Recension av Mina Drömmars stad

En recension av Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad

Skriven den 13:e september 1994

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Staden väntade. På den femtonårige pojken som ännu inte sett något av dess härlighet - och på alla andra som sökte sig till den. Den fanns i deras drömmar och bjöd alla möjligheter. Men en ung pojke varken kunde eller ville se att de flesta var mörka, att glädjens och livets möjligheter var mycket färre än sorgens och dödens.
   Pojken drömde. Staden väntade

Ur inledningen till Mina drömmars stad

Per Anders Fogelström, född 1917, har skrivit både prosa och dikt. Han är mest känd för hans bokserie om Stockholm som börjar med Mina drömmars stad, skriven 1960. Böckerna handlar om Stockholm med början 1860 och skildrar stadens utveckling sedd genom arbetarnas ögon. Han skriver om arbetarnas hårda kamp för att överleva i det historiska Stockholm. I motsats till proletärförfattarna var Fogelström välutbildad och hade redan flera års erfarenhet som redaktör, debattör och skribent när han började skriva sina romaner. Men trots skillnaderna hade han rätt känsla för att skriva om arbetare och vanligt folk.
    Fogelströms språk är lätt men ändå väldigt beskrivande. Det han skriver är i och för sig påhittat men det känns minst lika sant som i historieböckerna. Med en sorts självklarhet blandar han in detaljer som man känner igen både från dagens Stockholm och från hur man kan föreställa sig att det var förr i tiden. Det är ett drag som han delar med andra, tidigare författare. Moberg beskrev utvandrarnas liv och villkor på ett levande och naturligt sätt, men hade själv aldrig upplevt det han skrev om. Han läste istället om den tiden och människorna och föreställde sig sen hur det kan ha varit. Det är precis så Fogelström gått till väga. Han har forskat om 1800-talets Stockholm och sen använt sina kunskaper i sitt skrivande. Det gör hans böcker spännande att läsa, inte som en TV-serie med action och högt tempo, utan snarare som en stämningsfylld naturfilm. Man fylls och fascineras av staden och det hårda livet i den. Beskrivningen kommer allt eftersom, det är lite som att lära känna en människa. Ett första möte med många intryck och sen kommer förståelsen allt eftersom. Och det är vad som händer i mötet med staden i Mina drömmars stad.

Nyfiken och fylld av förväntan kommer Henning till Stockholm en mild sommarkväll 1860. Han får lära sig hur hårt det kan vara att överleva i en storstad, men han möter också kärleken och får för första gången en riktig vän. Tummen, hans nya vän, är infödd i staden och har något som Henning saknar, ett starkt självförtroende och en väldig säkerhet.Tillsammans utforskar de staden och möter sina käraste. Henning fastnar för Lotten, en enkel men stolt kvinna. De får flera barn som de älskar och sliter tungt för. Henning arbetar i hamnen, ett av stadens tyngsta jobb. Det är få som blir över femtio av dem som arbetar där. Ändå ger han aldrig upp hoppet. Istället tar han ännu tyngre lass och sliter ännu hårdare. Allt för att ge sina barn den chans han själv aldrig fick.

Man kommer väldigt nära Henning och tycker nästan bättre om honom för varje sida man läser. Han utvecklas från pojkspoling till att bli en genomgod och försynt man, härdad av det grova arbetet för brödfödan. Genom hans möten med olika människor lär man känna staden, dess puls och individerna som gör den. Det finns många olika typer som man kan känna igen sig själv eller andra i. Av alla är nog ändå Henning enklast att identifiera sig med. Den osäkerhet som gör att hans bäste vän, Tummen som aldrig tycks tveka, får flickorna som Henning gillar, den osäkerheten gnager nog inom många. Men han blir ändå aldrig bitter utan unnar alltid andra deras lycka, tar för givet att de förtjänar den. Det är en ovanlig egenskap hos invånarna i en stad där några lever flott medan den stora massan tvingas slåss för sin överlevnad. Kanske är det därför jag tycker om Henning, snäll och lite osäker ser han andra lyckas men ändå blir han aldrig bitter.

Den egentliga huvudpersonen i Mina drömmars stad är själva Stockholm. Vi lär känna den som en möjligheternas plats men också de krossade drömmarnas. När Per Anders Fogelström skrev den på sextiotalet pågick en snabb inflyttning till Stockholm. Var det för dessa människor han skrev den? Kanske, genom sitt intresse för historia drog Fogelström förstås paralleller till 1800-talets inflyttning. Boken visar på flera av svårigheterna med att flytta in i staden. Men den tröstar också, trots problemen försvinner inte glädjen. Den förstärks nästan genom det dagliga slitet.

Det är om arbetare och vardagsbekymmer författaren skriver och det märks tydligt i hans språk. Det är enkelt men ändå vackert. Beskrivande men ingen uppräkning. Ja, det känns att han behärskar och kan variera språket. Uppläggningen är också den enkel, vi följer Henning från att han som femtonåring kommer till staden till hans son i sin tur går ut i den. Det som ger texten det där lilla extra är nog de tillfällen han glider över i mer poetisk stil, ofta i kapitlens inledningar. Det är knappt att man tänker på förändringen, så fina är övergångarna, men om man stannar upp känns det tydligare. Man kan verkligen föreställa sig hur det ser ut och är, utan att författaren beskriva så noggrant. Känslan kommer som av sig själv.
    Jag tycker väldigt mycket om Mina drömmars stad. Man lever sig in i hur det var att komma ny till Stockholm, utan mat och husrum eller den avlägsnaste släkting. Det är en fin berättelse om att kämpa i motvind utan att tappa hoppet. Och under finns hela tiden glädjen att leva och förhoppningarna att ens barn ska få det bättre, en osjälviskhet som tycks självklar. Det är på ett sätt Fogelströms vackra språk som lyfter upp berättelsen. Det betyder inte så mycket vad som händer, det blir ändå roligt att läsa då det känns verkligt.
    Jag avslutar som jag började. Då var det Hennings första möte med staden och nu är det hans son Augusts tur. Det symboliserar för mig både hur staden tar och ger men också att hoppet lever kvar.

I skyarna av rök, i de glittrande gatlamporna, i diset över Strömmen - överallt såg han löften. Några år till - då skulle han vara vuxen, redo att lyckas där andra misslyckats. Han visste att han fått stora möjligheter. Han hörde kanske till de utvalda, till dem som livet och staden log emot.
    Pojken drömde. Staden väntade.

Sista meningarna ur Mina drömmars stad

Tillbaka till
Petters Uppsatser
Gå högst upp © Petter Hallman, 15 oktober 1996,
(ingen uppdatering)
E-mail
Hemsidan