Döden tänkte jag mig så | |
| Det gick en gammal odalman | |
| och sjöng på åkerjorden. | |
| Han bar en frökorg i sin hand | |
| och strödde mellan orden | |
| för livets början och livets slut | |
| sin nya fröskörd ut. | |
| Han gick från soluppgång till soluppgång. | |
| Det var den sista dagens morgon. | |
| Jag stod som harens unge, när han kom. | |
| Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! | |
| Då tog han mig och satte mig i korgen | |
| och när jag somnat, började han gå. | |
| Döden tänkte jag mig så. |
| Bo Setterlind |