Baden-Powell



HISTORIK: Scoutrörelsen grundades i England 1907 av Lord Robert Baden-Powell of Gillwell. Eller Robert Stephenson Smyth Baden-Powell som var hans fullständiga namn var. När han samlade 21 pojkar på Brownsea Island. B-P föddes den 22 februari 1857 i London och han var ett av tio syskon. Hans far var präst och professor. B-P mor var faderns tredje fru och fadern dog när Robert var tre är gammal , så han blev uppfostrad av sin mor och sina äldre syskon. B-P beundrade sin mor väldigt mycket och undrade hur hon kunde uppfostra honom och hans bröder utan att någon av dem missköte sig.

Vid 8års ålder så skrev B-P "Lagar för mig själva när jag blir stor" så här skrev han: "Jag vill att alla de fattiga ska vara lika rika som vi (B-Ps mor var inte särskilt rik). De bör också ha rätt att vara lika lyckliga som vi. Alla som går över gatan vid övergångarna skall ge de fattiga gatsoparna en slant, och man bör tacka gud för vad han givit oss. Han har gjort de fattiga till att vara fattiga och de rika till att vara rika, och jag kan tala om för er hur man blir god. Nu ska jag tala om det för er. Ni måste be till Gud så ofta ni kan, men ni blir inte god genom att bedja bara, utan ni måste också försöka så mycket ni kan att vara god. 26 februari 1865"

När han var 13 år gammal så fick han ett stipendium och kunde då börja på internatskolan Charterhouse som fri elev. Detta stipendium betydde mycket för familjen så förväntningarna var höga. Robert klarade av skolan men han var inget ljus, Och med kommentarerna som i exempelvis Franska "Kan reda sig bra, har blivit lat, och sover ofta på lektionerna". Det var bara rektorn på skolan Dr Haig-Brown som gillade B-P och gav honom ett gott omdöme. Det var även Dr Haig-Brown som uppmuntrade B-Ps skådespeleri genom att låta eleverna spela teater. Men det han tyckte var det roligaste var att smyga omkring i skogen utan för skolan och spionera på lärarna och leka nybyggare eller trapper. När han lekte trapper så lyckades han i bland att snara en kanin eller hare som han sedan flådde och försökte tillaga över en öppen eld. Men han visste att "rödskinnen" (lärarna) var nära och letade efter elever på "rymmen" så han var tvungen att göra en liten rökfri eld för att undgå upptäckt. På loven och helgerna när han åkte hem så var han och hans äldre bröder mycket ute i skogen och vandrade eller så var de ute och seglade hans stora intresse för naturen till livs. Hans ljusa sidor var att han var musikalisk, han sjöng, spelade flera instrument och spelade teater.

Senare när han slutade på Charterhouse så ville han syssla med musik eller konst, men detta accepterade hans mor inte. Det var inte passande för en son till en präst så han sökte in till Oxford men blev inte intagen. Han bestämde sig för att bli officer i Engelska kavalleriet och han var nu i 20 års åldern. Att bli militär passade en ung äventyrlig, och naturintresserad man som B-P var då det innebar tjänstgöring i stora delar av världen. Resultatet vid inträdesprovet var så bra att han befriades i från de två första årens tjänstgöring i Sandhurst. Vid sin första kommedering sändes han till Indien Och hamnade under Sir Baker Russels befäl som underlöjtnant. Kommenderingen var i sig ganska händelselös. Och B-P kunde ägna sig åt friluftsliv, musik och amatörteater. Han tecknade och skrev mycket också, endel tidningsartiklar som han sålde till olika tidningar hemma i England. Och till sin mor skickade han ofta illustrerade dagboksbrev, detta bidrog nog rätt mycket till hans personlig skrivstil. Han sysslade även med olika sporter, speciellt sporter som innehöll vissa riskmoment och han vann kadirpokalen ( I vildsvins jakt med spjut ). Detta inspereade honom senare när han 1889 skrev boken Pig-sticking or Hoghunting. Efter sin tid i Indien så sändes han 1883 till Afrika som kapten samtidigt som han hade utvecklat ett stort intresse och kunnande om spaning. Och vid regementet så höll han före läsningar om spaning och skrev boken " Aid to scouting " som behandlade ämnet.

