Jan Banan stod som värd för den senaste herrmiddagen - en ruskig tillställning som gick av stapeln under allhelgonahelgen. Att den var ruskig hade inte så mycket att göra med den valda tidpunkten för tillställningen som det tillstånd vissa personer, hmm, hamnade i.

Tyvärr var det inte många av oss distingerade herrklubbsmedlemmar som kunde förära vår värd med sin hedrande närvaro. Detta var i och för sig inte så konstigt med tanke på att den mycket genomarbetade videoinbjudan, som aldrig gick ut, kom först några dagar innan högtiden skulle äga rum. Vi var dock fyra tappra herrar som dök upp. Vi blev således fem i sällskapet värden inräknad.

Det hela tog sin början vid sexrycket när undertecknad tillsammans med vördade herr Westin gjorde sin entré efter att ha satt det täcka könet på den hedervärda uppgiften att köra oss till festplatsen. Janne tog emot oss som den belevade värd endast han kan vara. Öl stod på listan som välkomstdrink - mycket manligt - ingen djävla fjolldricka här inte. Självklart fanns det flera sorter att välja mellan. Och självklart valde jag det starkaste som fanns, nämligen Chimay. Den är inte dum även om den är starkare än många vinsorter. Efter att ha fått se den eminenta och mycket imponerande videoinbjudan, som jag tror att Janne har jobbat med i över ett år, var det så äntligen dags för middagen. Till förrätt: rykande varma kronärtskockor. Var hittade du så fina kockor så här års Janne??? Mycket välsmakande, verkligen!!! Sedan... börjar minnet blekna så smått, men om jag inte minns helt fel, vilket är ganska troligt att jag gör, så serverades kött... något rostbiffliknande... tror jag... till varmrätt (huvudrätt). Efter huvudrätten började underteckand bli mätt, väldigt mätt.  På huvudrätten följde kaffe och, av alla ljuva drycker, en riktigt rökig maltwhisky; Laphroaig - ahh! Kaffet hade en oväntad effekt. Det gjorde mig trött i det närmaste matt, väldigt matt!

Det blev emellertid så småningom dags för utgång. Ojoj, vilken utgång... men det är en annan historia.

Magnus