens premiärresa för klubben bar det, så här lagom till Halloween, åter av mot Skottland. Den här gången skulle vi hålla oss på fastlandet och resan gick under beteckningen "Home to the Highlands". Dels för att vi främst skulle resa runt uppe i Highlands och dels för att vi med en enkel cermoni på Macallans kyrkogård för att markera Björn Hults "hemkomst". Björn Hult hade i augusti alldeles för bråttom att lämna jordelivet så han kunde hämta sin "angels share". Deltagare på resan var : Rune Bohlin, ägare av Akkurat. På resan var han chaufför, bilallsångsledare samt historieberättare av sanna, roliga, påhittade och minnesvärda historier av alla de slag. Gick under arbetsnamet "Ronar". Angela Forsgren D'Orazio, whiskyklubbens drottning och nya regent, nu när Kung Björn har avancerat till de högre makternas whiskyhörna. Mats-Ola Ekberg, klubbmedlem från Stockholm och på sin första "FF"-whiskyresa (se tidigare reseskildring från i våras). Katarina Ekberg, klubbmedlem från Stockholm med ständig "matbrist" som höll koll på att Bunnahabhainflaskor behandlades med respekt. Mats Julin, klubbmedlem från Stockholm med nyinköpt APS-kamera och alltid på jakt efter kalla fakta gällande produktionen ... månde en blivande svensk destilleriägare ? Kjell Lundberg, en av två representanter från Republiken Jämtland. Reklamman med sinne för att förmedla budskap och berättelser (bl.a. resor till Sydpolen). Är "pappa" till Akkuratnålen. Schlagersångare tillsammans med "Ronar" och den andre Jämten ... Björn Augusén, immigrant i Stockholm sedan några år tillbaka med måleriskt förlutet. Åkte med i sista stund i stället för en fotograf, som oturligt insjuknade i lunginflammation. Vad fick vi vara med om då ? Häng med och suktas ordentligt alla ni som missade den här resan ... Dag 1, torsdag 30 oktober Tidiga frivilliga del I Precis som på vårresan var det en arla samling för truppen av tappra "frivilliga" för resan . Strax före 7 hade alla deltagare utom en anslutit för avfärd från Arlanda. Det vara bara Mats Julin som saknades. Han hade åkt på affärsuppdrag och skulle via Kina (!) ansluta senare på kvällen i Edinburg. Vi flög via London till Edinburg där vi packade in oss i en Toyota Previa, satte "Ronar" vid ratten och åkte vidare till Royal Terrace Hotel. Utanför träffade vi en dam som hjälpte oss med P-plats samt upplyste oss om att Royal Terrace Hotel var "hennes". Om hon ägde det eller bara jobbade där får vi nog aldrig veta eftersom vi hade hamnat fel ... vi skulle 200 meter längre bort på gatan till Terrace Hotel. Inget "royal" men mycket bra ändå ... även om det var långa och många trappor för de flesta. Sedan bar det av till Caledonian Brewery. Vi möttes av Jonathan Crerar, efter en rundtur tog han oss ner i baren för en del smakprov av deras ölsorter. Det var gott att släcka törsten efter en hel förmiddag på resande fot. Samling vid pumpen på Caledonian Jämtar i jämnvikt Middag och tillstånd Efter detta tog vi oss till restaurangen The Smoke Stack och åt middag. Där anslöt sig äntligen Kinaresenären Mats till gruppen. Därefter avslutade vi kvällen med ett besök på den berömda puben The Canny Manns - ett minst sagt udda ställe. En del av rummen har inte städats sedan sekelskiftet och det finns prylar och saker uppställda överallt. Om ni kommer till Edinburg ska ni definitivt göra ett besök där. Kom ihåg att ägaren är inte snäll och överseende ("He tried kindness once and it didn't work") så be om lov innan ni tar fram kameran för att ta bilder. Det är fotoförbud såvida man inte har fått tillstånd ... vilket vi lyckades få. Om ni ser en svart katt som ligger och sover i en stol ska ni bara vara snälla mot den. Den är t.o.m. omskriven i ett informationsblad och det är antagligen hans egen stol han sover i. Flytta på katten och ni åker ut med öronen före. Prylar högt och lågt Dag 2, fredag 31 oktober Tidiga frivilliga del II Vi gick upp med tuppen och startade vår resa norrut mot Speyside redan vid 7.00 på morgonen. Vi ankom till Craigellachie vid 11-tiden och tog in på byns urfina hotel. Resten av resan vrickade vi tungan med att försöka uttala Craigellachie som skottarna. Nåt i stil med "krä-gE-la-chi" eller "krä-gE-la-ki", med betoningen på E. Mats hade en lång kamp med sin egen tunga, men han var långt ifrån ensam. VIP-lunch på Macallan Klockan 11.30 var det dags