Egna Dikter
Utfärdas till alla som tror att jag
är så snäll !
Mina dikter däremot, är långt ifrån snälla !
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Du är det fetaste vi har sett, sa dom
Du är det fulaste vi har sett, sa dom
Med dina ben kan man
sparka ihjäl en häst, sa dom
Om du vore en häst skulle
vi skjuta dig, sa dom
Du är äcklig, sa dom
Vari ligger min skuld?
Har jag valt att vara så här?
Det stör er att jag både kan
Vara tjock och glad
Du är fet, du får inte skratta!
Dom tror jag ligger i soffan och
Äter praliner hela dagarna
O, om jag ändå fick göra det!
Ligga i soffan och äta praliner och
Gråta över alla
Elakheter
Är det då ingen som talar om mina
goda
Egenskaper?
Alla människor har alltid några goda
sidor
Har inte jag det också?
Ska dom vara så svåra att se för
allt fett
Jag vill höra något positivt
Varför får jag inte vara den jag
är?
Så skjut mig då!!!
Tårar av
lycka
Tårar av glädje
Tårar av skratt
Tårar av njutning
Tårar av sympati
Tårar av empati
Tårar får
finnas, just dessa får finnas
Men
Tårar av sorg
Tårar av smärta
Tårar av ensamhet
Tårar av saknad
Tårar av självömkan
Tårar av plågor
Tårar av orättvisor
Inte så lilla
vän
Inte just du lilla vän
Du som är så
stark
Du som är så tuff
Du som står
med båda fötterna på jorden
Du har aldrig någon anledning
För om du
släpper fram dessa tårar så
Kommer vi att strypa dina kroppsvätskor
Vi tar bort dina tårkanaler
Du som är så
intelligent borde förstå
Inte så lilla vän
Glöm inte
Vad kära Mor dig lärt
"Sluta med dessa tårar,
annars ska jag ge dig en anledning"
Du lilla vän
Har aldrig en anledning
Inte så!
Man har en vacker önskan
när man går i väntans tider.
Det spelar ingen roll vilken sort
eller vilken färg på ögon eller hår
Det största man önskar är ett friskt barn.
Den önskan uppfylldes.
Men vem kunde gissa att
allt skulle bli så mycket mer.
En son
så välskapt
så vacker
Närapå fullkomlig
Vilken gåva
Kan inte på något sätt
ha gjort mig förtjänt av dig
Min Per Marcus
Jag har aldrig någonsin
känt något större
Något lyckligare
Något vackrare
Än
Min Per Marcus
En kristen ska
förlåta, sa du
Annars kan man inte kalla sig kristen
Det är mitt ansvar igen
Det ligger på mina axlar igen
Men det var inte
jag som slog
Jag som hatade
Jag med hårda ord
Jag som svek
Jag som lämnade bort
Jag som förnekade
För att få
förlåtelse
Måste man inte ångra sig då?
Måste man inte erkänna då?
Jag har
försökt förlåta
men förlåt mig så mycket...
Det gurglar!
Det bubblar!
Det tjuter!
Av glädje från barnkammaren
Av lycka från barnkammaren
Min dotter som tycker
livet är så härligt
Huset fylls med värme och kärlek
med lycka och glädje
Med Barnsång
Hon Är Min!
Det finns inget mått på denna
kärlek
Det finns inget mått på denna värme
Ingen vetenskapsman har
nånsin kunnat mäta den
Jag är Mamma!
Var det inte jag som skulle ge?
Ge kärlek
Ge värme
Ge trygghet
Hur mycket jag än ger
Får jag så mycket mer tillbaka
Min älskade dotter!
Cecilia!
Klingar som namnet på en ädelsten
En vacker diamant!
Vem ska jag tacka?
Gud ska jag tacka!
Min dotter!
Hon Är Min!
Jag älskar dig ju,
det förstår du väl?
Det var inte jag!
Det var inte min hand
som gjorde allt detta mot dig.
Din otacksamma unge
Som kallar min hand ett vapen
Jag älskade dig ju,
det har du väl inte glömt?
Det var inte min hand
Det var bältet i min hand
Det var inte jag!
Det var mattpiskan i min hand
Det var inte jag!
Det var din styvfar i min hand
Det var inte jag!
Jag älskade dig ju,
det förstår du väl?
Vad förväntade du dig?
En klapp?
Från min hand?
Från mitt vapen?
Din otacksamma unge!
Det finns något inom mig
som känns så farligt
som känns så fel.
Ändå vet jag att det sitter fast
Där Inne
Det gör ont.
Jag kan inte ta bort det
Jag vill ta bort det
Ingen ser det
Ingen vill se
Kan jag förvänta annat?
När inte hon vill se mig
Hur ska då någon annan vilja?
Hon kan inte tycka om mig
När inte ens hon kan
Hur ska då någon annan kunna?
Hålet blir större
Det gör ont och ingen ser!
Det är inte farligt, säger Ni
Det är helt naturligt, säger Ni
Dessa meterstora vågor i det mörka havet.
Det är inte farligt!
Men det är lätt för Er att säga
Ni som står mitt i båten och tittar ner på mig.
Det är naturligt!
Jag ser det svarta djupet
JAG SER DÖDEN
Det är inte farligt!
Hör Ni inte!
Jag har dålig balans och står mitt i havet
Sträck ut en hand!
Det går inte.
Du är för långt borta.
För djupt nere
För nära döden
Helt naturligt!
Vi kallar det Ångest!
Så mycket gravitation,
så inte ens ljuset orkar sprida
sina strålar längre.
Mitt svarta hål är
lika skoningslöst
lika obarmhärtigt
lika kraftfullt
Så starkt att allt som är:
kärleksfullt
trevligt
snällt
mjukt
uppmuntrande
sugs in i mitt svarta hål.
Så finns det inte mer
Kvar blir hålet och kylan
BORTSKÄNKES:
Stort, Svart, Välfyllt Hål
Jag ser dom!
Så glad jag blir!
Jag visste det!
Har alltid vetat det!
Dom finns
Det tog nästan trettio år,
innan jag fick se dom.
Nu ser jag skymten av dom,
när dom smyger bakom träden,
när dom står bakom kolhögarna.
Dom är inte till för mig
Dom vågar inte komma nära mig,
men nu vet jag att dom finns
"Dom Snälla"
Så glad jag blir!
Är jag en robot?
Kan man bara trycka på knappen?
Så enkelt får det inte vara
Jag med full kontroll
Ändå hände det
Ett tryck på knappen,
sen kom tårarna
Efter 18 år kom tårarna
Och skammen
Och smärtan
Nu får jag inte bort smärtan
Men jag har stängt till
Tårarna är strypta
Knappen väl gömd
Aldrig kommer någon få se det igen
Aldrig hitta knappen
Jag kortsluter
Jag Robot
