Hej, du började med snö som sen vart tö, is på varje sjö. Februari, du gör mig slö. Vad skall jag göra, när jag ut går jag fryser om mitt öra, fingrarna känns kalla och sköra, när du vid mig med din kalla hand vill röra. Halka, svalka, pulsa och glida på en skida. Frysa och lida. Vit är du en lien bit. Vill inte ha dig i grått, det har jag så många gånger förut fått. Du blir det alltför vått inte längre torrt. Din himmel den är klar, så många underbara stjärnor den har. Den som dom vill räkna kan hålla på i alla sina dar, ändå har han många kvar. Du ger oss ljus så fort och mörker i rasande fart. Men du känns så lång. Vill du inte ta slut. Jag vill från dig gå ut.