De sista dagarna i Taizé började det att kännas lite vemodigt. Man hade ju precis börjat lära sig rutinerna och trivdes ganska bra med dem. Dock längtade man hem lite grann. Eller ganska mycket rättare sagt. De flesta hade dragit på sig förkylningar och var lite småhängiga. Magsäckarna hade krympt ihop såpass mycket att man nu blev mätt på maten som bjöds.

Kalle och Johan myser tillsammans

Kalle och Emma

Sen började hemresan. Två dygn i buss...
Ett par timmar tidigare begav vi oss hemåt. Vi ansåg att vi, trots ditresans alltför många stopp på Mc Donalds, ändå föredrog den framför Taizés sönderkokta ärtor. Det blev många kära återförenande mellan skor, jackor och deras ägare.
Jag höll mig vaken och fick då uppleva den underbara natur som omgav Taizé, något jag missat på ditvägen eftersom jag hade sovit som en stock de sista timmarna innan vi kom fram.

Kristin i närbild, efter en hård vecka i Taizé

Ett franskt slott

Den näst sista dagen hamnade vi i Svenska Kyrkan i UTlandet's lokaler i Frankfurt. Där trängde vi ihop oss i deras kyrka och vissa lyckade mycket bra med att framföra en "snark serenad" i C-dur.

Innan vi gick in för att knyta oss gick vi ut för att hitta någota att äta. Vi hittade en pizzeria med mer eller mindre pornografisk konst upphängda på väggarna. Detta till trots stannade vi för att äta.

Emma, Evelyn, Andreas och Frida

Alexandra och Emma är mycket trötta

Kyrkan invaderades av pyamasklädda människor ifrån Sverige

Morgonen därpå fick vi uppleva den bästa frukosten på över en veckas tid. Det var nybakade frallor, marmelader, mjölk och Cornflakes. Mums! Vi hade en morgonbön och fortsatte sen resa mot Sverige.