Så har vi löst problem som uppstått.

Det första vi ska upplysa om är att det oftast blir bättre med åren. Vi vet också att det inte är någon tröst när man raglar omkring halvdöd av sömnbrist i ett hus som ser ut som en beskyddarliga just härjat där. Det brukar oftast inträffa den dagen då klasskamraten man inte sett på 10 år kommer på oväntat besök... I väntan på tidens gång får man försöka hitta knep och lösningar som gör livet lättare för både föräldrar och barn.Här har vi samlat några av våra.bästa.

Sömnstörningar

Thomas hade vakenperioder på 3-4 timmar varje natt under sina första fem år och till råga på det så hade han stora problem med att somna. Grunden till det hela var nog hans hyperaktivitet så vi försökte hjälpa honom att varva ner. Lugnande mediciner typ Theralen hade ingen effekt och ligga bredvid honom fick vi inte göra. Vad som hjälpte var att avlägsna så många distraherande saker som möjligt ur hans omgivning. Sedan Taktil stimulering (massage) började användas i skolan har Thomas förmåga att själv varva ner förbättrats avsevärt. Vi har ett mönster för nattningen som inte får ändras: Börja att plocka undan leksaker och andra stimuli minst en timme före sänggående. Toalettbestyren avklaras. Kvällsfika i lugn och ro. Krypa i säng och säga godnatt. Thomas brukar vilja ha en nattlampa tänd. I en familj på sex personer blir tystnaden när alla gått till sängs väldigt påtaglig. För att detta inte ska märkas har han radion på låg volym natten igenom. Vad vakenperioderna beträffar så var dom föräldratortyr och förmodligen mådde ungen inte särskilt bra heller. När Thomas var 18 månader,storasyster Erika 3 år och lillebror Dan nyfödd sov vi sammanlagt fyra timmar varje natt.Vi prövade alla kända och okända knep utan resultat. Tillslut gav vi upp och det visade sig vara räddningen. Vi avlägsnade alla faror ur omgivningen och lät Thomas vara uppe och vandra själv,han fick vara i sitt rum,allrummet och i vårt sovrum. Han var uppe och tassade på medan vi sov och se det hjälpte.Vakenperioderna blev kortare och kortare för att tillslut upphöra helt

Matproblem

Thomas matvanor ger oss än i denna dag gråa hår så här finns ingen genialisk lösning på matvägrarproblem. Det bästa råd vi kan ge är att låta barnet bestämma vad det vill äta. Av erfarenhet vet vi att vän av ordning finner detta oerhört men det kan inte hjälpas, har man en familjemedlem med autism får man ändra en aning på Svenssonlivet. Efter nio år i Thomas sällskap vet vi att det går bra det också, det är ju den autistiske som har svårt att acceptera förändringar och det får vi ta hänsyn till. Att svårigheter att acceptera all sorts mat finns har vi läst oss fram till genom åren,samt sett vår egen Thomas som inte har stor variation i sin matsedel.Basen består av pasta,ris,pannkaka ,pommes frites och bröd.Sedan tillkommer färsk frukt,fruktjuicer,glass och yoghurt av ett speciellt märke.(En eloge till vår försäkringskassa som låter oss räkna in den i vårdbidragets merkostnadsdel.) Kött,fisk och mjölk går överhuvudtaget inte ner och ost äter man bara vid högtidliga tillfällen. Detta låter oförklarligt för den oinvigde och många situationer har uppstått när man insett det hopplösa i uppgiften att upplysa allmänheten. Som den gången när Thomas var inlagd på sjukhus för falsk krupp. Ingen mat passade utanför hemmets väggar,inte ens sådant som han normalt brukade äta. Det enda som han tog emot var nyponsoppa och saft. Ett biträde sa att han kunde ju inte få åka hem om han inte åt och jag var fullt beredd att få stanna för evigt på sjukhuset. Det har också funnits gånger att skratta åt som när vi köpte hamburgare åt våra barn.Två hamburgare med bröd och stripes och en bröd och stripes utan hamburgare. Vad kan man då göra? Man bör då och då sätta fram smakbitar av ny mat. Inte en komplett portion utan en liten bit kött, en bit potatis eller vad det nu är var för sig. Ge inte upp om tuggan inte blir accepterad utan försök en annan gång. Vad som är absolut förkastligt är att försöka tvinga i barnet maten. Vi sitter ju inte själva och trugar i oss mat vi inte kan med,åtminstone inte hemma. Detta skriver vi nu med facit i handen när vi försökt alla möjliga och omöjliga sätt. Vi trodde att ungen hade nio av tio bristsjukdomar men ett besök hos sjukhusets dietist lugnade oss,han fick i sej de flesta näringsämnena genom sin ensidiga kost. I dag har Thomas börjat få smak för färska grönsaker så vi tänker göra ett försök med vegetarisk kost så småningom.

Rädsla för olika ljud

Under årens lopp har vi lagt märke till att båda pojkarna blir helt skräckslagna när de hör vissa ljud. Rädslan för en del ljud har försvunnit,andra har tillkommit och somliga ljud har dom alltid reagerat negativt på.Här har vi en regel som vi håller hårt på: utsätt aldrig barnen för ljud som ser ut att vara obehagliga för dom.Detta grundar jag på ett stycke ur en bok av Tempel Gradin, en högfungerande autist,hon beskrev hur ljudet av en ångvissla gjorde fruktansvärt ont i hennes öron.Vissa vardagsljud är svåra att undvika men med lite uppfinningsrikedom brukar det mesta lösa sej. Försök med gamla hederliga öronproppar i värsta fall.

Vad ger man för presenter till ett barn som inte leker med leksaker?

Den frågan brukar släktingar och vänner ställa. Svaret är så enkelt att man förbiser det,ge barnet saker som det tycker om att leka med. I den här familjen är det Thomas som har en annan uppfattning än den traditionella om vad leksaker är. Han använder mest sina fötter att utforska världen med och presenterna har varit sånt som är kul att trampa på. Tallriksunderlägg,tomma äggkartonger och en balja att bada fötterna i är några exempel. På köpet kan man få mer än ett kul minne för livet som pojkarnas moster fick erfara en jul.Hon gick till varuhusets textilavdelning och inhandlade snören till joggingkläder i fem färger,en meter av varje färg.Expeditens min då hon bad att få dom inslagna som present fnissar hon åt än idag.

Ett särskilt tack till Gunnar på Tvillingstaskolan som är en inspirationskälla till leksaker och aktiviteter.