Vår tur utgår från Flen och vi börjar med att följa väg 221 mot Bettna och Nyköping. Efter en stunds korande når vi Hedenlunda. Man får dock kora av lite fr än vag 221 och ned mot Hedenlundasjön, vid kanten av vilken herresätet ar beläget. Hedenlunda omtalas år 1589 for första gången som ett säteri. Ägare var då Hans Stuart, en skotte som kommit till Sverige under Vasasönarnas tid. Stuart bytte till sig Hedenlunda av Karl IX som då var hertig Stuart kom att få tio hemman av hertigen, med Hedenlunda som huvud- gård. Stuart gifte sig med Brita Eriksdotter Soop, och de akta makarna finns avbildade på en gravsten i Vadsbro kyrka. Efter makarnas död gick gården i arv till parets söner.

Under 1750-talet kom gården i hovmarskalk Hamiltons ägo. Då denne omkom i ett slag, gick gården i arv till hans fru - som bodde har fram till sin död 1812. Hon lat också uppföra den sten- byggnad vi ser har idag. Numera ar Hedenlunda SAAB-Scanias kursgård.

Södermanland ar ju ett landskap valkant for sina många slott och herresäten, samt sin mycket vackra natur. Vad man kanske inte vet ar att Södermanland ar det landskap som bidragit med det största antalet äppelsorter. Således ar detta en riktig äppelbygd! Orsaken till appelodlandet i Sörmland är att klimatet har ar mycket .lämpligt. Dessutom erhåll många av 1600-talets fältherrar forläningar i Sörmland. Dessa fältherrar förde hem äppelsorter från kontinenten och såg till att trädgårdar blev anlagda vid gårdarna.

Från början odlades äpplen mest vid klostren. Under 1400-talet spreds odlandet utanför klostermurarna och man kan i landskapslagar läsa om olika straff som utfärdades for stöld och förstörelse av fruktträd. Gustav Vasa värnade om fruktodlandet och Karl IX följde i hans fotspår. Karl IX anlade fruktträdgårdar vid sina slott och större gårdar, så som Gripsholm, Nyköping och Vibyholm.

Under 1 600-talet började adeln följa i de kungligas fotspår vad gällde fruktodlandet. Under 1700- & 1800-talen var fortfarande adel och kungar de som värnade mest om de olika arternas överlevnad och spridning. Så småningom startades speciella plantskolor, tradgårdsskolor och hushållssallskap som medförde okad odlingsfrekvens, okat artantal och okat antal lokala sorter. Dessutom började nu appelodlandet komma igång på allvar även bland privatpersoner, Självfallet hade privatpersoner ätit och odlat äpplen även tidigare, men sällan i någon större skala. De hade heller inte på samma satt som adel och kungar varnat om arters överlevnad och spridning p)å ett professionellt plan. Detta var förstås en fråga om resurser och möjligheter.

Hedenlunda ar ett av de sörmlandska gods där en äppelsort drevs fram. Mödertradet drevs upp ur en kärna, av trädgårdsmästare Göranssson, i början av 1800-talet. Modertradet togs bort på 1 880-talet. Idag ar äppelsorten 'Hedenlunda svår att finna. t Efter besöket vid Hedenlunda fortsätter vid väg 221 mot Bettna fram till Vadsbro, och där kör vi till kyrkan.

VADSBRO KYRKA

Vadsbro kyrka från 1100-talet har en mycket speciell exteriör med sina två gravkor. Det mest praktfulla i Flens kommun ar det Ryningska gravkoret som uppfördes på 1650-talet. Intill detta ligger det vita och något enklare Falkenbergska gravkoret från början av 1700-talet. Klockstapeln byggdes 1654 trots att de många små flöjarna bar årtalet 1651. Kyrkans interiör praglas av de vackra stjärnvalven. Vaggar och takvalv ar täckta av målningar från bl a 1466talet med mycket bladrankor och annan vaxtornamentik. Dopfunten ar från 1200-talet och har en skål av rödaktig gotländsk marmor. Foten däremot ar av enkel grå kalksten. Efter besöket vid Vadsbro kyrka fortsätter vi ned till Ekenäs. Ekenäs har, liksom de flesta herresäten i Sörmland, en lång historik. Ar 1971 kungjorde dåvarande agaren, familjen Lamm, att de donerade gården till Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Gården skulle användas som miljövårdscentrum.

