Bandet Majesty bildades i September, 1985. Gitarristen John Petrucci och basisten John Myung träffade trummisen Mike Portnoy när dom studerade på den fina musikhögskolan Berklee College of Music i Boston.
Petrucci och Myung hade sedan länge spelat tillsammans med en keyboardist vid namn Kevin Moore i deras hemstad som var Kings Park, Long Island.
Under deras första semester från Berklee så övade Portnoy, (från Long Beach, Long Island) Petrucci och Myung dagligen för att förhoppningsvis få ihop låtar till en skiva.
I december, 1985, när killarna var hemma på jullov så kom Moore på besök. Så Majesty spenderade de kommande veckorna fram till mitten av januari, 1986, hemma för att skriva nytt och för att öva. Sedan återvände Petrucci, Myung och Portnoy till Berklee medan Moore återvände till SUNY-Fredonia (en annan musikhögskola).
I mars, 1986 så fullbordades uppsättningen i Majesty genom att de fick tag i en sångare som heter Chris Collins. För att förbättra sin musikaliska karriär så stannade de hemma för att öva in låtarna med Collins. Och inga bandmedlemmar återvände till någon högskola förrän slutet av 1986.
År 1987 fick Majesty problem med Collins så han blev sparkad. Enligt Petrucci så hade Collins inte vad som behövdes för att ge låtarna sin rätta karaktär. Och när de spelade in sina demos så fick de spela in Collins sång en mening i taget, ibland t.o.m. ord för ord. Men det visade sig också att Collins var hopplös live.
När Majesty sedan fortsatte skriva och öva hade de fått ihop ett ganska stort register med bra låtar. Så för att inte bli alltför frustrerad av att inte ha någon sångare så var de tvungna att göra något. 1987 gick de in i Studion för att spela in de instrumentala versionerna av låtarna de hade skrivit på de senaste månaderna. Men alla dessa låtarna kom inte med på deras debutskiva, mycket av det materialet fick publiken inte höra förrän på senare skivor.
Några av deras första demoinspelningar var dessa:
The ytse jam
To live forever
Take the time
Afterlife
The killing hand
Metropolis
Learning to live
Charlie Dominicci kom sedan med i bandet. Och killarna trodde att han skulle bli den perfekta sångaren för dem.
Före debutskivan med dem kom ut så var Majesty tvungna att licenciera sitt namn. Men då visade det sig att namnet Majesty var upptaget, så
Mike Portnoy´s fader, Howard föreslog att de skulle döpa bandet efter en gammal biograf i närheten av deras barndomshem.
Dream Theater
Dream Theater´s logo, 
, är ett teckensnitt av bokstaven M, som i Majesty.
Debutskivan släpptes 1989 och hette "When dream and day unite".
Och denna skivan bestod av dessa låtar:
1. A fortune in lies
2. Status seeker
3. The ytse jam
4. The killing hand
5. Light fuse and get away
6. Afterlife
7. The ones who help to set the sun
8. Only a matter of time.
Den skivan blev mycket omtyckt, speciellt i Europa. Men i USA var man inte lika imponerad av skivan.
John Petrucci & John Myung
Charlie Dominicci blev bandets nästa förändring (han blev sparkad). Enligt Portnoy och Petrucci så blev han sparkad av många olika anledningar, men huvudsakligen för att han inte passade in i bandet.
Han var också mycket äldre än de andra killarna i bandet, han hade en annan åsikt om vad Dream Theater skulle bli i framtiden och han fungerade heller inte som frontman när dom spelade live. Så nu var bandet utan sångare igen. Men efter ett bra tags sökande så fann de en kille som heter Kevin James LaBrie, och som tidigare har sjungit i det Kanadensiska bandet Winter Rose.
Medan de sökte efter ny sångare hade de också hunnit med att skriva en hel del nya låtar. Så James blev fullkomligt bombaderad med nya låtar som han skulle lära sig inför den nya succéskivan Images and Words.
