Citat i från
Klas Sandell 1995. Ekostrategier, humanekologi och friluftsliv.
- Humanekologi: Meddelende från Nordiska föreningen för humanekologi, vol 14, No 3/4, s.18-19
Friluftsliv tolkat i den ekostrategiska begreppsramen Friluftsliv som att behärska naturen.
Naturrelationen: kännetecknas när det gäller den ekostrategi som går ut på att försöka att dominera naturen av att man försöker minimera eller eliminera det okontrollerade.
Platsrelationen: kännetecknas av att man omformar (specialiserar) olika landskap för olika aktiviteter. Individer och grupper styr(s) utifrån aktiviteterna till respektive specialiserade miljö. Inte sällan till den grad att man helt eller delvis hamnar inomhus på grund av intresset för att eliminera det av människan okontrollerade.
Aktiviteten: är själva utgångspunkten för denna ekostrategi och det innebär en långt gående specialisering (inte minst driven av kommersiella intressen). Varje friluftsaktivitet (skidåkning, paddling etc.) får snabbt en mängd underavdelningar kännetecknande av specialiserad utrustning, kunskap och stil som förvaltas av föreningar och tidskrifter.
Utrustningen: blir genom specialiseringen ofta dyr och hög-teknologisk vilket i sin tur ofta innebär stora inslag av fossila material (numera ibland dolt under dimridåer av "återvinning") samt industriell produktion i ofta globala nätvärk av transporter och information.
Illustration: till denna ekostrategi skulle kunna vara att som mellanstick i glidflygningen eller snowboard åkningen ta på sig sin Gore-Tex jacka för att på sitt sittunderlag i plast laga till en påse frystorkad mat på sitt fotgenkök. I sin extremare form innebär dock denna ekostrategi oftast att måltiden inte alls ingår i friluftslivet utan intas på hotell eller levereras av resebyråns personal.
Friluftsliv som aktivt anpassa sig till naturen
Naturrelationen: kännetecknas, både när det gäller den aktiva och passiva anpassningsstrategin av att bejakar och respekterar existensen av en gränslinje mot det av människan okontrollerade. Men den aktiva anpassningsstrategin bejakar också människans direkta påverkan och nyttjande av naturen.
Platsrelationen: är själva utgånspunkten i båda anpassningsstrategierna. Är det smö så åker man gärna skidor, är det bergigt så klättrar man, finns det en sjö med fisk så fiskar man etc. I den aktiva anpassningsstrategin ingår också att man aktivt påverkar miljön. Vi ser i detta allt ifrån att man hämtar ved till sin lägereld, jagar, fiskar, gör en bädd av granris, hugger slaner till sin trefot över elden, etc. Allt dock med förnuft, om inte annat då man enligt denna strategi snart kommer att återvända till samma plats.
Aktiviteten: underordnas i denna ekostrategi den tidgeografiska kotext man befinner sig i enligt ovan. Aktivitetens huvudsyfte är att få "kontakt" med naturen, uppleva, känna sig som en del av det större (och av människan okontrollerade) sammanhang som naturen uppfattas som. Oberoende om upplevelsen handlar om myrans stretande på marken, stjärnhimlens oändlighet eller solljusets glittrande genom löven.
Utrustningen: blir p.g.a. landskapsanpassningen ofta av enkel och generell typ och en del hämtas gärna i själva landskapet ( från grillpinnar och dricksvatten till kanske både mat och vindskydd). Man plockar svamp i samma jacka som när man fiskar eller hämtar ved. I sinna mer genomtänkta former bör ett verkligt intresse för att "möta" och få "kontakt" med naturen leda till ett intresse för naturnära och lokalt producerade varor för att minimera materialens tidsgeografiska utsträckning med vidhängande miljöproblem. Ekostrategin utgår principiellt från det lokala landskapet.
Illustration: till denna ekostrategi skulle kunna vara att sittande på sitt tovade sittunderlag vid lägerelden avnjuta sitt enbarrsté i väntan på att den nyfångade fisken halstras och att den torkade hem odlade potatisen ska bli färdigkokt.
Friluftsliv som att passivt anpassa sig till naturen.
Naturrelationen: när det gäller den ekostrategi som går ut på att passivt anpassa sig till naturen kännetecknas av att inte bara respektera människans begränsade kontrollmöjligheter i förhållande till naturen, utan innebär också en mer eller mindre uttalad övertygelse om att människan inte bör "påverka" naturen. Naturen uppfattas som "ömtålig", något som bör "lämnas i fred" och människans agerande uppfattas ofta som hot mot naturen. Denna natursyn påminner om uppfattningen om naturen som "det vilda" (se ovan). Det är det opåverkade som ledordet, (vilket naturligtvis inte är detsamma, om än en del av, det som människan ej kontrollerar).
Platsrelationen: när det gäller denna ekostrategi innebär platsrelationen minsta möjliga påverkan. Och man tvingas ha med t.ex. mat, skydd etc. vid längre vistelser. I sin extremare form tenderar denna ekostrategi att gå i riktning av passiv fjärrkontakt typ naturprogram på TV.
Aktiviteten: är i denna ekostrategi av den passivt betraktande och beundrande typen. Fågelskådning, blomexkursioner och vackra utsikter ligger i linje av detta perspektiv.
Utrustningen: måste man här ha med sig till platsen för friluftsaktiviteterna men då aktiviteterna ofta i sig inte motiverar några mer omfattande och utrustningar och då ofta flera likartade aktiviteter kan vara aktuella så blir utrustningen ofta inte så tekniskt avanserad.
Illustration: till detta friluftslivet ekoperspektiv skulle kunna vara den lokala ornitologiska föreningen som på sin söndagsutfärd avnjuter smörgåspaket och termoskaffe vid bilen.
Senast uppdaterad december 29 1997 av Perrascout@hotmail.com (Perra)