Nu skulle Percival Lowell har varit med, miljonären som för hundra år sedan "avslöjade" marsianernas högt stående civilisation.

Nyligen presenterade amerikanska forskare bevis för att det finns, eller åtminstone funnits, liv på planeten Mars. Fyndet bestod av en fossil av en mikroskopisk maskformad organism. Den hittades i en sten från Mars som någon gång för 13 000 år sedan visslade in i jordatmosfären och borrade sig ner i isen i Antarktis. Slutsatsen att det verkligen är rester av liv som hittats i stenen, som fått beteckningen 84001, är dessutom omtvistad bland världens astronomer.

Funderingar om eventuellt liv på Mars tar i dag inte upp människors tid alltför mycket. Kanske var det 1960- och 1970-talens rymdfärder till den röda planeten som fick människor att börja tänka på annat. Då sände de obemannade farkosterna Mariner och Viking bilder hem till jorden som obevekligt avslöjade vår grannplanets kärva och ogästvänliga yta. Av något liv syntes inte ett spår.

En döende civilisation Den verklighet dessa bilder visade var ljusår från de föreställningar om Mars som rådde hos allmänheten under den första hälften av detta sekel. Många var övertygade om att vår närmaste granne i rymden hyste en civilisation; en vars dagar dock var räknade. Bakom den teorin stod en amerikansk amatörastronom med gott om pengar, och lika mycket fantasi. Han hette Percival Lowell.

Lowell föddes 1855 i en förmögen familj i Boston. Innan han blev besatt av planeten Mars arbetade han som författare. Han skrev bland annat en mängd böcker om Fjärran Östern dit han ofta gjorde långa resor. Lowells flyhänthet som författare var en bidragande orsak till att hans teorier om vår grannplanet fick fotfäste över hela världen.

Percival Lowells intresse väcktes när han hörde talas om en märklig upptäckt som den italienska astronomen Giovanni Schiaparelli gjort vid studier av Mars yta. På den otydliga bild som förmedlades av dåtidens teleskop hade italienaren tyckt sig se ett regelbundet nät av linjer som löpte i olika riktningar på planetens yta. Schiaparelli kallade dessa linjer canalis. Detta ord översatte Percival Lowell felaktigt till kanaler (det italienska ordet canali betyder egentligen sund eller rännor) och därmed sattes hans fantasi i arbete.

Inspirerad och förmögen Eftersom kanaler är konstgjorda betyder det att intelligenta varelser lever på Mars, resonerade han. Några år tidigare hade det gigantiska bygget av Suezkanalen fullbordats och detta bygge ansågs allmänt som höjden av ingenjörskonst. Om marsvarelserna har lyckats bygga kanaler över hela sin planet måste deras civilisation vara överlägsen vår. Inspirerad av dessa funderingar och med en gedigen familjeförmögenhet i bakfickan lät han uppföra ett eget rymdobservatorium. När Lowellobservatoriet stod klart 1894 kunde han lyfta blicken mot Mars via ett teleskop som var ett av dåtidens kraftigaste.

Jodå, på den suddiga bild av Mars som framträdde i hans teleskop såg Lowell tydligt de där symmetriska linjerna som naturligtvis inte kunde vara något annat än kanaler. Han studerade och funderade, och fantiserade, och efter ett år presenterade han sina upptäckter i en bok som kort och gott hette "Mars". Den väckte stor sensation över hela världen och det är inte att undra på med tanke på bokens innehåll.

Percival Lowell beskrev Mars som en planet befolkad av intelligenta och hårt arbetande varelser. Men deras liv var inte lyckligt. De förde nämligen en i längden hopplös kamp mot undergången. Mars hotades av uttorkning och behovet av konstbevattning var livsavgörande. Därför hade marsianerna skapat ett sinnrikt system av kanaler som ledde vatten från polerna till de områden av planeten som var beboeliga.

Kanalerna löpte samman i stora oaser där marsianerna odlade nödvändiga spannmål. Längs kanalerna fanns breda bälten av vegetation. Det var denna växtlighet som gjorde att kanalerna kunde iakttas från jorden. Att marsvarelserna hade kunnat skapa detta planetomspännande system tydde på att deras civilisation befann sig på en betydligt högre nivå än vår.

