hmmm idag är det en sånd är dag då huvudet är fullt med funderingar men man vet inte riktigt vad allt handlar om först när jag satte mig ner o tänkte börja skriva på den här sidan så var det kärlek som var det mina tänkar igentligen handlade om men nu vet jag inte längre nu är det mer tomhet o vilsenhet, alla tänkar är lite dempade o man vet inte riktigt hur man mår fast inte är man lycklig iaf.

Idag är också ensån där dag då man vet att man borde göra en massa saker annurlunda en vad man gör dom, i synerlighet massa saker man säger som man inte borde säga, alltså onödiga saker som man säger istället för det man igentligen skulle vilja säga, men man klara inte av det så man tänker på det mer och anklager sig själv för att människorna försvinner bit för bit.

Man bara snubblar över sina egna ben medans den andra människan hela tiden komer längre och längre bort när man ingentligen vill skrika "kom hit o håll om mig" men man låter bli för man tror att om man skriker så försvinner den andra personen i en lite moln av rök. Medans det är igentligen att skrika man behöver så man ser hur den andra personen reagerar, man behöver nog ett litet svar vad nu än svaret är "du är ju inte riktigt klok" eller "äntligen, vet du hur länge jag har väntat på att du ska säga det där".

Men men jag tänker alltid massa utan att det händer något han får väll försvinna bit för bit då för inte kommer jag våga säga till honom Hmm det här blev vist bara ett litet bevis på va velig jag är och medveten om vad jag borde och vill fast jag låter allt gå sin väg iaf hmmm.....