Spalta upp flodvågen av skit
en liten guide till hur den reaktionära mobiliseringen funkar i praktiken.
Ibland känns det som om samhällets utveckling åt höger väller in över en. Men som med allting finns det ett system bakom. Det gäller bara att förstå hur det är uppbyggt. Varför inte börja med att försöka spalta upp skiten? Jag tror att den reaktionära mobiliseringen på ett meningsfullt sätt kan delas in i rasistiska, sexistiska och kapitalistiska åtgärder. Inom vart och ett av dessa förtrycksområden finns det sedan en ekonomisk, en politisk och en ideologisk dimension att ta hänsyn till.
Den reaktionära mobiliseringen drabbar även andra underordnade grupper som barn & unga, funktionshindrade, gamla & sjuka, narkomaner, uteliggare, kriminella, homosexuella, judar, zigenare och så vidare. Det ligger ingen värdering i att dessa förtrycksområden inte finns med i uppräkningen. Anledningen är snarare att jag själv inte är lika hemma på alla områden.
Jag vet inte om det här är ett bra sätt att klassificera den reaktionära mobiliseringen, men det är i alla fall värt ett försök. Det här är vad jag kunde komma på. Den verkliga listan är mycket längre.
Kvinnoförtrycket. Ekonomiskt tvingas kvinnor in i ett ökat beroende, bland annat genom att arbetslösheten ökar inom typiska kvinnoyrken; barn- och bostadsbidrag minskas och det genomförs andra försämringar av det sociala skyddsnätet som drabbar ensamma mödrar; löneskillnaderna ökar. På det politiska planet så ökar kvinnomisshandeln och de sexuella övergreppen i hemmet; det sker fler och grövre våldtäkter utomhus; aborträtten ifrågasätts; fosterdiagnostik/gentester i samband med graviditet används i större utsträckning; antalet bordeller ökar; det kommer fler och fler åtgärder för att stärka familjen och uppmuntra att bara kvinnor ska ta hand barnen. Ideologiskt ökar propagandan för den traditionella modersrollen; pornografin/våldtäktspropagandan får allt större spridning och blir allt grövre; sexualiseringen och objektifieringen av kvinnor i reklam och massmedia tilltar, liksom propagandan för utseendefixering, kroppskontroll och ätstörningar; samtidigt målas det upp en hotbild av "feminism" och "manshatare".
Rasismen. Ekonomiskt diskrimineras invandrare på arbets- och bostadsmarknaden; de ges de lägst betalda, mest slitsamma och monotona jobben; när invandrare har svårt att få jobb på den vanliga arbetsmarknaden blir de hänvisade till svartjobb (i främst servicebranschen/hembiträden); invandrare ges inte samma rättigheter till bidrag och andra delar av det sociala skyddsnätet som icke-svenska medborgare. Politiskt ökar det rasistiska våldet; de vardagliga trakasserierna ökar; flyktingpolitiken skärps kraftigt; hemspråksundervisningen avskaffas liksom andra rättigheter för invandrade svenskar. Ideologiskt ökar propagandan för att "vi svenskar" måste hålla ihop; människor med utländsk härkomst sammankopplas med det som inte passar in i fina-sverigebilden: kriminalitet, muslimsk fundamentalism, bidragsfusk, "falska" flyktingar och narkotika; invandrare framställs som hot mot den svenska kulturen eller "rasen", eller som förklaring till arbetslöshet och bostadsbrist.
Klassförtrycket. Ekonomiskt så ökar löneklyftorna; arbetstempot och produktivitetskraven höjs; individuella anställningsavtal införs; de tillfälliga anställningarna ökar; lönerna pressas ner när det blir lättare att flytta produktionen till andra länder; produktionen rationaliseras (= arbetslöshet); allt fler områden exploateras kommersiellt. På det politiska planet beslutas om sociala nedskärningar (= omfördelning från löntagare till kapitalägare); det genomförs skatteomläggningar som gynnar de som redan har det gott ställt; krispaket, bankakut och andra åtgärder som främst stärker de stora företagen; riksdagen klubbar igenom lagar som inskränker fackets inflytande, till exempel vad gäller arbetsrätten. Ideologiskt sprids en krispropaganda ("vi" har inte råd med löneökningar/sjukvård etc.); satsa på dig själv-kampanjer lanseras; i massmedia dominerar bilden av det klasslösa informationssamhället (alltså ett osynliggörande av arbetarklassen); marknadsekonomin firas som enda alternativ; de sociala nedskärningarna framställs som en nödvändig anpassning till den globala marknaden; socialism likställs med slavläger.
Hickory
(Tidigare publicerad i Brand nr.5 1997)