Din början är god. Snälla ge oss mera sol om vi får be, mera sol vill vi se, det får oss att mot dig le. Av dig vi fått mörka men ännu varma kvällar, det är gott. Det är ännu torrt men snart tar du det väl med regn bort. Din morgon är fylld av dimma som för att fukt till din moder som är varm, jorden som är full av harm. Du ger oss fruktan för den tid som komma skall. Det kalla, det mörka, det folktomma, som vi flyr ifrån, kommer närmare i ditt sällskap september, men låt dom få vänta, vi vill inte att dom skall komma in. Låt dom stå där ute. Dom långa, långa kalla höstovinter månaderna som tvingar oss till det vi inte vill. Stänga in oss i våra mörka rum. För att vänta på att få komma ut igen.