VAD BÖR VARA SKOLANS FRÄMSTA BIDRAG TILL UNGA MÄNNISKOR KUNSKAP

VAD BÖR VARA SKOLANS FRÄMSTA BIDRAG TILL UNGA MÄNNISKOR KUNSKAP?

Multiplikationstabellen kanske? Nej, det tycker jag inte. Alfabetet då? Nej, inte det heller. Men att kunna alla grundämnen utantill eller att veta när romarriket föll? Nej, faktiskt inte det heller. Nu med facit i handen, när vi ser hur våldet bara ökar, hur krigen blir grymmare och hur laglösheten hela tiden tilltar, dessutom hur lite ett människoliv värderas idag, så verkar det vara något som vi har missat. I dessa förverkliga-dig-själv-tider och först-jag-dagar, så är det ändå något som fattas. Vad kan man fråga sig? Jo, medmänsklighet, ödmjukhet, omtänksamhet och tolerans.

Naturligtvis är det bra att lära sig saker, för kunskap ger tänkande människor, vi växer med kunskap och det är viktigt, men det är ändå inte det viktigaste. Om vi kunde träna våra samveten, träna oss att visa respekt, så skulle vi få ett helt annat samhälle om några år. Jag säger vi för att det är ju ändå vi vuxna som måste ta tag i det först, vi kan inte förvänta oss att barnen ska förstå eller kunna ta till sig något om vi inte går före och visar vägen. Visar vi barnen respekt så kommer de att visa oss respekt.

Visst blir jag stolt när min son kommer hem och har lärt sig alla länder i Europa utantill eller när min dotter har lärt sig läsa på tre månader även fast hon inte kunde en bokstav när skolan började. Men det som får mig att känna mig alldeles varm om hjärtat är när min son kommer hem och berömmer en elev i särskolan för ett fint arbete eller när min dotter i första klass får omdömet som omtänksam och god klasskamrat på utvecklingssamtalet. Att komma ihåg människor för det goda de gör och inte komma ihåg dem för deras små misstag, det är viktigt. Jag brukar belöna mina barn när sommarlovet börjar med en present, men vad är det jag belönar? Är det mängden kunskap eller är det hur mycket de kommer ihåg av det gångna året? Nej, det är det inte. De belönas för flit och gott omdöme. Vi måste lära oss att ta hand om varann och att bry oss om varann, även om vi är olika. TV borde ha ökat förståelsen för andra människor, andra kulturer och andra traditioner, men jag tycker inte att det har gjort det. Vi borde ta vara på variationen och se det som ett kunskapslyft. I vanliga fall uppskattar vi variation, vi planterar inte hela trädgården med bara röda tulpaner, vi vill gärna ha lite påskliljor, rosor och kanske gullvivor också. Vi äter inte samma mat varje dag, vi tycker också om lite miljöombyte då och då. Men när uppskattar vi inte variationen längre? Jo, när det gäller oss människor, vi vill att andra ska göra som vi, fira samma saker som vi och tänka som vi. Nej, vi måste bredda oss. Men arbetet är i full gång redan. Min son kom hem förra veckan och berättade att de hade haft särskild-vän-för-en-dag. Jag frågade vad det innebar och han berättade att de fick dra lott och den klasskamraten som stod på lappen skulle de vara särskilt snälla mot den dagen. Han hade hämtat mjölk åt honom, tagit bort hans tallrik och hjälp honom med skolarbetet. Han frågade mig om jag tyckte han hade överdrivit. Nej, sa jag man kan aldrig överdriva med goda gärningar. Så vi ser att arbetet är i full gång och kan vi fortsätta med det, att förmedla omtanke tillsammans med alla fakta så har vi kommit en bra bit på väg.

skriven av Carina Sjöquist