DATAVÅLD
Datorns för- och nackdelar har diskuterats väldigt mycket i flera år nu. I en artikel, i Dagens Nyheter den trettonde februari 1995 skriven av Björn Eriksson, tar rikspolischefen upp en mängd olika, mindre positiva användningsområden inom datavärlden. Eftersom datorn har kommit för att stanna så behöver vi inte ens diskutera datorns vara eller icke vara. Faktum är att den är ett mycket effektivt hjälpmedel inom en mängd olika användningsområden. Du kan exempelvis lagra ofantliga mängder information, den är snabb och smidig att arbeta med och den är framförallt rolig att arbeta med när man som användare upptäcker vilka möjligheter man har. En av världens kraftigaste datorer kan utföra sexton miljarder enkla matematiska operationer per sekund. Det innebär att datorn naturligtvis har blivit ett måste i vår värld där tid är pengar och effektivitet är en förutsättning för ett företags existens. Tekniska hjälpmedel är bra så länge man använder dem på rätt sätt. Tyvärr så kan vi konstatera att det oftast följer med så kallade "biverkningar", det kommer alltid att finnas människor som utnyttjar nyttoprylarna för spridning av idéer som går över gränsen till det tillåtna. Bilen är ett bra fortskaffningsmedel, men den släpper ut avgaser. Om du sen inte följer reglerna i trafiken, utan blir vårdslös, så kan du skada andra människor, ja till och med döda människor med din bil. Det är alltså inte tekniken det är fel på, utan användarna. Björn Eriksson skriver om det stora utbud av olika brott inom datavärlden, exempelvis " barnpornografi, politisk våldsextremism, satanism och utförliga beskrivningar av hur man framställer bomber, narkotika och datavirus." Han skriver också att det beskrivs hur man går till väga för att utföra olika brott. BBS-erna, skriver Björn , sprider ohyggliga spel, bilder, information, och texter och att våra barn och ungdomar får del av detta utbud. Det är verkligen hemskt. Finns det någon förälder som går och köper en porrfilm till sina barn eller kanske motorsågsmassakern? Det är fruktansvärt att våra barn och ungdomar fyller sina huvuden med de allra mörkaste sidorna av vår värld. Istället för att de lär sig kreativitet och positivt tänkande, vilket skulle innebära att de bli bättre rustade för att lösa problem som uppstår på ett positivt sätt och framför allt skulle våra barn och ungdomar bli lyckligare. Vi har länge haft en debatt om videovåldets och TV - spelets verkningar på våra barn. Författaren till artikeln tar också upp olika forskningsresultat som visar hur mycket av det verkliga våldet som har orsakats av TV- och videovåld. Om vi nu tror på resultaten eller inte, så kan vi nog ändå alla hålla med om att när vi bjuder in våldet och det onda i våra vardagsrum så uppfyller det inte någon som helst positiv funktion, utan effekten kan bara bli det motsatta. Peter Lewis skrev om det nya datorspelet "Doom II" i en datorspalt i New York Times. Spelet är en storsäljare trots att det kostar 650 kronor. Spelaren föreställer en tuff marinsoldat som ramlar ner till helvetet. Han tvingas ta sig igenom ett virrvarr av korridorer genom att i nästan varje vändning slåss, skjuta, bränna och såga sönder demonerna och de före detta människorna med motorsåg. De nya spelen är mycket verklighetstrogna, de är ofta tredimensionella, det rinner ut blod från såren och man hör smärtfyllda dödskrik. Vansinnigt eller hur? Hur kan vi tillåta våra barn att hålla på med sånt här och hur i all världen kan sådana spel bli en storsäljare? Är det inte vi föräldrar som ska godkänna vad våra pengar ska användas till? Björn Eriksson börjar sin artikel med en fråga och avslutar den även med en fråga. Frågor som vi alla kanske skulle fundera på en stund. Han skrev "vad vet mamma eller pappa i en vanlig svensk familj om våldet i de egna barnens värld? Är det så att vi hela tiden måste vakta våra barn och kanske till och med måste spionera på dem för att de inte ska komma i kontakt med spel eller filmer som innehåller pornografi eller våld? Naturligtvis kan vi inte göra det, men vi kanske ska börja ta vårt ansvar som föräldrar. Att sätta upp regler och förbud är inte någon bra lösning, det gör det hela bara mer intressant. Däremot kan man lära barnen redan i unga år att träna sina samveten, träna deras egna förmågor att själva kunna avgöra vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt, kanske är det, det enda sättet att få bukt med det här problemet. Det går inte kanske du säger, men det gör det. Barnen har ett stort behov av det goda, det rätta och om en förälder tar upp konkreta exempel varför det goda är att föredra, så får du ett barn som själv stänger av teven när han tycker att det är läskigt eller ett barn som inte har behov av blodiga och grymma TV- spel. Det utan att hota eller bestraffa dina barn. Utan att barnen tycker att de har missat något spännande. Skulle barn och ungdomar själva tycka att spelen och filmerna vara absurda och motbjudande skulle det ju inte finnas någon marknad för sådant. Författaren avslutar sin artikel med orden: forskarna säger att det är skadligt att sitta vid dataskärmarna och utöva våld mot människor. Vill vi verkligen utsätta våra unga för detta? Det finns säkert en mängd olika meningar om vad forskarna har kommit fram till, men vi kan i alla fall konstatera att dessa former av rekreation inte odlar goda egenskaper så som: kärlek, glädje, frid, mildhet och självbehärskning. Egenskaper som vi säkert alla vill att både våra barn och vi själva ska ha vissa portioner av. Det kanske viktigaste av allt är att vi vuxna föregår med gott exempel i den här frågan. Du kan aldrig få barn och ungdomar att förstå med dubbelmoral, att tala om för barnen att det inte är hälsosamt att se våld och pornografi och sedan själv sitta och gotta sig åt sådana filmer eller spel. Nej, stäng själv av teven om du skulle råka hamna i en sådan film, då visar du dina barn din inställning till våld och pornografi. Även att vara måttliga i våra vanor kan bidra till att öka förståelsen i den här frågan. Barn gör inte som vi säger, de gör vad vi gör. Avslutningsvis vill jag bara belysa frågan ytterligare med ett exempel. När vi går ut för att handla mat, förväntar vi oss att maten ska vara fräsch och vi köper aldrig mat som är oätligt och kan göra oss sjuka. Skulle det någon gång hända, så kastar vi maten och kräver pengarna tillbaka. Tänk på vad du "matar" din och dina barns hjärna med och bojkotta sådant som kan göra familjen "sjuk".
skriven av Carina Sjöquist |
