Här kan du läsa om våra hundar, vi har haft hund sedan 1981.
Långa stunder har det funnits mer än två hundar samtidigt i vår familj,
och detta beror på att jag och  min sambo är båda intresserade av att arbeta med hundar.

Sassa, vår första hund, en irländsk setter som var som ett yrväder.
Många gånger provade hon vårt tålamod med sina upptåg.
Dock var det genom henne vårt intresse
för att träna och tävla med hundar väcktes.
Hon klarade uppflyttning till lydnadsklass 3
och blev uppflyttad ur appellklass, rapport,
hon var en snabb rapporthund
men det var inte alltid hon sprang dit vi ville.
Hennes tävlingskarriär tog slut när hon lämnade matte
mitt i ett lydnadsprogram för att istället hälsa på husse och Kimba,
på lydnadsplanen bredvid.
Sassa blev 10 år.

När vi insåg att en liten yrsig settertik
inte räckte till åt oss båda att träna med,
så började vi att se oss efter en hund till
och valet blev en schäfer.
Vi fick förmånen att köpa Akjas Kimba ,
hon var en härlig hund som var otroligt lättlärd och
alltid ivrig på att få jobba med husse.
Kimba blev både lydnadschampion och bruksprovschampion,
vi var med på ett SM i lydnad och
tre SM för brukshundar, spårhundsgruppen.
Vi vann Schäfer-SM ett år och
sammanlagt erövrade hon 19 st certifikat.
Kimba hann bli 9 år, innan hennes dagar tog slut.

Akjas Passo hette vår nästa hund, även han från
Kennel Akjas eftersom vi var jättenöjda med Kimba och det stöd vi
fått av hennes uppfödare, Gunnel och Göran.
Carina tävlade med Passo och det var alltid någon poäng ifrån
att klara uppflyttning till elitklass spår,
han var otroligt säker på att spåra
men det var alltid något som spökade i lydnaden.
Tyvärr fick vi ta bort honom endast 4 år gammal,
eftersom han led av allvarliga armbågsfel.

När  Kimba blev Brukschampion, fick vi en championvalp.
Så när S-valparna föddes tyckte vi att det
verkade vara en lovande kombination,
så vi valde en valp som fick namnet Solo.
Något vi inte behövt ångra, Solo var mycket arbetsvillig:
Och fastän husse ett tag trodde sig  vara
bättre på att spåra än sin hund,
så blev Solo både lydnadschampion och brukschampion,
samt även godkänd som tjänstehund, bevakning, inom Flygvapnet.
När han 5,5 år skadade han sig i ett ben,
skadan omöjlig gjorde vidare träning med honom.
Och när han inte längre fick vara med
lika mycket som förut försämrades hans hälsa,
så att vi fick avsluta hans dagar hos oss alldeles för tidigt.

När Kimba`s tid på jorden var över, fanns det ett tomrum att fylla
och det blev Akjas Vadå som fyllde det.
Som valp, 4 månader, ställde vi ut henne i Kramfors.
Hon blev BIS och är den av våra hundar som sett vackrast ut,
men en liten saknad tand satte stopp för en utställningskarriär.
Vadå har alltid tyckt om lydnadsdressyr,
hon klarade upflyttning till elitklass spår.
Hon är godkänd tjänstehund, bevakning, inom Hemvärnet
och har tillsammans med matte varit
och sökt efter bortsprungna personer.
Vadå blev nio år gammal, hösten 2000 blev hon sjuk
och till slut orkade hon inte längre .

Efter det att vi haft schäfer i tio år,
tyckte vi att det var dags att pröva något nytt.
Det blev en dobermann, vi tog hand om en två-årig hane.
Med Arrac ändrade vi kurs från att mest
sysslat med lydnad och bruks,
till att satsa mer på draghundskörning.
Vi har hållit på med lite drag med våra tidigare
hundar också,men då mest för att hålla dom i form
inför somrarnas aktiviteter.
Arrac hade ett bra "springhuvud", men tyvärr
så visade det sig att han hade ett hjärtfel som gjorde att redan
andra vintern hos oss började uppföra sig konstigt.
Och efter bara någon vecka när vi upptäckt
vad som var fel på Arrac, så dog han.

Briska`s Jack blev vår andra dobermann,
han var mycket stökig under sin uppväxt.
Ett tag trodde vi att vi hade fått honom som straff,
för de framgångar vi har haft med våra tidigare hundar.
Det var först vid tre års ålder han började fungera bra.
Jack blev S(drag)CH, vi vann 3 SM-guld i H40C
samt 1 silver och 1 brons i H21C under åren -98,-99 och -00.
Han blev uppflyttad till elitklass spår
och klarade ett andra pris i lydnadsklass 3.

Akta är vår äldsta dotters hund,
hon har ända sedan hon var sju år gammal
velat ha en egen hund.
Så när vår svägerska tog valpar på sin pointertik,
tyckte vi att det var en lämplig hund åt Sandra.
Akta är en livlig hund, som har  mycket hyss för sig.
I och med henne är cirkeln sluten och vi har åter
en engelsk stående fågelhund i familjen.
I vinter har hon blivit inkörd
för stundande vintrars draghundsäventyr
och hon börjar fungera riktigt bra som draghund.
Akta blev fyra år i sommar.

Arnold som är vår andra pointer, kullbror till Akta,
han är en välväxt pointerkille som är en duktig draghund.
Tillsammans med Akta & husse vann han en sträcka på Vindelälvsdraget 2002

Biehryear, är vårt senaste tillskott i hundväg.
Vi hämtade honom i slutet av Juli,
i världsmetropolen Släppträsk.
Han har samma föräldrar som Akta & Arnold.
Biehryear var livlig som valp men ändå lättsam,
han har hunnit bli två år och även han fungerar bra som draghund.

För närvarande har vi alltså tre hundar Akta , Arnold och Biehryear .
Fastän det mesta handlar om draghundar och skidåkning ,
vi har även i vinter provat på slädhundskörning ( 4-spann).
vi lånade Biehryears kullsyster Busan i vinter.Så har vi inte släppt brukshundsbiten
utan vi är aktiva som instruktörer och tävlingsledare inom SBK.
Så det hinner nog bli några fler brukshundar i framtiden när vi lagt tävlingsskidorna på hyllan.