I bland tröttnade B-P på militär och sällskaps livet så "flydde" han ut i vildmarken tillsammans med några infödingar och tecknade av de vilda djuren. Och det var vid dessa turer han lärde sig det mesta om infödingarna och vildmarken.

År 1884 sändes han tillsammans med sitt regemente till Natal för att delta i en expedition till Betsjuanaland under ledning av Sir Charles Warren. Expeditionen gick bra och utan strid och B-P sändes i väg på en rekogniseings tur till Drakenbergspassen vid Boergränsen. Och den informationen man fick ut av B-Ps tur var av stort betydande, men det förstad man inte just då. 1887 efter tre år hemma i England åter vände han till Sydafrika som adjutant hos sin morbror Sir Henry Smyth. Och 1888 så deltog han i fälttåget mot Dinizulu då tjänst gjorde han som spion. Två år senare så utnämndes Sir Henry Smyth till guvernör på Malta och B-P fick bli sekreterare, detta lugna jobb tråkade ut B-P. Och efter ett år som sekreterare så lämnade han tjänsten och blev spaningsofficer för medelhavsländerna och skrev boken The Adventure of a spy. År 1895 så var han tillbaka på regementet i Afrika och deltog i en ny expedition där han förde befäl över en grupp infödda pionjärer, ett vägbygge och det innebar en massa bro byggen m.m. och än en gång så skrev han en ny bok The Downfall of Prempeh . En kort tid senare var det dax för en ny expedition tillsammans med Sir Frederick Carrington och detta var enligt B-P själva en av de hårdaste prövningarna Expeditionen krävde oerhört mycket av B-P i form av spejarkännedom, uppfiningsrikedom och mycket mod. Hans framgång var så stor att han av sina fiender matabelerna kallades " Impessa " det betyder ungefär " Odjuret som aldrig sover ". Trots att han aldrig undvek faror utan snarare sökte dem så var han alltid försiktig och han lär ha sagt. "- Man träffar ofta hjältar som utan tvekan skulle spränga helvetes portar om man bad dem om det, de skulle bara rusa i väg. Men vad vi behöver är män som inte bara tar sig dit utan också är så pass kloka att de kan komma tillbaka hit och rapportera hur det ser ut där nere ". Och det var under Prempeh expeditionen som B-P började att experimentera med uniformen. Och bytande ut hjälmen mot en hat med syvt brätte, haten var lättare än hjälmen och gav ett bra skydd mot solen.

1897 så utnämndes B-P till chef för 5.e Gardesdragonregemente i Indien. Två år senare (1899) när B-P var på permission hemma i England så träffade han Wolsley som skickade honom på ett litet specialuppdrag i Sydafrika. Hans uppdrag bestod i att organisera en polisstyrka i de nordvästra delarna, utifall att det skulle bli krig mot boerna. När boerkriget bröt ut hösten 1899 befann han sig i Mafeking där han ledde en del av polisstyrka som skulle försvara staden. Mafeking satte verkligen honom på prov under de sju månader som staden var omringad av den fyra gånger så starka boerarmen. Han höll moralen uppe genom att spela teater och ordna kabaréer för sina mannar, han organiserade en ordenanskår med dom unga pojkarna i staden. Han upptäckte snart att dom mer än väl motsvarade hans förväntningar om de själva fick ta ansvar och känna att deras insats var av betydelse. Och framför allt så var deras lösningar mer fantasifulla och detta var viktiga erfarenheter för hans framtida ungdoms arbete. När befrielsen av Mafeking kom den18 maj år 1900 blev B-P hjälte och fick ansvaret för rekrytering och utbildning av den nya poliskåren. Till sin poliskår ville B-P ha unga kolonister som kunde handla och tänka självständigt och han vägrade att ta emot många gamla militärer. Och han behöll befälet i sex månader, och sedan åter vände han till England 1903 som hjälte inte p.g.a. sina insatser i kriget mot Boerna utan därför att England behövde en hjälte.

