Kring
sjön Båven mitt i Sörmland finns ett vildmarksområde av
storslagen skönhet. Många herrgårdar speglar sig i sjöns
klara vatten. Kulturlandskapet växlar mellan branta klippor och stora barrskogsområden,
sankängar, där skrin från fiskgjusar och kärrhökar
blandas med otaliga andra fågelläten från sjöns och strändernas
bevingade invånare. Bländande vita svanar slår i sjöns
vattrade yta.
En kåre krusar i sakta fras
Ett stycke af Båfvens spegelglas
Växlande dofter luften fylla
Från insjön och kryddgårdens
friska mylla
Så skriver skalden Carl Snoilsky
i sin dikt Hvita frun i Svenska bilder. Inne i en vacker vik av
denna sällsamma sjö ligger Rockelstad. "Roklista"
stället på den lilla höjden, är känt
sedan 1300-talets slut. Det finns en gammal köpehandling,
daterad 29/9 1382, där kyrkoherden herr Jacob i Forssa sålde
"Roklista 4 örtugsland" till biskop Tord i Strängnäs.
Marken bestod då av en stor by med tre frälse- och
ett kronohemman, vars olika ägare man kan läsa om i
de gamla jordeböckerna. År 1579 donerades några
av dessa hemman av hertig Karl till generalfältkvartermästaren
Hans Stuart som härstammade från den urgamla skotska
ätten Ochiltree. Johannes, eller Hans, Stuart inkom till
Sverige på 1560-talet och blev bl a kammariunkare hos hertigen.
Hans Stuart blev känd för att vara en synnerligen dugande
militär och framstående på olika områden.
Han var ingift i den mäktiga Soopska ätten. Då
han dog 1618 övertog hustrun Kerstin Eriksdotter Soop marken.
Efter hennes död 1622 ärvde sonen David Rockelstad.
Denne blev egendomens verklige grundare och lyckades sammanföra
de fyra hemmanen i Rockelsta by till en enhet. Då David
Stuart avled 1657 lämnade han efter sig ett vidsträckt
gods. Inom ramarna för detta fanns tre sätesgårdar.
Efter hans död upplöstes Rockelstad-godset för
en tid på grund av testamentsbestämmelserna. David
Stuart ville tillförsäkra barnen sitt första gifte
en rättmätig del. Hans andra hustru Beata Chesnecophera
Lilieram övertog till en början den större delen
av egendomen. Hennes märkliga namn har en lika märklig
bakgrund. Familjen härstammade från Ekeby i Närke.
Ek hette på medeltidslatin "Chesnus", varför
hennes far, den lärde hovkanslern Nils Chesnecopherus, tog
detta egendomliga namn.
Döttrarna torde ha blivit glada,
då Karl XI på grund av deras fars insatser för
landet adlade dem och de kunde anta namnet Liljeram. Fru Beata
Liljeram gifte efter mannens död om sig med biskopen i Strängnäs
Johannes Matthiae. Genom detta äktenskap kom Rockelstad att
för en tid vara "biskopssäte". Den näst
yngste sonen Johan Robert Stuart övertog senare godset. Under
dennes tid började ett förfall smyga sig på den
välskötta gården. Anmärkningar från
år 1685, rörande husens skötsel, tyder på
att endast bostadshuset var i någorlunda skick. Det bestod
då troligen av en envåningsbyggnad med säteritak
samt genomgående förstuga inomhus.
Systern Brita skall enligt vissa
uppgifter tidigt ha övertagit driften av garden. En del av
den gamla byn var med hälftenbruk upplåtet till en
bonde. Det fanns ivriga spekulanter på Rockelstad under
reduktionstiden. En av dessa var den synnerligen osympatiske Jacob
Hastfehr, som gjorde sig hatad, för att han genom byten med
Kronan sökte tillhanda sig hela reducerade egendomar. Detta
misslyckades emellertid med Brita Stuart, som istället sålde
gården till en annan person. Denne överlät köpet
på en kusin till syskonen Stuart, brukspatronen Carl Rosenholm,
som senare utnämndes till överjägmästare i
Södermanland och adlades. År 1706 gifte han sig med
den rika Brita von Berchner, dotter till den store bruksägaren
Georg Thomas von Berchner. Rockelstad måste under deras
tid ha genomgått en stor reparation och ombyggnad. De vackra
flygelbyggnaderna torde ha uppförts kring se- kelskiftet
1700. Den ena har en i stort sett orörd rumsindelning sedan
byggnadstiden. Den högra har varit gästflygel medan
den vänstra inrymt kök, ekonomiavdelning och personalrum.
