I orätta händer kan rottweilern få en felaktig uppfostran och för lite stimulans. En sådan hund kan vara mycket opålitlig, farlig och besvärlig för ägaren och dess omgivning. En besvärlig rottweiler leder ofta till omplacering och i värsta fall till avlivning. Rottweilern har i allmänhet ett dåligt rykte, just för att den inte har fått vad den kräver. Vissa människor har alldeles för lite kunskap eller ingen alls om vad det är för ras när de hämtar den gulliga valpen. Hunden kanske har köpts p.g.a. utseendet eller som en häftig "grej", utan att ha någon som helst aning om vad konsekvenserna kan bli. Det är aldrig hundens fel om den blir aggressiv, odräglig och opålitlig, det är människan som gör hunden till vad den blir. En rottweiler föds inte aggressiv som vissa tycks tro. Rottweiler är alltså ingen "förstagångshund" och speciellt inget för människor som inte är intresserade av att lägga ned mycket tid och arbete på sin hund. En rottweiler vantrivs som sällskapshund, den är en brukshund och vill därför arbeta för att må bra.
A och O är alltså träning då hunden får användning för sina välutvecklade sinnen. Exempel på bra träning är motion kombinerat med spår, lydnad, bevakning, räddning eller sök m.m. Aktivitet kan man välja efter vad man tror att hunden lämpar sig mest för. Kurser kan man gå privat eller på brukshundsklubben.
Uppfostran är en annan stor del. Många tror att rasen kräver hårda tag vilket är helt fel. Rottweilern kräver en fast hand vilket betyder att man som ägare är konsekvent och kärleksfull mot sin hund. Tiken kan kräva något mjukare uppfostran än hanhunden. Hanen utvecklas senare än tiken både fysiskt och psykiskt. Det kan ta 3-4 år innan hanen kroppsligen är klar. Till en början växer hunden mycket på höjden och ser smal ut. Slutligen får hunden mer massa och kroppen blir grövre. Likaså får huvudet en bredare form som också bidrar till att ge hunden ett grövre utseende.
En mentalt stabil rottweiler är glad och öppen mot alla människor som ger ett vänligt intryck. Däremot vaktar/försvarar den instinktivt om något ont skulle hända. Vaktinstinkten ska inte uppmuntras för den finns redan där hos hunden. En liten valp visar inte samma reaktion som den vuxna hunden som har större erfarenhet av livet. En bra rottweiler är lugn, sansad och visar inga nervösa tendenser. Det är vanligt att rasen "väljer ut" vilka människor den helst vill umgås med.
Vad gäller hälsan så måste man se till att föräldrarna (och gärna släktledet bakåt) är fria från höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsarthros (AD) vilka är ärftliga sjukdomar. Pälsen är mycket lätt att sköta och kräver ingen speciell vård utöver det vanliga.
Om du känner att du kan uppfylla vad en rottweiler kräver så är det här, efter sex år som rottweilerägare och med stor erfarenhet av hundar, en ras som jag varmt rekommenderar.