Mariefredsborgmästaren Mari Mihi; skrivit en saftig och intressant bok om de sörmländska herrgårdarna. Jag minns inte om han i denna bok behandlat även Hälleforsnäs men tror det knappast- Hälleforsnäs har kanske inte tillräckligt av vad man kallar romantik i sin natur eller i sin historia för att fängsla en författare. Dock har detta gods genomgått sa mänga märkliga öden att dess historia förtjänar att nedskrivas. Mari Mihi får ursäkta att jag nu för ett ögonblick ger mig in på hans domäner.

Hälleforsnäs eller Hällefors, som det förr hetat, ligger som bekant mellan Eskilstuna och Flen i en bygd, som icke hör till de täckaste i Sörmland, vilket ju är berömt för sina vackra lövskogs- ryggar och små sjöar. Hällefors ligger mitt upp i den "fula allmänningen", som någon har sagt, i gränskorset, där Villåtinge, Oppunda och Redarens härader mötas och där det är som "vildast och vresigast'. Om detta omdöme om - naturen kunde äga sin giltighet for närmare tre hundra ar sedan då de första byggnaderna för bruksfolk restes här, sa är dock Hälleforsnäs numera en mycket idyllisk plats där det ligger vid sitt vattendrag och sin uppdämda sjö, med sin statliga gamla herrgård, omgiven av en vacker park samt sina många små gula stugor, uppförda åt gjutare och smeeder på "Iyckor" i skogen.

Hällefors historia börjar med 1659, då en av traditionen såsom polack uppgiven man, Albin Noy, slog sig sed här med privilegium på att gjuta kanoner samt rätt att upptaga ett malmstreck i skogen. Detta malmstreck, som Noy begynte bearbeta och utbygga med masugnar och stångjärnshammare, är tydligen en utkastning av Kantorpsstråket, vilket är den sydöstligaste utlöparen av Bergslagsmalmerna. Efter sju år såldes bruket till räntmästaren Börje Cronberg, efter vilken Räntmästarehuset i Stockholm fått sitt namn, och vars arvingar . { 1686 sålde Hällefors till en inflyttad tysk; handlanden J. Lohe, vars rikedom och U girighet blevo till ordspråk, men vars till adel upphöjda, d. v. s. uppköpta familj endast skimrar för en kort tid - i Hällefors historia.

Lohe dog 1704 och ligger begraven i Eskilstuna, varav man kan sluta att han icke var helt främmande för denna lilla del av sina många jordagods. Han bodde dock ej vid bruket, ty först under hans dotters tid uppfördes där en gård, som kunde anses lämpa sig för "ståndspersoner". Dottern blev gift med landshövding Adam Leijel, skotte till börden, vilken sålunda övertog bruket Fru Hedvig Leijel hade i nära 70 Ar sitt namn knutet till Hällefors men hennes son Henrik återgick; till släktens ursprungliga fädernesland och blev såsom universalarvinge till sina farbröder, ett par gamla ungkarlar och direktörer vid Ostindiska kompaniet, Esquire till Bourn i Cambridgeshire i stället för herre till Hällefors Ar 1781 köptes Hällefors med flera egendomar medelst växlade piastrar eller åtminstone med i Turkiet förvärvade penningar av !presidenten friherre Gustaf Celsing. Sålunda är det polskt, tyskt, skotskt och Turkiskt guld som klingar vid köpen och arvskiftena bland de granskogsklädda hällarna härnere-det ar liksom en utländsk legering i det svenska kulturarbetet. Det ,är denna insats av främmande blod som på så många ställen i de flesta länder förklarar odlingens gång.

Med Celsingarna började Hällefors glanstid. D. v. s. presidenten C uträttade inte mycket vid Hällefors annat än han testamenterade alls sina svenska egendomar, däribland Hällefors, under fideikommissvillkör till sin bror, envoyén Ulric von Celsing, vilken 1804 upprättade fideikommissets 7 och 'delade det mellan sina tv: brorsbarn, varvid 2/3 av Hällefors m. m. tillföllo brorsonen major L. G. Celsing. Från den förstnämndes tid berättas dock, att vid Hällefors infördes den första sandformningsmetoden i riket samt att den namnkunnige Sven Rinman här införde metoden att förtenna och emaljera kokkärl. President C.~ grundlade annars sin Iycka i Konstantinopel, där han upptäckte det bedrägeri storvisiren bedrev mot Karl Xll vid Pruthströmmen.

lnköpet av H. var blott ett, sätt att placera den i Turkiet förvärvade förmögenheten. Ingen av bröderna var lantbrukare-då de några månader av Aret vistades härute undveko de trädesåkrarna såsom allt för fula att åse. Om [ bergsbruket på envoyéns tid vet man, att han i sitt testamente förklarat 600 skeppund vara det högsta belopp som skogstillgången medgav kunna gjutas, ett belopp som direktör Svedenstierna sedermera uppdrev till 1,200 skeppund och som Hällefors egentlige skapare L. G. Celsing d. y. efter ökad skogstillgång och bättre gjutningsmetoder ökade till 8,000 skeppund.

Celsing den yngre, son till major C. anlade mekanisk verkstad, masugn med gasrostugn och gjuteri, manufakturverk och stamphamrat samt företog betydande nyodlingar. Han skapade även den stora trädgård jämte park, som nu omger herrgården. Ingenting är omöjligt -< detta var brukspatronens valsprak. Trädgarden anlades, på slaggstensgrund, till gräsmattor bereddes ett fält mellan boningshuset och dammens båda vikar; och av det mellan vikarna utskjutande med tallar beväxta näset gjordes en härlig park. Boningshuset av trä om- och tillbyggdes, överkläddes med tegel och inreddes bekvämt och vackert. Driverier och växthus fingo ej saknas-och så steg på några år ur Hällefors karga natur en täck herrgård och ett stort, modernt bruk.

Under här berörda punkt gick Hällefors i spetsen här i landet vid införande av flera nya tillverkningar, till exempel av emaljerade kokkärl, vertikala turbiner för sågverk, vällugnar för manufaktursmide samt förbättringar av metoderna för malmkrossning med valsar, masugns- gasens användning o. s. v. Här tillverkades även John Ericssons s. k. caloriemaskin, en sorts kraftalstringsmaskin, vilket viar, att Hällefors intagit en ledande ställning inom' svensk industri. från denna ' tid kvarstår också ett ståtligt prov på gammal byggnadskonst, ett- kolhus med den ovanliga bredden av 120 fot och en längd av 250 fot. Taket är utan stödjepelare och takstolskonstruktionen med denna väldiga spänn- vidd anses vara ett fullständigt mästerverk. -Kolhuset har uppmärksammats Ferdinand Boberg i hans konstverk över svenska bruk och kommer att för framtiden underhållas såsom ett minnesmärke över forntida svensk byggnadskonst.

Sörmlandsnyheter 26 Juli 1923

Best seen using
and or
Designed using