Slott & Herresäte

Harpsund

Godset uppfördes år 1643 som änkesäte åt Kerstin Kurzel. Vid dennas död 1647 ärvdes det av hennes son, landshövding Axel Stålarm. Harpsund har även tillhört slakter som Sparre, men under 1900-talets första hälft var det familjen Wicander som ägde godset. Hjalmar Wicander, som tillsammans med sin far skapat sig en förmögenhet på kork, lät riva den gamla förfallna träbyggnaden. Arkitekten Otar Hökerberg fick i uppdrag att göra ritningar till en ny byggnad som stod färdig 1914. De två flyglarna är däremot kvar från 1700-talet Från slutet av 1600-talet hade godset hetat Axelsberg (efter Axel Stålarm) men

med den nya byggnaden fick Harpsund sitt nuvarande namn. När Hjalmar Wicanders son,
C A Wikander dog år 1952, testamenterade han Harpsund till hedersbostad åt Sveriges
statsminister.
Här finns stora samlingar porslin och keramik. Här finns också svensk konst av bl a Anders Zorn, Prins Eugen och Bruno Liljefors. Samlingarna sköts av Nationalmuseum men är tyvärr inte tillgängliga för allmänheten. Huset får bara beskådas från utsikten. Parken är dock öppen för allmänheten. Man kan gå en promenad längs med sjön och bland annat ta sig en titt på den berömda ekan.


Stenhammar
År 1658 kom Johan Rosenhane till Stenhammar tillsammans med arkitekten Jean de la Vallee. Han lät uppföra det slott som vi ser idag, om än något förändrat. Platsen där Stenhammars slott ligger sägs vara platsen för en adelsmans sätesgård. År 1809 tillägnade sig landshövdingen i Uppsala, Robert Fredrik von Kramer slottet genom giftermål- Vid 1800-talets slut skrev von Kramers son, Anders Robert i sitt testamente att han ville ge Stenhammar en särskild uppgift: Stenhammar skulle disponeras av svenska staten och upplåtas åt en svensk prins, med företräde för den som var hertig av Sörmland- Det är framför allt Wilhelm, Gustav V:s näst äldste son, som bott på, och kommit att förknippas med Stenhammar. År 1908, sedan han gift sig med den ryska storfurstinnnan Maria Pavlovna, flyttade paret in på Stenhammar. Äktenskapet varade inte så länge, och från 1914 levde prinsen ensam på Stenhammar. Prins Wilhelms midsommarfester blev legendariska. Varje sommar dansade prinsen in midsommarafton inför tusentals åskådare Prinsen samlade också stora skaror litterära storheter på Stenhammar. bland andra Bo Bergman och Albert Engström.

Prinsen bodde på Stenhammar fram till sin död 1965, och kom att betyda mycket för Flen. Det var exempelvis han som donerade skulpturen "Vertikal strävan" som står på torget framför stadshuset i Flen. Efter prinsens död auktionerades de flesta möblerna bort. Den konstskatt som fanns på slottet skänktes till Nationalmuseum i Stockholm. Den värdefulla boksamlingen donerade prinsen till Flens kommun, och den finns att beskåda på Flens bibliotek. Stenhammar ägs än idag av svenska staten och står till kungens förfogande. Tyvärr har man varken tillträde till slottet eller till parken, men det går en vag utanför de låga trädgårdsmurarna där man kan ta en promenad och beskåda slottet.


Yxtaholm
På 1580-talet fick Sven Lillie säterirättigheter av Hertig Karl för Stora och Lilla Yxta. Gården övertogs på 1600 talet genom ingifte av generalmajoren och baronen Hans Ulfsparre af Broxvik. Han lät bygga om Mellösa sockenkyrka som stod färdig år 1666. Någon imponerande huvudbyggnad fanns inte på Ulfsparres tid, och gården Yxta flyttades från bybacken till en ö i Yxtasjön och fick namnet Yxtaholm. I slutet av 1660-talet fick Ulfsparre ekonomiska bekymmer och tvingades pantsätta gården. En Beata Gustava Sparre blev så småningom ny ägare till gården. Hon gifte sig 1738 med friherre Gustav Nils Clodt, som byggde om och förskönade sin makas gård. Byggnationerna pågick mellan åren 1752 och 1767. Makarna ligger begravda i Mellösa kyrka.
Sedan dess har en rad ägare avlöst varandra vid Yxtaholm. År 1948 övertogs det av Svenska Arbetsgivarföreningen och det ganska förfallna slottet rustades upp i god stil. Idag bedrivs här restaurang- hotell- och konferensverksamhet. Omgivningen förgylls av slottsparken, de båda sjöarna samt naturparken som erbjuder besökare till Yxtaholm en möjlighet till angenäm avkoppling.