De vackra målade taken i corps-de-logiet
kan härröra från den Rosenholmska tiden eller
ännu tidigare, med tanke på den barockmässiga
stilen. Gården kom sedan att gå i arv på kvinnolinjen.
Överjägmästaren dog 1722 och hans änka Brita
von Berchner överlevde honom i tjugo år. Därefter
fortsatte Rockelstad att förbli inom familjen fram till 1788,
då godset försåldes efter att ha tillhört
den Stuartska familjen i 200 år. Historien har sedan inte
mycket att förtälja om Rockelstad förrän 1887.
Detta är ett märkesår, då en stor omvälvning
sker med byggnationerna. Rockelstad inköptes av hovintendenten
Carl Sylwan. Han ville här skapa ett historiskt slott i Vasastil.
Den gamla mangårdsbyggnaden,
som säkerligen restaurerats under Carl Rosenholms och hans
makas tid i början av 1700-talet, var. ännu på
1880-talet orörd barockmiljö, då Carl Sylwan tog
sig an dess omvandling. Han anlitade den framstående slottsarkitekten
hovintendenten Gustaf Lindgren. Denne var smittad av "Gripsholmssjukan"
dvs. det pågående restaurering arbetet på den
gamla Gripsholmsborgen, varigenom såsom Verner von Heidenstam
uttryckte det: "gjordes detta gamla hus ännu gamlare.
Denna Vasaromantiska stil grep omkring sig, beskyddad från
högsta ort av Oscar II, som i början av 1890-talet var
en ivrig pådrivare av dessa restaureringsarbeten.
Gustaf Lindgren arbetade med ombyggnadsförslagen
till Rockelstad på professor Isac Gustaf Clasons arkitektkontor
i just denna anda. Den enkla Stuartska säteribyggnaden omvandlades
således helt genom att den fick en tegeldräkt, försågs
med fyra hörntorn och ett förhöjt mittparti. Det
gamla säteritaket bibehölls. Tornhuvar och bågblinderingar
för omedelbart tanken till Gripsholm. Innanför dess
nya dräkt kunde man dock fortfarande igenkänna den gamla
säteribyggnaden.
Carl Sylwan förbyggde sig på
sitt sagoslott och måste efter tre år lämna gården.
Den inköptes då av Eugene von Rosen. År 1900
kunde skolyngling en Eric von Rosen av brodern inköpa Rockelstad
efter medgivande av förmyndare. Strax efter brodern Eugenes
köp av Rockelstad blev nämligen den stora egendomen
Orbyhus till salu. Eugene och fadern, överstekammarjunkaren
greve Carl Gustaf von Rosen, köpte då tillsammans Örbyhus,
varför man måste avyttra det nyinköpta Rockelstad.
Eric von Rosen var. en i många
hänseenden märklig man, tidigt intresserad av naturfolkens
liv och av fjärran kontinenter. Han for på forskningsresor
till Sydamerika, Afrika och Fjärran Östern, varifrån
han hämtade hem mängder av etnografica, som allteftersom
samlades på Rockelstad. För Sörmland var hans
stora naturengagemang av ofantlig betydelse. Eric von Rosen var
den förste som insåg vikten av en orörd natur
och på Rockelstads mark avsatte han ett stort skogsområde
som en form av reservat för att göra studier av naturvård
och han fick detta även lagligen fridlyst.
Då han gifte sig med Mary Fock
kom hela Rockelstads manbyggnad att omvandlas. Byggnadens tak
lyftes så, att huset fick ytterligare en våning, vilket
förbättrade proportionerna. De två åt s)ösidan
vettande hörntornen revs och ersattes av ett par fasta flyglar.
Allt trävirke försvann på slottets exteriör
liksom putsen, så att hela fasaden framstod enhetligt tegelklädd.
Åt gårdsplanen skapades en terrassformad plantering
närmast entrén längs husets framsida. Ovanför
fönstren i övervåningen liksom över det förhöjda
mittpartiet placerades dekorativa gavelfrontoner av barocktyp.
Där byggnaden reser sig, tegelklädd i den yppiga grönskan,
utgör den fortfarande en vacker tavla, trots att många
vindar blåst bort sekelskiftets smak för borgararkitektur.
