Och så var vi då äntligen hemma. Efter tio intensiva dagar utanför all civilisation, ja nästan i alla fall, stod vi åter på välkänd mark. S:t Olofs kyrkogård. Det utbröt ett stort puss och kramkalas på parkeringen,  dels för att säga hejdå till de nya vännerna, dels för att man fick träffa familjerna igen.

Ett stort tack till Kristina, Ulf och alla andra som hade fixat den här resan så bra och tack för att vi fick följa med. Tack till Carl-Magnus och Anita för att ni följde med oss och lotsade oss genom den tysk-franska världen, och universums största kram till alla KU:are i Trekanten-Ljungbyholm-Smedby för att ni är så bäst!