Sparreholm
Göran Sparre byggde här år 1632 ett säteri som från början kallades Hyltingenäs. Senare fick det namnet Sparreholm, och fick även ge namn åt den intilliggande orten. Gården var i ätten Sparres ägo i 169 år, och såldes sedan till änkan Ulrika Charlotta Taube, som endast var 28 år vid övertagandet. Hon gifte sig sedan med Johan Wilhelm Sprengporten 1758. Under deras tid på slottet vistades även drottning Lovisa Ulrika har, då hennes son låg sjuk i militärlagret i Malmköping. Sprengporten var den som lät uppföra den nya huvudbyggnaden. Arkitekt blev Erik Rehn. Slottet stod klart år 1763, men var då fortfarande oinrett. För herrgårdens totala planering stod Adelcrantz, och efter hans ritningar uppfördes flyglarna och en del  andra kringbyggnader .

År 1863 kom gården i brukspatron Emil Dicksons ägo, och denne lät bygga om gården efter ritningar av arkitekt Westerberg. Idag är slottet i privat ägo och inte tillgängligt för allmänheten. Men ta gärna en promenad genom lindállen som går från Hyltinge kyrka fram till Sparreholms slott. En gång i tiden sades denna vara Europas längsta lindálle.


Rockelstad
Rockelstad är känt sedan 1382, när Biskop Tord i Strängnäs övertog egendomen- 1589 gavs Rockelstad i förläning av hertig Karl till generalfältkvartermästare Hans Stuart. Sonen David Stuart byggde en ny huvudbyggnad 1642, vilket man bl a kan märka i ett flertal målade innertak från 1600-talets slut. De större flyglarna byggdes under 1800-talets senare hälft. De två mindre byggdes 1709.

Under de sista decennierna av 1800-talet lät hovintendent C Sylvan bygga om det mycket förfallna herresätet från 1600-talet till en vasaborg i miniatyr. Ritningarna gjordes av Carl G Clason. Ombyggnaderna fortsatte under greve Eric von Rosens tid (1899-1948) under ledning av Ivar Tengbom. Under denna tid var flera kända personer här på besök, bland andra den sedermera okände Herman Göring från Tyskland. Det var på Rockelstad han mötte sin blivande fru. Slottets inre praglas av Eric von Rosens jaktintressen, med många troféer och en uppstoppad björn i hallen. Efter grevinnan Mary von Rosens död övertogs Rockelstad år 1973 av Helene och Christer von Post. Sommartid anordnas visningar av slottet for allmänheten.

Många gods i mellersta Sörmland har förr i tiden innehavets av familjer tillhörande landets ledande skikt politiskt och ekonomiskt. Karl IX köpte Vibyholm för att ha ett rastställe på vägen mellan Nyköping och Eskilstuna. Vibyholm skulle också forse hans hov på Nyköpingshus med allehanda basvaror

Då Karl IX köpte Vibyholm fanns här endast några enkla hus. Han började snart planera ett slottsbygge. Detta bygge påbörjades dock inte förrän på 1620-talet, efter Karl IX:s död, och det kom att dröja innan det blev klart. År 1730 kom slottet i greve Bondes ägo, och dess struktur förändrades något. Det Vibyholm vi ser idag är ritat av arkitekt Gjörwell islutet av 1700-talet. Slottet är i privat ägo och inte öppet för allmänheten. Man får inte föra bil ända fram, men promenera gärna! Kanske får Ni se en skymt av den mytomspunna Vita Frun". Det lär sägas att hon fortfarande spökar här!


Gripensnäs
Gripensnäs historia går långt tillbaka i tiden. Ursprungligen hette gården Harlinge. På 1200-talettillhörde den klostret i Julita för att på 1300-talet ingå i Bo Jonsson Grips godskomplex. År 1630 fick gården säterirättigheter och övertogs av riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm. Efter många ägarbyten delades egendomen år 1885 i två hälfter. Den nuvarande byggnaden tillkom i slutet av 1930-talet som om- och tillbyggnad av den östra flygeln. Gården döptes då om till Gripensnäs. Åren 1950 -1975 var den gästhem och pensionat Idag är Gripensnäs kurs och konferensgård.

Den nuvarande byggnaden tillkom i slutet av 1930-talet som om och tillbyggnad av den Östra flygeln. Gården doptes då om till Gripensnäs. Åren 1950 -1975 var den gästhem och pensionat. Idag är Gripensnäs kurs och konferensgård.


Åkero
På Åkero har många förnäma herrar härskat. Inte mindre än 19 generationers riksråd har funnits här, från 1300 och fram till 1700-talets slut. Genom arv och gifte gick gården till släkter som Natt och Dag, Tott, Sture, Bielke och Sparre. Carl Gustav Tessin blev ägare till gården genom sin hustru, Ulrika Sparre. Han lat riva den gamla stenbyggnaden, men den finns bevarad i beskrivningar och kopparstick. Den nya byggnaden uppfördes i en stram rokokostil, som då var på modet. Arkitekten hette Carl Hårleman. Ar 1757 stod den nya slottet färdigt.

Carl-Gustav Tessin kom under 1750-talet alltmer i onåd - både politiskt och ekonomiskt. Han tvingades till sist sälja Åkerö. Idag är slottet i privat ägo. Ta gärna en titt på det gamla Åkerotradet i trädgården! Slottet visas för allmänheten i samband med musikarrangemang, och också för förbokade grupper. Även mindre konferenser hålls här.

 



Best seen using
and or
Designed using