Kanalerna var synvillor Många av Percival Lowells kollegor var dräpande kritiska mot hans teorier. De flesta astronomer kunde överhuvudtaget inte upptäckt några linjer på Mars yta. Och anledningen var enkel. Det fanns inga. En del astronomer, förutom Lowell, var dock övertygade om att de kunde se tydliga linjer på grannplaneten. Det var i verkligheten ingenting annat än synvillor. Undersökningar visar att det mänskliga ögat ibland kan tolka svaga skiftningar mellan mörka och ljusa partier som just linjer.

Men bland allmänheten mottogs Percival Lowells fantastiska uppgifter med hänförelse. Många frågade sig hur vi skulle kunna etablera kontakt med marsianerna. Det fanns många storslagna idéer, som att tända enorma brasor eller att reflektera interplanetariska solkatter med hjälp av jättespeglar eller att skapa gigantiska symboler i Sahara.

Inget av projekten blev verklighet. En fransk tidning utfäste en stor belöning till den som kunde få kontakt med utomjordiska varelser. I tävlingsreglerna uteslöts dock planeten Mars eftersom uppgiften annars skulle bli alltför enkel.

"Världarnas krig" Percival Lowells "upptäckter" inspirerade många science fictionförfattare. Den engelska författaren HG Wells skrev klassikern "Världarnas krig" som i USA radiodramatiserades av Orson Welles 1938.

Romanen handlar om marsmänniskor som invaderar jorden. Under radioutsändningen greps tusentals människor runt om i USA av panik. De var övertygade om att invasionen var verklig. Det var inte så konstigt eftersom det vid den tiden var en självklarhet för många att det fanns intelligent liv på Mars.

Med tiden smulade Percival Lowells teorier sönder och samman av rymdvetenskapen men själv var han övertygad om att han hade rätt ända till sin död 1916. In i det sista skildrade han livfullt marsianernas envetna kamp för överlevnad.

Åren efter sin död var Percival Lowells namn kraftigt degraderat i astronomikretsar. Men med tiden återupprättades hans anseende. Tekniskt sett hade Lowell varit en föregångare när det gällde utforskning av andra planeter.

Att han var en skicklig astronom visade Lowell när han lyckades beräkna banan för en då okänd planet som han var säker på fanns någonstans bortom Jupiter. 14 år efter hans död upptäcktes Pluto av astronomer vid Lowellobservatoriet. Upptäckten skedde med utgångspunkt från Lowells beräkningar. Idag är Lowellobservatoriet ett av världens mest ansedda rymdobservatorier.

Med sin vision om Mars sådde Percival Lowell ett frö. Trots alla trista tecken som tydde på att Mars var en livlös planet vägrade vetenskapsmännen innerst inne att ge upp. Hela tiden har det funnits ett vagt hopp om liv på Mars.

Spänningen var oerhörd år 1964 när den amerikanska rymdfarkosten Mariner tog de första bilderna av Mars yta. Under andaktsfull tystnad och med bultande hjärtan synade vetenskapsmännen långsamt foto efter foto. Men, nej. Ingenting fanns som tydde på liv i någon form. Bilderna visade bara ett sterilt månliknande landskap. Foton från senare Marsfärder visade samma motiv.

Men med tiden uppkom ändå rykten och teorier. Visst var den där klippan på fotot misstänkt likt ett ansikte. Det måste helt enkelt vara intelligenta varelser som skulpterat ansiktet. Är det rent av ett försök att etablera kontakt med oss på jorden? Nog ser väl skuggorna från de där stenarna ut som bokstaven "B". Vad kan det betyda? Ett envist rykte hävdade att några foton hade visat en forntida stad på Mars, men att bilderna censurerats.

Hoppet om livstecken på vår närmaste planet övergavs aldrig. Och med de fynd som de amerikanska forskarna nu gjort i rymdsten nummer 84001 har arbetet kanske krönts med framgång.

Utan Percival Lowells vision om Mars hade vetenskapen kanske inte orkat ända fram.