
| Mitt barn är autistiskt. |
| Vågar vi skaffa oss fler barn? |
![]() |
| ![]() |
Dan | för att gå vidare | Thomas |
I Thomas fall började det med att han vi 22
månaders ålder helt
avskärmade sej från omvärlden. Det enda han
gjorde var att sitta och
stirra på en tecknad videofilm dagen lång. Så
fort vi stängde av videon
grät han hysteriskt. Vi började misstänka en
hörselskada och en
utredning gjordes,den visade på perfekt hörsel.
Inlagd på Ö-viks sjukhus
barnklinik för nya utredningar som inte visade
något fel. Vid 2 1/2 års
ålder kom han till barn och ungdomspsyk (BUP)
där man konstaterade att
det här var ett autistiskt barn. För oss blev det
krisreaktion efter känt
mönster: chocken och förnekandet,inte kan det
vara så farligt.Sedan
sorgearbetet där vi sakta men säkert accepterade
att vårt barn hade ett
handikapp och till sist nyorienteringsfasen;OK,
nu är det så här så hur ska
vi göra det bästa av situationen?
Till er som just nu befinner er på den punkten
kan jag säga;allt fixar sej.
Den lilla babyn som bara satt och stirrade på en
TV-ruta har vuxit upp till
en sällskaplig ung man vars största intresse är
att diska.Han började
aldrig prata men nu vet vi att man kan
kommunicera riktigt bra utan ord.
TILLBAKA TILL TOPP
Eftersom jag redan väntade Dan när vi började
förstå att något var fel
med Thomas var frågan aldrig aktuell. Dan var ett
lättskött spädbarn som
åt,sov och trivdes så han hamnade i skuggan av
vår oro för Thomas.
Visst ringde en varningsklocka i mitt bakhuvud
ibland,till exempel när
lillebror lade alla våra videoband i en prydlig
rad från vardagsrummet till
hallen.En annan gång var det teskedarna som
radats upp. När han fyllt
två och ännu inte sagt ett ord började vi undra
men vi slog bort
tanken,hans beteende liknade ju inte storebrors.
Nu vet vi att inget barn
är det andra likt,symtomen varierar mycket. När
Dan fyllt tre och inte
börjat tala kunde vi inte blunda för faktum
längre,vi hade två autistiska
barn.
Hur hade vi gjort om vi hade vetat om
Thomas autism direkt? Hade
vi skaffat Dan då? Med facit i handen så säger
jag att det var tur att vi inte
visste för vi kan inte tänka oss ett liv utan
någon av våra underbara
ungar,
autistiska eller ej. Vårt råd blir
alltså att ni skaffar er så många barn
som ni orkar med,det är trots allt inte så
vanligt att man får två barn med
samma diagnos. Vad man kan fundera över är hur
många barn man
hinner och orkar sköta om ,för att få ett barn
med autism att
trivas,
utvecklas och må bra kräver dock sin
man (eller kvinna.) För min
del kände jag att gränsen gick vid fyra barn,så
efter att Dan fått sin
diagnos lät jag sterilisera mej. Vad blev det av
lillebror då? Han har nu
som 8 åring kommit på att ord är till för att
göra sig förstådd och pratar
riktigt bra. Han pratar även för sin storebror
som är lite mer vilse i
världen,ser han att Thomas blir förbigången på
något sätt så kommer han
och säger uppfodrande:Thomasen (Översatt: Har ni
glömt att storebror
behöver hjälp, era nötter.)
TILLBAKA TILL TOPP