Lantbruksuniversitetet använder nu Bården som kursgård. Ekenäs ar endast öppet for kursdeltagare, däremot är allmänheten vä1kommen att vandra och 1 ära 1 ängs de två naturstigar man gjort i ordning runt gården. L ängs stigarna guidar man sig själv med hjälp av skyltar. Man får lära om landskapets dynamik och for ändringar under de senaste 6000 åren, man får uppleva kulturlandskap, modernt jordbruk, bese gärden djur och andas frisk luft Hela tanken med Ekenäs och den forskning som också bedrivs har, ar att värna om en helhetssyn på jordbruket och landskapet. (Då husmor är hemma kan en guide till naturstigama köpas for ä0 kronor.)

Då vi sedan fortsätter i riktning ned mot Bettna finns en spännande sägan att berätta om en sten, som finns en bit in på vägen mot Gripensnäs. Denna sk stenkärringen skall enligt gamla folktro ända sig varje gång kyrkklocka ringer...

Så svänger vi in mot Dalby, Skaresta och Hål och kor den lilla vägen fram tills vi möter v äg 5Y. Då kor vi i riktning mot Åkerö - for att se ännu ett herresäte med en egen äppelsort På Åkerö har många förnämna herrar härskat. under 1700-talet var C-G Tessin Ägare. Han lät riva den gamla stenbyggnaden och uppförde en ny i rokokostil. 1757 stod det nya slottet färdigt. 1759 importerade Tessin ett parti holländska fruktträd. I denna laddning är det möjligt att det träd, som kom att betraktas som Åkeröäpplets moderträd, ingick. Detta moderträd finns fortfarande kvar i slottsparken vid Åkerö. Åkerö äpplets härkomst ar osäker. Moderträdet ar idag fridlyst, men under 1 880-talet var det nära att trädet höggs ned, ty det var i mycket dåligt skick. Det finns fortfarande gott om Akeröträd i Mälardalens trädgårdar.

Slottet och parken visas for föreställda grupper. Telefon: 0155-960 13

Efter besöket vid Åkerö kor vi mot Bettna och sedan kor vi tillbaka vag 221 upp mot Vadsbro, for att sedan svänga av mot Blacksta. Blacksta består av Blacksta by, Bjudby och Trinkesta, samt Fyrby. Dessa var alla betydelsefulla under yngre järnåldem. Tre runstenar ses nära vägen vid Bjudby. Vid Trinkesta har man funnit engelska mynt från 1000-talet, vilket tyder på vikingafärd västerut.

BLACKSTA KYRKA

Foten till den äldsta av de två dopfuntarna finns vid koret och visar att kyrkan uppfördes på 1100- talet. På medeltiden byggdes den om till ett rektangulärt rum och på 1 700-talet vidgades fönstren for att kyrkan skulle bli Ljusare och luftigare På 1890-talet togs ett fönster upp ovanför altaret och alltsedan dess sitter dess en storslagen glas- målning. Målningen visar Kristi uppståndelse och anses hora till de bättre i sin art. I kyrkan finns också en oljemålning av Pehr Cogell från 1750-talet. Tidigare bildade målningen tillsammans med två andra en ram kring fönstret. Idag hänger den på orgellaktaren. Två medeltida järnkronor finns i koret. Kronorna överfördes på 1690-talet från Vadsbro kyrka. I långhuset hänger tre malmkronor från 1600-tal, 1700-tal respektive 1800-tal. I övrigt förtjänar ett par Ljusstakar av tenn från 166 ä att uppmärksammas. Dessa ar skänkta av ryttmästare Carl Sabelsköld. Namnas bor också att all klockringning i Blacksta kyrka fortfarande sker manuellt. (Strax innan kyrkan finns också ett litet gravfält som kan beses.

