750.000 kr i Sverige 1992 började serietillverkningen, Viper blev inte snöpt utan var precis lika häftig som utställningsbilen. 394 hk pressade V10-motorn ur sig och de sidmonterade avgasrören vrålade oförställt ut vilken muskelbil det handlar om. Trekvarts miljon kostade Viper i Sverige sist vi vågade titta på prislistan, men egentligen är det inte så upprörande dyrt. Ska man ha en multicylindermotor i aluminium och massor av hästar, sexväxlad låda plus riktig macho-look, så kostar det betydligt mer. Visserligen är en Ferrari med boxertolva framför bakhjulen renrasig och har några hästar till, men är inte YTTLIGARE 1,2 miljoner att ta i lite??? För 1996 har Viper fått några varsamma förändringar. Det handlar om nya färger, både in och utvändigt. Röd lack med gula fälgar, svart med silverfärgad fartrand och blankpolerade fälgar, eller vit med blå fartrand och vita fälgar. Samma färgglädje i inredningen, röd läderratt, växel spaksknopp och bromsspak till den röda lacken, blå detaljer med vita karossfärgen och förstås helsvart inredning till den svarta lackeringen. Läder på stolar och dörrsidor, en normal instrumenteringmed hasighetsmätare och varvräknar, voltmätare, oljetryck, kylarvätskepump och tankmätare. Säterna är höjbara och har uppblåsbart svankstöd - annars är utrustningen spartansk.

Ännu högre effekt Från och med i år är sidorutorna lite mer gedigna med skjutbara plexiglasfönster, det finns en hardtop i matchande färger och under dörrarna fins det numera bara bulor i trösklarna - de berömda sidorören är borta till förmån för tva ändrör mitt under bakstötfångare. Trösten för den som absolut saknar sidepipsen är att man fått bättre genomströmning och därmed högre effekt: 415 hk vid 5.200 varv och hela 661 Nm vid 3.600 varv Den högre effekten tvingade fram en förstärkning av drivaxlarna och en kraftigare infästning av differentialen, som annars hotade slita sig loss under våldsam acceleration. Man får leta förgäves efter prestandauppgifter i Chryslers uppgifter, 0-100 km/tim ska gå på nedåt 4 sekunder och toppfarten är drygt 270 km/tim. USA är ju inte längre fartgränsernas lovande land, utan det går betydligt fortare på vägarna idag, i vissa stater är ju farten till och med fri under vissa tider på dygnet.

Efterlängtad version Aluminiumlänkar i hjulupphängningarna istället för stål och gjutjärn; lägre rollcentra; allmänttrixande med hjulvinklar och hårdare skruvfjädrar både fram och bak - men den viktigaste förbättringen av väggreppet på -96:orna var nog att standardmontera Michelins MXX3-däck vilket ökande alla testvärden med upp till 13 procent. Totalt har 200 ändringar gjorts på -96 års Viper RT/10, det motsvarar ungefär 10 procent nya delar. Viper GTS Coupe - jänkarna stavar utan accent över e och uttalar ordet också Kuup! - är en efterlängtad version. 73.000 dollar blir priset för den täckta Vipern, som också får lite extra effekt, 450 hk, och finesser som dubbla krockkuddar, luftkonditionering, elhissar, centrallås och ljudanläggning med CD-spelare. Desgnen är ännu mer lyckad än Roadstern, GTS påminner starkt om Shelbys Cobra-coupéer eller varför inte Cunningham C-3, båda brutala former med klara transatlantiska drag men med en europeisk grund. BBS och Brembo Men Viper GTS Coupe riskerar att förblekna vid sidan av en nykomling. GTS-R! R:et står förstås för "racing" och det är inte någon överdrift - det här handlar om en riktig racerbil utan varje hopp om att bli godkänd för gatubruk. Kolfiber och kevlar i karossen istället för billigare kompositer, en kolfibervinge på bakdelen, störtbur, riktig racingstol och sexpunktsbälte - krockkuddar, komfortutrustning och ljudanläggning har förstås kastas ut. Här blev det vackrare musik än vad någon stero kan prestera... Hjulupphängningen har byggts om för racing, der betyder andra infästningar, fjygaluminium i länkarna och absolut inte en enda gummibussning någonstans. Från förarplatsen justerbar bakre krängningshammare, bromsvåg och Brembos 15-tums bromsar med titankolvar och - om man så önskar -kolfiberskivor. BBS-fälgar i storlekarna 11*18 tum fram och 13*18 tum bak, centrumkoppling förstås. Däcken har utvecklats gemensamt av Michelin och Team Viper, racingslicks somär drygt 30 cm breda och 36 cm bak

Tillbaka till Le Mans 525 hk är standarduttaget ur V10:an, men fabriken erbjuder sig att recepreparera motorn till betydligt mer om kunden så önskar (och kan betala). Samma sak med växellådan, Borg-Warners standardlåda har behållits, men fått tätstegning och ska klara den värsta typen av misshandel, fabriken,står till tjänst med värre sakerför den som vill lufta plånboken. Chrysler kommer att stötta GT-R-team i GT-klassen och den som köper en bil för 200.000 dollar kan räkna med att få hängiven hjälp från fabriken. Första målet är att klara Le Mans med koncernflaggan i topp nu i juni. kanske inte att vinna, menatt åtminstone göra bra ifrån sig och visa att bitarna håller ihop. 1928 kom Chrysler3:a och 4:a på Le Mans, man fortsatte på den europeiska racingcirkusen i yttligare 3 år innan man drog sig tillbaka till hemmakontinenten. Sedan dess har Viper kommit med sin "Attitude" och nu börjar det dyka upp fler Chrysler produkter på tävlingsbanorna - kanske till och med här i Europa. Huggormen var en bra satsning, som genererar mer försäljning till övriga modeller än de dyraste annoskampanjerna. Tänk om fler tillverkare kunde lära sig det...