
| Biografen
Draken på Järntorget i Göteborg, med sina 713 platser
och 100m2 stora duk, är en av de få riktiga biograferna som
finns kvar i Sverige. Nästan 40 år efter premiären i April
1956 bestämde sig SF i början av 1995 för att lägga
ner biografen. Biotittandet skulle nu ske
under mer ekonomiskt fördelaktiga former i små
"skokartonger" så nära Avenyn som möjligt.
Efter en gemensam räddningsaktion av Göteborg Filmfestival, GP, Göteborgs Kommun och 713 privat-personer, som för 1000 kronor köpte var sin stol i salongen, drivs nu biografen av Drakens Vänner och fungerar som fast punkt för Göteborg Filmfestival, Cinemateket och Föreningen Ny Film. Vad är det då som gör Draken så unik? Förutom det faktum att den enorma bioduken på 100m2 (Norra Europas största enligt vissa källor) och den mäktiga ljudanläggningen ger en bioupplevelse utöver det vanliga så är det faktiskt väldigt ovanligt att det finns sk singelbiografer kvar nu för tiden. Utvecklingen går mot stora komplex där samma personal kan serva besökare till flera olika filmer samtidigt.
Faktum är att Draken även har ett gott internationellt rykte. Regissörer som Wim Wenders och Atom Egoyan var mycket imponerade efter att ha sett sina filmer visas där under Göteborg Film- festival. "Draken är bättre plats att visa film på än någon biograf i Cannes" sade kanadensaren Atom Egoyan efteråt. Den svenske regissören Jan Troell sägs ha gråtit av lycka efter en visning av hans film Sagolandet på Draken under 80-talet. Vad som också
gör Draken så unik är arkitekturen. Salongen är
mycket storslagen och luftig, Nils Einar Eriksson
som ritade Göteborgs konserhus har sett till att akustiken är
ovanligt god, och den maffiga foajen med original-fotöljer från
1956 ger en känsla av hög klass. Så här såg
en riktig premiär- biograf ut i slutet av 50-talet när man
tog till alla medel för att bekämpa televisionen
och gjorde allt för att ett biobesök skulle bli en totalupplevelse.
|