Vi tar vidare i riktning mot Stäringe- Strax efter Blacksta kommer Fyrby. I dessa krokar finns, vid vägen, en runnristning. Den placerades sa att alla förbifarande skulle se den. Så når vi fram till s - Har låg förr en by. En fru Brita Gustavsdotter Bååt fick byn som saterijord av gamla drottning Kristina. Under 1600-talet stenhuset. Genom åren var Stäringe i olika slakters ägo. under 1 800-talets mitt reparerades huvudbyggnaden och ett växthus uppfördes. Man anlade också en trädgård med ä00 fruktträd, däribland ett speciellt äppeltrad, Stäringeäpplet. Äpplet fick goda lovord. Denna äppelsort, som mognade i september, ar idag nästan helt försvunnen. Vic Stäringe finner vi även runstenar vilket tyder på att människor funnits i denna trakt långt tillbaka i tiden.

Sedan kor vi vägen, som går precis vid sjön Urens strand en bit, upp mot Årdala. Cirka två kilometer innan vi når Årdala kyrka, passerar vi hembygdsgården. Vid Årdala hembygds- gård firas det traditionsenligt midsommar varje år, på midsommardagen, med folkdans och lek. Så kommer vid fram till Årdala kyrka.

ÅRDALA KYRKA

"När Årdala klockor ringa till pingst... "Få kyrkor är så namnkända som Årdala blivit genom Carl Snoilskys dikt Vita frun. Kyrkan ar ovanligt långt och har ett smäckert tom. Troligen byggdes det samtidigt som stenkyrkan uppfördes på 1100-talet. Tomhuven ar dock från 1 70ffitalets slut. Resta mot kyrkans sydvägg står två kalkstenshallar som en gång har legat på kyrkgolvet. Den ena avbildar en kvinna i tidig 1600-talsdrakt och den andra lades till minne av kaptenen Charles Gillberts död 1629.

Interiörens helhet bestäms av de vackra vita tegelvalven. EH draperi målat på 1 700-talet markerar var predikstolen tidigare hade sin plats. Altaret är från slutet av 1 800-talet och till höger om det finns Thorvaldsens bekanta Kristusbild i gipskopia. Det vackert målade fönstret ovanför altaret är från 19 ä2 och har Guds allseende öga på stjärnhimlen som motiv. Efter tittan vid kyrkan, svänger vi höger ut mot väg 5 ä, passerar denna och fortsätter rakt fram på andra sidan mot Vibyholm, Djurön och Båven. I Snoilskys dikt 'Hvita frun' namns även Vibyholm.

Det ar också på det gamla slottet Vibyholm som 'Vita frun' sags spoka

Då Karl IX var kung köpte han Vibyholm för att ha ett rastställe på vag mellan Eskilstuna och Nyköping. I Snoilskys dikt 'Hvita frun' beskrivs den markliga renassänsbyggnad, som började byggas runt 1620 men aldrig fardigstsälldes 1730 komVibyholm i familjen Bondes ägo och ar så an idag. Under 1 700-talets slut stod det Vibyholm färdigt som ses idag. Slottet hade då byggts om, Karl IX var ju som tidigare nämnts intresserad av och värnade om fruktodlandet. Han lat anlägga frukt- och köksträdgårdar på den intilliggande Djurön. Vi avslutar färden med att strosa ut på Djurön och se om vi finner nJ8ra bortglömda äppelsorter bland de förbildade äppeltraden. Kanske ett Sparreholmsäpple, som ar en annan appelsort, som idag nästan glömt bort... Sakrast ar nog att ha med sig några egna äpplen och njuta dessa har på denna äppelö', i den sörmlandska äppelbygden