Sophämtarna sitter runt borden med ångande kaffekoppar i nävarna. Stämningen är munter trots den tidiga timmen. Vid ett bord sitter förmannen Lars-Erik Gustavsson med morgonens schema framför sig. Några är sjuka så det krävs en del pusselarbete för att organisera dagens sophämtning.

Klockan sex reser sig alla. Det är dags att ge sig iväg. Stadens sopor väntar.

Peder Svensson och Göran Johansson tar plats i en av sopbilarna som strax rullar iväg längs tomma gator mot Södermalm där deras trakt ligger. De två sophämtarna har jobbat ihop i några månader. Peder har 24 år i yrket medan Göran hållit på i 3 år. De trivs med jobbet och med varandra.

- Det är viktigt att man kan skratta ihop, säger Peder som har fastighets- och renhållningsarbetare som officiell titel.

- Jobbet är fritt och det är positivt att möta människors uppskattning. Alla vet hur stan skulle se ut om sophämtningen inte fungerar.

Det första tömningsstället är vid Borgarhemmet på Högalidsgatan. Göran kliver ur och sätter högsta fart mot soprummet. Den här veckan är det han som går och Peder som kör bilen. De brukar turas om för att få mer variation.

- Man går nog en mil under ett pass, säger Göran.

Monitor Peder backar bilen mot soprummet med hjälp av en monitor som visar läget bakom den stora bilen. Sedan stiger han ur och beger sig med raska steg efter Göran. Tillsammans kastar de sju fulla sopsäckar på en vagn. Medan Peder går tillbaka mot bilen med vagnen häktar Göran upp nya tomsäckar i soprummet. Peder hakar fast vagnen vid en lift som höjer vagnen och tömmer innehållet i sopbilens gap.

- Den här liften har revolutionerat sophämtningen. Tack vare den orkar man kanske jobba kvar till pensionen, säger Peder.

- Detta är fortfarande inget lätt jobb rent fysiskt men det har ändå blivit lättare på senare år. En viktig anledning är att soprummen blivit mer tillgängliga.

För några år sedan höjdes sopavgifterna för de fastigheter som hade dåligt placerade soprum. Höjningen fick snabb effekt. Stora ansträngningar gjordes för att flytta soprummen till gatunivå eller för att göra dem mer tillgängliga på annat sätt.

- Förr fanns 5 - 6 000 extremt dåliga hämtställen i Stockholm. Idag är antalet nere i ca 800, säger Peder.

När Peder åter sätter sig i bilen är Göran redan inne i nästa soprum. Tidigare arbetade sophämtarna på beting men sedan något år tillbaka är tiderna fasta. Arbetsdagen slutar klockan femton. Trots fasta arbetstider är tempot mycket högt och Görans jacka har redan åkt av.

- Det är roligare att snabba på. Då har man möjlighet att ta längre sammanhängande raster, säger Göran.

Parkerade bilar Peder rattar bilen den korta sträckan till nästa stopp. De många parkerade bilarna gör det svårt att hitta ett bra ställe att stanna vid.

Göran och Peder betar av traktens soputrymmen ett efter ett. Vissa soprum är tillgängliga direkt från gatan. Andra ligger långt inne i huset eller på gården.

- De här tycker vi inte om, säger Peder som böjer sig ner och öppnar en lucka i väggen. Luckan leder till ett soprum i källarplanet. Göran är redan där nere och häktar loss sopsäckar från sopkarusellen. Säckarna matas upp via ett rullband.

- Sådana här anläggningar kostar massor av pengar, säger Peder. Ändå innebär de ingen nämnvärd förbättring av vår arbetsmiljö. Vi tvingas böja rygg och samtidigt lyfta tunga säckar.

Ryggen tar lätt stryk i jobbet som sophämtare. Men de vanligaste arbetsskadorna är stukade fötter och skärsår på knän och armar orsakade av glas i säckarna.

- Kärl på hjul istället för sopsäckar är det allra bästa. Då spar man ryggen och slipper skärsår, säger Peder.

Vid niotiden är det fikarast. Skafabs sophämtare på Södermalm brukar träffas på ett kafé vid Hornsgatan. Medan Peder tar det lugnt ett tag kör Göran till Högdalenverket för att tömma bilen. Den är tung. Det märks särskilt vid inbromsningar.

- Erfarna sophämtare kan avgöra hur många ton som finns i lasten bara genom att bromsa, säger Göran.

Väldiga gripskopor Väl framme kör Göran in i tipphallen och backar upp mot en tipplats. Med ett dån töms bilens last av sopor ner i verkets djupa avfallsbunker. I bunkern arbetar väldiga gripskopor med att mata avfallet in i förbränningspannan där det omvandlas till värme och energi åt stadens hushåll. Efter tömningen sätter Göran åter kurs mot Södermalm. På kaféet hinner han dricka kaffe och prata en stund innan det är dags att jobba igen.

På Borgargatan är det trångt. Sopbilen och en bil som kör pappersreturer råkar blockera gatan för en kort stund. Men bilisterna väntar tålmodigt. .

- Bilarna brukar inte tuta på oss, säger Peder. Alla vet att vi gör ett viktigt jobb och att vi kvickar på så mycket vi kan.

Vid 13-tiden är dagens soprum tömda. Peder och Göran äter en stadig lunch och kopplar av en stund. Sedan åker de till Högdalenverket för att tömma, med Peder vid ratten. Göran nickar till i bilen. Vid den här tiden kommer tröttheten. Efter tömningen kör de mot Skafab på Hammarbyvägen. Idag får de inga extrauppdrag via radion. På Skafab väntar välbehövlig dusch och civila kläder. Klockan är femton. Arbetsdagen är slut.