Låtarna på den skivan är:
1. Pull me under
2. Another day
3. Take the time
4. Surrounded
5. Metropolis-Part I ("The miracle and the sleeper")
6. Under a glass moon
7. Wait for sleep
8. Learning to live
Images and Words blev Dream Theater´s riktiga genombrott, bara i USA såldes en halv miljon exemplar och blev därmed guldskiva.
I och med att skivan sålde så bra så blev Dream Theater erbjudna en världsturné.
Turnén hette Music in Progress och framfördes i 197 st konserter, varav en spelades i Stockholm på Gino´s musikclub.
De låtar som huvudsakligen spelades på den turnén var: Alla låtarna från Images and Words förstås, men också klassiker som:
A fortune in lies
The ytse jam
The killing hand
Afterlife
Från den turnén släpptes också en del livematerial. Dels en liveskiva som spelades in i London och heter Live at the Marquee, men också en livevideo som spelades in i Tokyo och heter Live in Tokyo.
Efter denna långa turnén så tog killarna i Dream Theater en lång och välförtjänt semester.
John Petrucci hann bland annat med att gifta sig och åka på smekmånad till Hawaii med sin fru. På flyget till Hawaii skrev han föresten en låt som heter "Barfbag", som på Svenska betyder spypåse.
När semestern var slut så gick de in i studion igen för att börja skriva nya låtar.
Alla i bandet visste nu att de stod inför sin viktigaste skiva någonsin.
Skivan släpptes i slutet av 1994 och heter: Awake och är för övrigt 75 min lång..
Den fick inte lika stor uppmärksamhet som Images and Words men själv tycker jag att den är minst lika bra.
Hur som helst! Uppsättningen var den samma som på Images and Words.
Och låtarna på denna skiva heter:
1. 6:00
2. Caught in a Web
3. Innocence faded
A Mind Beside Itself (låtarna 4-6)
4. Erotomania
5. Voices
6. The silent man
7. The Mirror
8. Lie
9. Lifting shadows off a dream
10. Scarred
11. Space dye vest.
Mitt upp i all uppståndelse kring Awake rapporterades det att Kevin Moore (keyboardisten) tänkte lämna bandet. Han sa att han inte gillade musikstilen som Dream Theater givit sig in på, men huvudsakligen var han trött på att spela över huvud taget.
Killarna i bandet förstod genast att det skulle bli svårt att hitta en lika bra keyboardist som Kevin med fann sedan en duglig kille som heter Derek Sherinian.
Så killarna kom också efter denna skiva ut på en världsturné. Visserligen var den mycken mindre men de kom också denna gången till Gino´s. Turnén var inte lika stor och allvarlig som Music in Progress, de spelade ofta gamla covers med band som de själva lyssnade på när de var yngre som: Queen, Led Zeppelin och Deep Purple. Och det var dessa covers som lade grunden till nästa skiva.
Den 15 september 1995 släpptes den nya skivan: A change of seasons.
Uppsättningen på denna skivan är:
James LaBrie (sång)
John Petrucci (gitarr)
Derek Sherinian (keyboard)
John Myung (bas)
Mike Portnoy (trummor)
Detta är för övrigt den nuvarande uppsättningen av Dream Theater.
På denna skivan är följande låtar med:
1. A change of seasons (enda egna låten)
Livecovers från Awaketurnén (låtarna 2-5)
2. Funeral for a friend + Love lies bleeding
3. Perfect strangers
4. The Rover + Achilles last stand + The song remains the same
5. The big medley (innehåller gamla covers med band som: Pink Floyd, Queen m.fl.)
Deras fjärde album kom, inte riktigt som planerat, efter en del besvär med skivbolaget ut den 19 september (i sverige) och fullkomligt överumplade alla lyssnare.
Denna skiva, vid namn Falling into infinity, innehåller flera mjuka ballader, men ännu finns några av tyngre kararaktär med... ...Dream Theater utvecklas.
På detta album finns följande låtar:
1. New millennium
2. You not me
3. Peruvian skies
4. Hollow years
5. Burning my soul
6. Hell's kitchen
7. Lines in the sand
8. Take away my pain
9. Just let me breathe
10. Anna lee
11. Trial of tears (Ett medley)
-It's raining
-Deep in heaven
-The Wasteland