Den stora gårdsplanen inramas av de gamla flyglarna från
tidigt 1700-tal, vilka helt fått bevara sin stil och sina
vackra proportioner.
Runt gårdsanläggningen
utbreder sig den ovanligt vackra parken med skona löv- kronor
och sällsamma höga barrträd. Inte för inte
planerades den av landets då mest berömde trädgårdsexpert.
Rudolf Abelin.
Åt sjösidan, ned mot Båvens
glittrande vattenyta, där vassarna ger dolda utrymmen åt
alla sorters sjöfågel, breder en terrasserad trädgård
ut sig med mjuka grönskande mattor, skuggande träd åldriga
träden reser sig en vördnadsvärd ask, gårdens
vårdträd. En gång under den von Rosenska erans
senare år slog blixten ned och en av de tre väldiga
stamdelarna rasade.
Greve Eric von Rosen lät uppföra
en portal i Gripsholmsstil framför byggnadskomplexet och
den vida gårdsplanen med grusgångar och gräsrondell.
Genom den hästskoformade tegelportens öppna, vackert
smidda järn- grindar tar Rockelstad ännu i dag gärna
emot gäster. Husets inre har formats helt efter Eric von
Rosens märkliga person. Redan i den stora öppna hallen,
som når ända upp till övervåningens tak,
möter de mest skiftande miljöer. Här finns drömmarna
om medeltidens riddarromantik, snidade gotiska soffor och skåp,
väggboasering, en ståtlig öppen spis med den von
Rosenska vapenskölden, renässanskistor och stolar. En
samuraj tycks bevaka hallen innanför sin rustning. Han bär
hjälm och harnesk, svärd och dolk, exakt likadana som
kejsarens generaler i Japan haft sedan medeltiden. Den säregna
uppenbarelsen skänktes en gång till A.E. Nordenskiöld
av den japanske kejsaren, då fartyget Vega gjorde ett upphåll
i hans land under sin resa genom Nordostpassagen. I denna öppna
trapphall fanns ytterligare samlingar av vapen och exotiska ting,
hemförda under Eric von Rosens forskningsresor. Mitt i alla
samlingarna reser sig vid trappans fot en väldig rysk slagbjörn
vilken husets herre fällt med ett kraftigt spjut. Bland alla
dessa egenartade foremål fanns bekväma möbler,
som trots allt gav det hela ett intryck snarare att trivsamt vardagsrum
än av museum.
Ovanför trappan utformades den
övre hallen som en stor ljus läktare på von Rosens
tid fylld av etnografica och jakttroféer. Ännu idag
förvånas man av den enorma mastodontarbeten som är
så tung att den aldrig flyttats från sin plats i fonstersmygen
Hallens lätt svängda och rutade tak är dekorerat
med svastikor, som återfinns på flera ställen
i huset. Det erinrar om greve von Rosens stora intresse för
sitt hemlands fornhistoria. Svastikorna var de nordiska folkens
solsymbol långt innan de blev symbol för ett stort
kulturellt
Paradvåningen låg alltsedan
den gamla barockbyggnadens tid i den undre våningen. Innanför
hallen ligger alltså den stora matsalen med en öppen
spis, som i en kartusch på frisen bär ett krönt
R. Taket har fått bevara sina tidiga barockmålningar,
i grisaille mot blekt gråblå botten. Mönstret
utgörs av medaljonger inramade av bladslingor och längs
väggarna en bård. I mat- salen förvaras en gammal
låg dörr, som en gång suttit här inne. Den
bär samma dekor som taket på den ena sidan, medan den
andra sidans målning förefaller mer ålderdomlig.
Dörren var i 1600-talshuseten förbindelselänk mellan
matsalen och ett innanför liggande rum. Dess historia är
märklig. Då huset efter Sylwans avflyttning stod tomt,
måste någon ha lyft av dörren och fört bort
den. Den återfanns av greve von Rosen i enspannmålsbod.
Nu tjänar den som förbindelselänk mellan nutidens
Rockelstad och Stuartarnas.
Den ljusa och vackra salongen är
belägen i tornrummet innanför matsalen. En blå
ton är här förhärskande i dekoren. För
att. huset skall få en genomgående stil har barocktakets
målade slingor från matsalen tagits upp i detta torngemak,
där fina möbler och tavlor från olika epoker förskönar
inredningen. En flygel visar att rummet använts som musiksalong.