för ett besök på House of Macallan. En ovanlig rundtur eftersom vi faktiskt fick komma in i det allra heligaste ... the nosing room. Det är där de har ett "referensbibliotek" med alla Macallan som gjorts. Eftersom smaken på whiskyn från de "mogna" faten kan växla, måste blendern ha en referens för att få ihop korrekt blandning. Allt för att en årgång av Macallan ska smaka likadant år från år. Oerhört kul att få komma in och titta på ... och lukta lite på proverna. Därefter bjöds vi på smakprov på Macallans 12-, 18- och 25-åriga whisky innan vi intog en trerätters lunch tillsammans med en isländsk whisky klubb. Superb mat och efterrätten kan rekommenderas ... fruktsallad med vispad grädde smaksatt med vanilj och Macallan whisky. Vid 15-tiden kunde vi tillsammans med Simon Trevor (area director) bege oss till Macallans egen kyrkogård för att sätta upp en plakett till Björn Hults ära. Vi fick välja ut ett eget träd till Björn och passande nog tog vi det största trädet som fanns där. Stor kille - stort träd. Alla - medlemmar såväl som icke-medlemmar - som efter detta besöker Macallan, uppmanas att ta med en dram ner till Björn och dela den med honom. Putsa gärna på plaketten och kontrollera gärna att skruvarna fortfarande sitter bra. Hur hittar ni ? Använd gärna den här kartlänken för att få en enkel "vägbeskrivning". Nosing room - det allra heligaste på Macallan Rune med rund och god "kompis" Rune får hjälp av Mats-Ola med uppsättning av Björns plakett Macallan - Björns jaktmarker för sin "angels share" Eftermiddagspass på Glenfarclas Nu var det dags att bryta upp då vi skulle vidare till Glenfarclas. Under rundturen där fick vi bl.a. se deras 101-årig pagoda, som är byggd av uppfinnaren av pagodan. Den är faktiskt den andra som någonsin byggts och pryder numer ingången till deras visitors centre. Vi fick också se Skottlands största "mash tun" (90 000 liter) under turen. Därefter avslutade vi med en provning av deras 15-, 21-, 25-, 30-åriga samt deras cask strength 105. Allt under ledning av Malcolm Greenwood och en överraskningsgäst. Under provningen dök nämligen ägaren John Grant upp och berättade lite "inside stories" och skvaller från destilleriernas värld. Efter att vi kommit hem till Sverige igen visade det sig att provningen hade gjort oss till "Honorary members" i The Grand Order of Glenfarclas Whisky Tasters och som bevis på detta har vi alla fått ett stort fint diplom. Pagoda nummer två av alla som byggts Uppåt väggarna Efter en lång dag var det skönt att åka tillbaka till Craigellachie Hotel och ta sig en dusch innan middagen i hotellets utmärkta matsal. Vi inledde middagen med en "före maten"-dram i deras högst ovanliga whiskybar. En minimal bardisk med någon enstaka blended och lite sherry o.d. samt en massa glas. All maltwhisky stod uppställda på hyllor uppsatta ute i barlokalen. Efter att ha tittat och luktat sig fram till det man ville dricka var det bara att promenera med flaskan till bardisken för att få en dram upphälld och sen fick man snällt ställa tillbaka flaskan. Det var här "Ronar" fick en av servitriserna att tappa fattningen lite. När Mats Julin skulle uppge sitt namn till henne (så hon kunde sätta upp hans beställning på rumsnummret) kunde hon inte tyda "Julin". Då säger Rune "It's spelled like christmas, you know !" ... hon funderar väl än idag över den kommentaren. Därefter bar det av en trappa ned till matsalen där vi bjöds på trevligt bemötande och en utmärkt trerätters middag i en mycket trivsam miljö. Efter avslutad måltid fick vi gå en trappa upp till kafferummet där vi även fick en bit choklad. Uppåt väggarna bra bar Välförtjänt middag på Craigellachie Hotel för Rune, Katarina, Mats-Ola, Mats, Angela, Björn och Kjell Dag 3, lördag 1 november Motion i natur och stad Efter en utmärkt frukost var vi redo för resans motionspass. Vi tog några timmar på oss att gå ner till floden Spey och gå längs strandkanten och beundra Skottlands natur iklädd sin bästa höstprakt. Laxöring som hoppade i floden, fantastisk natur ... det var som en opera för ögonen. Från floden kunde man se upp till Macallan och även Björns träd. Slutligen var det reseledare "Ronar" som samlade trupperna för avresa till Elgin. Där påbörjades dagens andra motionspass då vi promenerade runt och bl.a. fyndshoppade bland Gordon & McPhails whiskyhyllor, besökte