En uppsats om skriftens uppkomst Skriven den 13:e september 1994

Tillbaka till Petters Uppsatser

Hemsidan

Skrivkonstens historia

Ett skriftspråk är en av civilisationens grundstenar. Med det kan man skicka meddelanden, bokföra och framförallt teckna ner erfarenheter och kunskaper. Alla de första civilisationerna hade faktiskt någon typ av skrift, vilket är en av anledningarna till att de blev så stora och mäktiga. Men det var då, ett par tusen år före Kristu födelse och alltså flera tusen år sedan. Nu gäller samma sak, det land som inte har en läs och skrivkunnig befolkning klarar sig inte, utan halkar efer. Men hur kom då människorna på skrivkonsten? Och hur har den blivit det som vi använder idag?

Den första skriften Man tror att människan tidigt insåg att man kunde rita bilder i blöt sand eller lera. Nästa steg var förmodligen att måla på grottväggar, när man började blanda färgad lera och djurfett gick det att få målningarna att stanna kvar en längre tid. Resultat av dessa avbildningar är bland annat de kända grottmålningarna i Lascauxgrottan i Sydfrankrike, den målningen har uppskattats till att vara mer än 20 000 år gammal!     Om grottmålningarna var forntidsmänniskornas första sätt att teckna ner något till eftervärlden är på samma sätt kilskriften världens äldsta skriftsystem. Namnet kilskrift kommer från formen på tecknen. Från början var det bilder som målades, men när man övergick till att skriva i lera använde man istället kilformade stenar att trycka in tecknen med. Det utvecklades och användes främst av assyrierna och babylonierna. Men skriften försvann till fördel för andra, och redan under antiken glömdes förmågan att läsa tecknen bort.

Från sten till bläck och pensel Ett av de stora problemen var hur man skulle få sina tecken att bli beständiga. Att hugga ut i sten var i och för sig en varaktigt, men det var tidskrävande och det var nästintill omöjligt att bära med sig. Då sten alltså var väldigt otympligt började man skriva i blöt lera. När sedan leran torkats i solen blev den hård och fast, men den tålde inte vatten, för då blöttes leran upp igen. Ännu en förbättring kom då man började med vaxskivor som man ristade in tecknen i. Med något vasst föremål gick det enkelt att forma tecknen. Dessa skivor kunde man sedan återanvända genom att värma vaxet. Det smälte då och blev plant och möjligt att skriva på igen. Men fortfarande var det svårt att förvara och frakta lite längre skrifter, tills så en dag egyptierna lärde sig att tillverka papyrus. Papyrus är en vassart som redan användes mycket av egyptierna till hus- och båtbygge. Men nu lärde de sig att banka och pressa ihop tunna skivor vass till att bli pergament, perfekta att skriva på.     Papyrusen var lätt att förvara och ta med sig. Men det behövdes något att skriva med, innan hade det räckt med en vass pinne, men nu tvingades människorna att göra färg. Och även inom det var Egypten ledande, man tillverkade ett svart bläck med sot som färgämne. Tillsammans med ett vassrör som man tuggat sönder spetsen på och alltså format en vasspensel fick det en enorm genomslagskraft. Med pensel, bläck och papyrus gick det nu enkelt att både skriva och skicka meddelanden. Något som kom att bli en viktig del i faraoernas makt.     Men konsten att hugga in i sten försvann dock aldrig, det har nämligen allt sedan dess varit en symbol för styrka och makt att få sitt namn inristat i sten. Exempel på det är romarnas enorma längtan att bli förevigade i sten, en längtan som till och med förändrade tecknens utformning för att förenkla för stenhuggaren. Det var alltså romarnas högfärd som har format våra bokstäver!

Alfabetets förfäder - hieroglyferna Egypten utvecklade alltså sin skrivkonst tidigt, liksom i många andra kulturer började det med avbilder. Ett mycket omständigt språk alltså, man har hittat över 800 olika bilder, det behövdes verkligen en ofantlig uppsättning bilder. Hieroglyferna, som tecknen kallas, började därför sakta förändras. Från början var det prästernas privelegium, hieroglyf är faktiskt forngrekiska och betyder just "heliga inrstningar". Men ganska snabbt blev skrivare ett eget yrke som ofta gick i arv, och det var först nu som tecknen verkligen utvecklades. Skrivarna förenklade bilderna, det blev mer tecken istället för bilder. Dessutom fick olika djur och föremål fler betydelser, en fågel betydde förutom fågel också flyga och två ben betydde gå osv. Men det kommer en ännu viktigare förändring, tecknen står för ett ljud i det egyptiska språket. Först hade man alltså en bild föreställande något; sedan förenklas bilden; tecknet får flera betydelser; och nu låter man alltså tecknet stå för uttalet. Genom det har man börjat på ett alfabet. Men det var inte i själva Egypten som utvecklingen fortsatte. Egypten började nämligen tappa sin makt utan det var i stället smårikena kring Medelhavets kust som blev ledande.

Nordsemitiskan blir Latin På Sinaihalvön och i Palestina började man omkring 1500 f Kr experimentera med alfabetsskrift. Hieroglyferna försvann och det sk nordsemitiska alfabetet kom till, det var alltså egyptiernas hieroglyfer som Sinai och Palestina hade som bas för sitt alfabet bestående av 22 konsonanttecken. Det är från nordsemitiskan som nästan alla språk härstammar. Judarna utvecklade en gren, arameerna en gren, som idag har blivit iranska.     Men den gren som fick mesta spridningen var den feniciska. Fenicien, dagens Libanon, hade på 1100-talet f Kr brutits loss från Egypten. Genom att det bara fanns en smal kustremsa med bördig jord tvingades Fenicien tidigt hitta andra utkomster. Man blev snabbt en skicklig sjöfararnation som handlade runt hela medelhavet. Det var dessa handelsmän som förde med sig den feniciska grenen av alfabetet och spred den över hela medelhavsområdet. På 700-talet stiftade sedan grekerna bekantskapen med denna konsonantskrift och förbättrade den på ett fantastiskt sätt genom att tillfoga vokaltecknen. Från grekerna fortsatte alfabetet, via ett folkslag som kallas etrusker, till romarna som skapade latinet. Ordet alfabet kommer för övrigt från grekiskans två första bokstäver alfa och beta. Latinet kom sedan att spridas i och med romarnas enorma erövringar och har sedan dess varit ett av de ledande alfabetena i världen.

Tillbaka till Petters Uppsatser

© Petter Hallman, 6 oktober 1996, (ingen uppdatering)

Gå högst upp.

Hemsidan