Väl hemma så möttes han av ett England som genomgått en stor social förändring de senaste femtio åren p.g.a. industrialiseringen och urbaniseringen. Och i städerna fanns det många arbetslösa ungdomar. Och han fick många brev av ungdomar som ville ha hjälp och råd av sin stora idol och bland svaren hittar man mycket av det som senare skulle bli endel av scoutings ideologi. T.ex. att göra sig till nytta för andra genom att göra andra en väntjänst. Och behovet av en ungdomsverksamhet med intressant innehåll som höll pojkarna kvar växte hela tiden

Den ungdomsverksamhet som fanns, vände sig till medelklassens pojkar. Störst var The Boys´ Brigade som hade startas av en Mr Smith som var reservofficer och söndagsskolelärare. Programmet The Boys´ Brigade var religiöst och militäriskt. B-P bjöds ofta in för att hålla tal vid deras parader. Han såg en vis entusiasm hos både ledare och pojkar, men han gillade inte den militanta gruppdrillen där pojkarna hamnade i skymundan och inte tilläts att ta eget ansvar. Och få den positiva utveckling som pojkarna han hade sett i Mafeking. Och Brigadens pojkar fostrades för krig, och B-Ps mål var att fostra fredsscouter. 1906 så började B-P att skriva om Aids to Scouting och skissa på ett program som hette Scouting For Boys men det blev ingen succé hos The Boys Brigade. Då Scouting byggde på självverksamhet, aktiviteter för en pojke eller en liten grupp pojkar. Det var mycket friluftsliv i form av orientering, spårning, primitivmatlagning. Många pojkar läste vid denna tiden serier om indianer och bildade grupper och försökte att leva som indianerna, dessa tankar och lekar stämde bra överens med B-Ps mål. 1907 var efterfrågan och kravet på en ledar handledning så stort att B-P skrev ner och provade sina idéer på Brownsea Island. Han tog dit 20 Londonpojkar i från olika samhällsklasser, bakgrunder och lät de leva lägerliv: Och vid lägerbålen så sjöng man och B-P berättade historier om sin äventyr i Afrika. Efter lägret rest B-P runt och höll föredrag om scouting, och pressen visade stort intresse för hans verksamhet och det debatterades livligt. Scouting For Boys kom ut 1 maj 1908 på allvar, veckotidningen "The Scout" kom ut med första numret i mitten av maj samma år ett halv år senare gavs tidningen ut i 11000 ex i veckan. Fram till nu hade det aldrig scouting varit tänkt som en egen rörelse utan mer som en handledning för befintliga rörelser t.ex. KFUM och The Boys Brigade . Nu började det att uppstå scout patruller helt spontant lite här och var i England.

1909 bildades en central scoutstyrlse för att stabilisera och ge rörelsen fastare ramar. B-P slutade i armen och fick ekonomiskt stöd av kungen då han började jobba med scouting på heltid. Och under året som gick arrangerades det scouttävlingar över hela England med en stor avslutnings ceremoni i Kristalpalatset i London, ditt kom ett par flickor ikläda blåa kjolar och blåa blusar. Och när B-P frågade vad de gjorde där svarade en av flickorna att de var flick scouter. B-P tyckte att det var helt okej att flickorna ville vara med, men med den allmänna kvinnosynen i det Victorianska England tillät inte att en välupfostrad flicka gick på hajk, eller levde lägerliv. Så B-P överlät planeringen av flickscout programmet till sin mor och sin syster Agnes, tyvärr så blev inte programmet så lyckat, så det gick trögt med Girl Guiding. Under vinter 1911-1912 begav sig B-P ut på en jorden runt resa, och på väg till USA så mötte han Olave Soames som bara var 22 år gammal själv var han 54 år. Och de förlovade sig i smyg men vid B-Ps hemkomst så gifte de sig. Fram till 1914 så gick Flickscout rörelsen trögt under Anges Baden-Powells ledning, men Robert tog över posten som ordförande för flick scouterna och skrev "Girl guiding" som kom ut 1918 men dessförinnan så blev Olave flick scout chef (1916) .




Senast uppdaterad november 15 1997 av perrascout@hotmail.com (Perra)