Fiskeindustrin
I de flesta stora fiskeområdena i världen minskar fångsterna. Haven utnyttjas maximalt. "De fattigas proteinkälla" blir alltmer en lyxvara för rika. U-ländernas elit exporterar fisk till i-länder och säljer fiskekvoter i sina länders vatten till deras fiskeflottor. Resultatet har blivit att de rika ländernas genomsnittliga fiskkonsumtion idag är tre gånger högre än de fattiga ländernas.
Den lokala marknaden är en förutsättning för att mindre resursstarka grupper ska få tillgång till fisk. 1 det traditionella småskaliga fisket säljs produkterna just lokalt. Men den storskaliga fiskeindustrin säljer på en världsmarknad där de som betalar bäst får köpa, vilket höjer priset. Statliga bidragssystem och bistånd har också huvudsakligen gynnat det storskaliga fisket på bekostnad av det lokala. Den utvecklingen fortgår och är ett hot i form av ett alltför intensivt fiske samt en ökad global snedfördelning av naturresurser och protein.
Omkring en tredjedel av den totala fångsten används till annat än människoföda. Den blir istället fiskmjöl för uppfödning av höns, kor och grisar eller mat till sällskapsdjur. Odling av fisk och skaldjur får en allt större betydelse, något som gynnar rika. Framförallt ökar odlingen av delikatesser som lax och räkor. Till uppfödningen används fiskmjöl, som i den formen ger mer inkomst än fisk för lokal marknad. Odlingarna förorenar, övergöder och sprider sjukdomar.
Stora delar av Sydostasiens mangroveskogar har fått lämna plats för räkodlingar. Även Ecuador är hårt drabbat. En viktig yngelplats och ett skydd för kusterna mot stormar, översvämning och erosion skövlas. Upp till 35 olika kemikalier används. Trots det slås ofta räkbestånden ut. Företeelsen är förödande
för befolkning och lokalt fiske. Jordar och vatten förorenas och försaltas. Éärskvattnet tar slut, havets produktion minskar. Fiskar, fåglar och däggdjur blir färre. Efter kort tid flyttar man vidare då miljön förstörts. Odlingarna ägs oftast av stora företag som saknar lokal anknytning. De kommer från Japan, Taiwan, Saudiarabien, USA eller Nordeuropa.
Att delfiner dör i samband med tonfiskfångst har länge varit ett uppmärksammat problem. Framförallt i östra Stilla havet simmar delfinerna gärna ovanför tonfiskstimmen och visar därigenom var näten ska läggas. När näten dras ihop dränks eller stressas delfinerna ihjäl. Krav från konsumenter och fabrikanter har lett fram till märkningen "Dolphinsafe" -"Delfin-säker". I t.ex. Mellanamerika innebär dock märkningen att fiskeindustrin tilldelats kvoten 5 000 dödade delfiner per år. Den enda helt delfinsäkra fångstmetoden är småskaligt fiske, t.ex. med krok. Tonfisk från Maldiverna är fångad på det här sättet vilket de i England tagit fasta på som vill ha riktigt delfinsäker tonfisk. Tonfisk blir därtill allt ovanligare då den utfiskas på plats efter plats.
/ Mudi Mums guiden, utgiven av Jordens Vänner