en gammal kyrka ombyggd till pub och Laichmoray Hotel. Laichmoray Hotel har en utmärkt whisky-bar där vi botaniserade ett tag innan vi påbörjade den långa resan till Aberdeen. På vägen mot Aberdeen tog vi oss till destilleriet Strathisla. Ett pittoreskt och vackert litet destilleri med ett lite annorlunda koncept. Efter välkomst med te/kaffe & shortbread utrustades vi med en broschyr, som innehöll anvisningar så vi kunde gå runt på destilleriet på egen hand. Ganska snart började vi prata med en gammal trotjänare som valde att slå följe med oss under resten av vår promenad. Det är alltid lika kul att få prata med någon som har 30-40 års praktisk erfarenhet av destilleringsprocessen. Efter rundturen fick vi uppleva en "nosing". Vi fick lukta på sju-åtta olika prover på nydestillerad sprit, grain, blended och olika maltwhisky. Ett annorlunda och roligt besök som kan rekommenderas. Efter detta åkte vi vidare till Aberdeen som tydligen bestämt sig för att fira Halloween ordentligt. Stan var som ett enda stort party. Vi var lite slitna så vi deltog inte så aktivt, det fick räcka med en sen middag och ett pubbesök innan skönhetssömnen. På promenad längs River Spey Det pittoreska Strathisla Te-party på Strathisla Dag 4, söndag 2 november Antarktis och minibryggeri På väg mot Dollar, där vi skulle besöka minbryggeriet Harviestoun, stannade vi i Dundee för att titta på utställningen om skotten Scott och hans försök att vara först till sydpolen. Här visade Kjell sina kunskaper i området och berättade en massa extra historier om Scott's vedermödor ombord på skeppet Discovery. Intressant och fascinerande att se vad människor utsatte sig för frivilligt. Efter detta fortsatte vi till den lilla staden Dollar för ett besök på Harviestoun. När vi kom fram trodde vi nästan att vi kommit fel för det var bara en bondgård "in the middle of nowhere". Ägaren Ken Brooker kom efter en stund och vi hade en rundtur. Otroligt roligt att få träffa någon som är så engagerad, glad och stolt över vad han gör. Efter rundturen och en titt på hans nyinköpta buteljeringsmaskin gick vi upp till den lokala puben. Där serverades en lättare lunch ... om man nu kan kalla 15 smörgåsar per person för "lätt". Till det fick vi dricka Harviestouns öl Shiehallion. Ölet är döpt efter ett berg i Skottland. Eftersom Ken inte var säker på att han kunde få det helt klart kom han på att berget Shiehallion alltid är svept i moln och dimma. Om han inte lyckades få ölen helt klar så kunde han alltid hänvisa till att Shiehallion aldrig är "klart". Ibland finns det en tunna Shiehallion på Akkurat om ni är nyfikna på den. Fråga efter den vettja ! Efter allt det här roliga åkte vi vidare till Edinburg för att fortsätta med ännu mer roligt på Edinburg Whiskyfestival ... icke sa Nicke ! Tyvärr var den delen av festivalen vi gick till - The Dram Room - en besvikelse. Nu gjorde det inte så mycket eftersom vi kunde förnöja oss på egen hand. Edinburg har mycket gott och roligt att bjuda på. Vi avslutade dagen med middag på The Oyster Bar innan de flesta åkte vidare till The Canny Manns. Officersmässen på Discovery Bryggeri eller lada ? Både och ! Ken Brooker drar ölhistorier Dag 4, måndag 3 november Shopping och kondomer Sista dagen gick åt till fri shopping. Själv gick jag och Katarina förbi The Oyster Bar (där vi ätit middag dagen innan) för att ta en bild på en kondommaskin. Rune tyckte den var så kul att vi nog kan räkna med att den kommer finnas på Akkurat snart. Tyvärr syns inte varningstexten på maskinen, men vi kan glatt återge den ... "Do not drive while using this product" Vid 13-tiden åkte vi ut till flyplatsen där vi fick vänta utanför ett bra tag. Brandlarmet hade gått och de tömde flygplatsen tills säkerhetsvakterna kontrollerat allt. Lite kallt blev det, men vi kunde trösta oss med lite öl och smörgås när vi väl kom in. Det var som vanligt lite tråkigt att lämna Skottland när man har haft så roligt ... men det är väl bara att åka tillbaka till våren när nästa resa blir av. Orkney here we come ... eller hur Rune och Angela ? Whisky på nytt sätt Slainte Mhath Titta gärna i bildarkivet med större och fler bilder. I takt med att fler bilder kommer till "redaktionen" kommer dessa att föras in. Vid tangentbordet för denna sammanfattning : Mats-Ola För att designa denna site användes HTML validerad av