|
Death Race 2000 (1975) David
Carradine
|
 |
|
Paul Bartel är en satiriker som har regisserat en hel del våldsamma och kontroversiella filmer. Han har sitt ursprung i New York´s underground scen på 60 - talet. Hans kortfilmer ”The Secret Cinema” och ”Naughty Nurse” blev sedda av Roger Cormans bror, Gene Corman, som erbjöd sig att producera hans första fullängds-film, ”Private Parts” (1972). Private Parts, som bäst kan beskrivas som en blandning mellan Andy Warhol´s ”Chelsea Girls” och ”Peeping Tom”, marknadsfördes dåligt och gjorde inte mycket väsen av sig. Strax efter att han avslutat ”Private Parts” fick han ett telegram från Roger Corman som erbjöd honom arbete som assisterande regissör på Bonnie and Clyde -klonen ”Big Bad Mama”. Den filmens succe´ ledde till Bartels nästa film: "Death Race 2000", en futuristisk svart komedi med bl.a David Carradine, Sylvester Stallone, Mary Woro- now (F.d. danserska i Velvet Underground, och stadig huvudrolls-innehaverska i många av Bartels senare filmer) och ett stort antal Corman-starlets i skådespelarlistan. Filmen utspelar sig på 2000-talet i ett USA som förvandlats till en militär-diktatur,och är full av fantasiullt designade bilar, serie-tidningsaktiga splatter- effekter, svart politisk satir och kitschigt 70-tals framtidsmode. Filmen utspelar sig under det årliga ”Death Race-loppet” under vilket nationens skickligaste racerförare samlas för att på så kort tid som möjligt köra tvärs över den nord-amerikanska kontinenten. Man får också extra bonuspoäng om man kör över civila (Handikappade, pensionärer och småbarn ger extra- poäng) allt sänds i TV och kom- menteras av uppskruvade sport- kommentatorer. För att klara sig igenom den amerikanska censuren gjorde man så som Corman så många gånger tidigare hade gjort: Man lämnade in filmen till MPAA, fick order om vad som skulle klippas, klippte och lämnade in den igen. Då man fick det nödvändiga certifikatet klippte man helt enkelt in dom bortklippta delarna igen och började visa filmen. Därav dom splattriga effekterna som inte borde kunna finnas i en amerikansk film från 1975. I sverige totalförbjöds den, men släpptes utan klipp efter ett överklagande. Efter Death Race arbetade Bartel i ett par års tid med att finansiera sitt drömprojekt, ”Eating Raoul” (1982). Eftersom filmen var en otroligt svart komedi, med många bizarra sex-scener och ett angrepp på Hollywood, ville ingen ta i den ens med tång och han var till slut tvungen att finansiera den helt och hållet med pengar han hade fått låna av sina föräldrar. Efter en succeártad visning på Los Angeles Film Festival tog 20th Century Fox upp filmen för distribution och den blev hans enda riktigt stora framgång, bl.a nominerad till en oscar för bästa manus. Efter ”Eating Raoul” blev det dock mest B-filmer, varav ”Lust in the Dust” (1985), en western-parodi med Divine och Tab Hunter, var den mest intressanta. Under senare delen av 80-talet och framåt har han mest arbetat som skådespelare och mellan varven arbetat på något projekt som han inte har kunnat finansiera. |
