Ang.jakten.
Du undrade hur det hade gått med älgjakten i helgen.
Jo nu ska du få höra!
Lördag morgon skulle vi samlas som vanligt vid Gapakojan. Kl. 7.00. När jag kom kl. fem i sju, var Rogers merca redan på plats.
- Morrn!
- Morrn! - Blir det bara vi två? - Göran skulle komma senare. - Undrar just var vi ska börja idag. Fälltjärngänget skulle visst jaga runt fäbon.
- Läge att jaga runt Motorpet och Blåsbacken då!
Men samtidigt är jag nyfiken på Lapptorpet och Jonkes-berget. Så här på senhösten är det ofta ko med kalvar ute på åkrarna på Jonkes torp.
Bestäms att jag åker och kollar vid nämnda torp, och återsamling vid fäbodvägen. Vi skriver en lapp till Göran, att han ska åka till Sågplatsen när han kommer.
Spaningen på Lapptorpet och Jonkes gav inget, och när vi då står vid fäbodvägen, anländer fälltjärngänget. Gert har Gorbachs fru som sällskap.(Raisa)
Roger har Putte som vanligt.
Gert & co meddelar att dom tänker posta vid fäbodhygget, viltåkern, KE-torn och Skorvtjärn. Passet vid Sågplatskurvan känns rätt i tiden. Men innan vi kör igång, säger jag till Roger att jag postar vid ordinarie passet, d.v.s. vid rågången som går ner mot Nölmyra(Nordmyren på svenska). Roger ska åka in till Olles torn och börja där.
- Pilo femton från tio!
Nu har han upptäckt två spår över vägen. Ungefär vid MoDo-tornet i riktning mot Torbjörns torn.
-Jag tar stickvägen mot Nölmyra och släpper där, säger han.
-OK. Olle har kommit. Han sitter på Rakels.
Ungefär en kvart, och termosen börjar snegla efter sällskap där nere i ryggsäcken.
- Voff, Voff. Upptag ungefär 300 meter ner mot myren! Åt h-e med termosen och full beredskap! Så blir det tyst ett långt tag. Kanske gick det löst? Kommer dom häråt?
Nej, nu hörs hunden på samma ställe igen. Säkert 20 minuter skallar Putte på ungefär samma fläck. Jag hör hur Roger och Gert konfererar via radion. Gert ska försöka gå på ståndet, eftersom han står bättre till i förhållande till vinden.
Putte öser på. Så blir det tyst igen, och så bär det iväg, troligen in på Bölenīs.
- Tio från femton!
- Jag går till sågplatsen, där jag lämnat bilen och gör upp eld och inväntar dig.
- OK. Har Göran kommit?
- Ja, han och Olle kommer också dit.
Framme vid passet gör vi upp eld och gör oss beredda att fika. Jag ställer bössan mot tornet, patron ur och i sin ordning. De övriga har sina vapen i bilarna. Där står vi i en ring, Olle, Göran och jag och värmer blåfrusna fingrar över tjärvedsbrasan. DÅ!!!
- Se på f--. En älg! Och en kalv! Säger jag och får fatt i geväret.
Upp på vägen i trav, kommer en stor älgko och i släptåg en kalv.
 
- Fort och drygt håll, säger Göran.
- Avståndet kan man ju inte göra något åt, men farten, tänker jag och blåser iväg en ljudlig vissling.
Resulterar i att ekipaget stannar ett tiotal meter in på hygget.
- Du kan ju inte skjuta den rakt i arslet , säger Olle.
Jag tror att han blir lite nervös eller skärrad av tillställningen.
Kalven ställer upp sig och jag ser hur den kröker ryggen lite just som jag känner stöten mot axeln.
- Du bomma nog nu! tror Olle.
Kon står orörlig, men kalven går ett varv runt och ställer sig snyggt igen.
Tvåan tar lite lågt och långt fram och det syns att kalven haltar lite innan den tippar i riset på hygget.
En rätt skaplig kvigkalv. Kan nämnas att dessa två älgar passerade ca tio meter närmare passet än kvigan jag sköt första dagen.
170 meter säger dom som mäter.
Och visst, visst satt första skottet ungefär där det skulle.

Söndag var jag inte ute, så jag kan inte veta så precis.
Men Olle och Christer var ute.
Olle satt vid Gustavs tjärn, och Ch. gick visst upp vid Gröndahls.
I alla fall så var det rätt dimmigt och kon och kalven kom in på ca 40 meter innan Olle blev varse dem. Sen var det visst nåt med linsskyddet på kikarsiktet... Kalven föll i en ravin, och hundarna skällde och jobbade innan hundförarn kom och kopplade, och avfångning kunde ske.
Ja så kan det gå, när vi är ute en helg. Nu fattas det att vi skjuter en kalv till, så kan vi börja titta på 20-taggare o.dyl. igen.
Jägarhälsningar
Bertil G