Gårdskontoret på andra sidan hallen har ett liknande
målat tak från Stuarts barockepok. Nutid och äldre
tid samsas härinne, där gårdsdatorn sköter
bokföring och framtidsplanering.
Innanför kontoret ligger det
lilla biblioteket som har en tydlig barockprägel. Även
här finner man ett utsökt målat tak från
Stuarts tid. Ovanför bokhyllorna med gamla bokskatter skimrar
ett unikt gyllenläder i dunklet. Flera rum med samma vackra
målade tak vetter åt norr och åt sjösidan.
Övervåningens rumsinredning
har bevarat de von Rosenska drömmarna. Vindeltrappor leder
till de runda tornrummen. Det ena är inrett som en turkisk
kiosk i morisk stil, täckt av textilier från Orienten.
Inredningen härstammar från Sylwans tid, med kupoltaket
vilande på smäckra kolonner, som uppbär de moriska
hästskovalven. Runt rummet löper således en hel
arkad. Högt uppe i kupolen silar ett sparsamt ljus in genom
de små fönstren
Mary von Rosens ande svävar över det motsatta runda tornrummet. I hennes religiösa livssyn fanns ett stort utrymme för svärmisk helgondyrkan För henne framstod den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina som livsledsagarinnor. Rummets inredning skänktes av hennes man 1918 Det ritades av Ivar Tengbom och målningarna i träkupolen utfördes av Oscar Brantberg. De visar bilder ur Birgittas uppenbarelser. En devis på två pelare i rummet lyder: "Detta rum lät jag, Eric von Rosen, inreda åt min älskade hustru, Mary. Arbetet fullbordades Marie himmelsfärdsdag (15 aug 1918 - Ivar Tengbom arch. Oscar Brantberg pinx.
Där Mary von Rosens lilla altare
stått finns nu den stora bilden av Fin- lands helgon biskop
Henrik iförd full skrud. Hela rummet har prytts med graverade
plåtar som kopierats efter bilderna på biskop Henriks
sarkofag i Nousis kyrka i Finland.
Alla de samlingar av historisk, etnografisk
eller zoologisk natur som förr översvämmade Rockelstad
måste ha gett besökaren känslan av att företa
en resa i tid och rum på mycket kortare tid än 80 dagar!
I gästrumsflygeln finns ännu en helt bevarad 17O0-talsinredning.
Flygeln är möblerad med vackra, stilenliga möbler.
Här kan sköna brasor i de fina kakelugnarna värma
frusna gäster. Kvällsmörkret lyses fortfarande
upp av levande lågor i amplar och kronor. I flygelns övervåning
lät Eric von Rosen inreda en gotisk kammare, ytterligare
ett bevis på slottsherrens smak för medeltida riddarromantik.
År 1973 flyttade en ny familj
in i det av Eric von Rosen så intensivt präglade Rockelstad.
Helene och Christer von Post har på ett pietetsfullt sätt
bevarat stämningar både från Stuartarnas tid
och från den von Rosenska eran. Gästfriheten finns
kvar, hemmet står öppet för vänner och intresserade
besökare. Ingen kan som Helene von Post berätta om de
gamla damerna Stuart, som ibland visar sig på Rockelstad
eller om Verner von Heidenstam, som satt i Turkiska rummet och
skrev "Karolinerna" och en natt fick besök av Erik
XII.
Helene kan också på ett
målande sätt beskriva det romantiska mötet här
år 1920 mellan Hermann Göring och hans livs eviga stora
kärlek, den sköna Carin von Kantzow, syster till Rockelstads
härskarinna. Sedan dess har nornorna vävt långa
stycken på sina ödesvävar under gårdens
'"Yggdrasil". Vårdträdet skjuter nu nya skott.
En frisk vind sveper kring Rockelstad och doften från nymålade
byggnader inger hopp.
Gården hade, innan jordbruksreformen
nu förhindrat detta, på 1 000 ha en intensiv mjölk-
och köttdjursproduktion samt ca 500 ha produktiv skog som
sköts i egen regi. Därtill tillkom 300 ha åkermark
och hagar. 50 ha av gårdens yta var fridlyst mark. Tolv
familjer bor på gården i hus, som moderniserats under
1970-talet
Från Herrgårdar och Herrskapsfolk i Sörmland
Jane Hellstedt
Rabén & Sjögren 1992
and
or
