klicka

rubrik


19/03

två autistiska syskon

Mitt barn är autistiskt.
Vågar vi skaffa oss fler barn?



















Två autistiska syskon


Om ni vill se bilder på pojkarna
klicka på respektive sol

Dan

klicka sedan på varje bild
för att gå vidare

Thomas


Det här är sidan om Thomas
och Dan,
två killar med samma
handikapp men ändå olika som natt och dag. Thomas
är mannen som
drar fram med dunder och brak,det hörs alltid när
han är i farten.När
tystnad uppstår brukar mor och far spetsa öronen
likt vakthundar,vad
i all världen gör han nu som är så tyst? Oftast
hittar vi vår kille djupt
koncentrerad på en för honom ny och intressant
sysselsättning. Som
att se hur mycket tandkräm det finns i en
ekonomitub till exempel
eller nya sätt att använda tomatketchup. Har ni
någonsin tänkt på att
ketchupen kan sprutas ut på köksgolvet och
trampas i? Först den
härliga känslan att klafsa omkring i den och sen
de dekorativa röda
fotspåren man gör,livet är fullt av möjligheter
och det enda hindret är
mammas och pappas eviga;inte så,det är fel.Som
den gången bröderna
Persson skulle ta en gemensam dusch och
föräldrarna få titta på TV
-nyheterna i lugn och ro.Först var det de stora
katastroferna ute i
världen och sedan den lilla i hallen. De unga
herrarna hade på något
sätt fått ner duschslangen från väggen och gjort
en swimmingpool där.
Kom inte och säg att autistiska barn leker
fantasilöst,det är nog vi
"vanliga" som är för fantasilösa för att
förstå.När Thomas inte leker
går han oftast omkring och bär på någon form av
snöre.Just nu är det
hopprep som gäller,han har en samling på ett
tjugotal att variera efter
klädsel och humör.Min gissning är att de fungerar
som avstressare,de
hjälper till att hålla alla intryck från
omvärlden borta. Autister har
svårt att filtrera bort ovidkommande information
från omgivningen
resultatet brukar bli kaos.Det är nog här
avskärmningen fyller sin
funktion. Det här är en väldigt pratsam och glad
kille men han pratar
på ett annat sätt än vi andra; han använder olika
ljud och gester för att
göra sig förstådd. Med det och lite kroppskontakt
kan man visa vad
man vill (viktigast) och umgås med sina gamla
föräldrar när andan
faller på. En mycket viktig person i Thomas liv
är hans personliga
assistent Ulla. Hon fyller samma funktion som
ledarhunden i en blind
människas liv med en skillnad: hunden gör det
lättare att hitta i en
mörk värld,Ulla gör det lättare att förstå en
obegriplig värld. Eftersom
Thomas tillhör de begåvningshandikappade
autisterna behöver han all
hjälp han kan få. Ulla hjälper till i livet
utanför familjen,hon tjänstgör
just nu på hans skola,Tvillingstaskolan utanför
Ö-vik träningsklass 3,
det är en klass med fyra elever som har
autism.
Om ni klickar här. så kommer ni till Ö-viks särskolors hemsida.
I Thomas klass arbetar man enligt TEACCH modellen
och det fungerar jättebra.
Lillebror Dan går i en vanlig träningsklass
på Skärpeskolan
men eftersom man anpassar undervisningen
efter de svårigheter han
har är det inga problem.
Till skillnad mot storebror pratar Dan.
Han är däremot ingen mästare på att konversera
utan använder språket mest
när han vill något.
Dan har en specialbegåvning,
han skapar skojiga figurer i modellera
och han är skicklig på det.
Skapelserna brukar ha anknytning till hans specialintresse
som är djurriket
där han intresserar sig för en art i taget.
Det har varit apor,dinosaurier, ormar och kängurur,
för tillfället är det seriefigurerna
Teenage Mutant Ninja Turtels
som gäller. Råttan Splinter och noshörningen Rocksteady
gjorda i modellera finns överallt i huset.
När Dan inte är försjunken i sitt arbete
så håller han ett vakande öga på storebror Thomas av två anledningar:
Han vakar som en liten far över sin storebror
och ser till att han får samma fördelar som alla andra.
Anledning två är utbrotten.
Ingen av pojkarna tål höga ljud
och när den ene får ett ilske och skrikutbrott
så springer den andre förskräckt och gömmer sej
för att slippa höra.
Vi videofilmade ett av Thomas utbrott för några år sedan
i syftet att ta reda på vad som orsakade hans ilska
och nu har den sekvensen fått en ny funktion;
Dan använder den som skräckfilm.
När man ser honom sitta framför Tv-rutan
kan man iaktta samma reaktioner som hos oss
när vi ser en riktig rysare
TILLBAKA TILL TOPP

















Mitt barn är autistiskt.

I Thomas fall började det med att han vi 22
månaders ålder helt
avskärmade sej från omvärlden. Det enda han
gjorde var att sitta och
stirra på en tecknad videofilm dagen lång. Så
fort vi stängde av videon
grät han hysteriskt. Vi började misstänka en
hörselskada och en
utredning gjordes,den visade på perfekt hörsel.
Inlagd på Ö-viks sjukhus
barnklinik för nya utredningar som inte visade
något fel. Vid 2 1/2 års
ålder kom han till barn och ungdomspsyk (BUP)
där man konstaterade att
det här var ett autistiskt barn. För oss blev det
krisreaktion efter känt
mönster: chocken och förnekandet,inte kan det
vara så farligt.Sedan
sorgearbetet där vi sakta men säkert accepterade
att vårt barn hade ett
handikapp och till sist nyorienteringsfasen;OK,
nu är det så här så hur ska
vi göra det bästa av situationen?
Till er som just nu befinner er på den punkten
kan jag säga;allt fixar sej.
Den lilla babyn som bara satt och stirrade på en
TV-ruta har vuxit upp till
en sällskaplig ung man vars största intresse är
att diska.Han började
aldrig prata men nu vet vi att man kan
kommunicera riktigt bra utan ord.
TILLBAKA TILL TOPP























Vågar vi skaffa oss fler barn?

Eftersom jag redan väntade Dan när vi började
förstå att något var fel
med Thomas var frågan aldrig aktuell. Dan var ett
lättskött spädbarn som
åt,sov och trivdes så han hamnade i skuggan av
vår oro för Thomas.
Visst ringde en varningsklocka i mitt bakhuvud
ibland,till exempel när
lillebror lade alla våra videoband i en prydlig
rad från vardagsrummet till
hallen.En annan gång var det teskedarna som
radats upp. När han fyllt
två och ännu inte sagt ett ord började vi undra
men vi slog bort
tanken,hans beteende liknade ju inte storebrors.
Nu vet vi att inget barn
är det andra likt,symtomen varierar mycket. När
Dan fyllt tre och inte
börjat tala kunde vi inte blunda för faktum
längre,vi hade två autistiska barn.
Hur hade vi gjort om vi hade vetat om
Thomas autism direkt? Hade
vi skaffat Dan då? Med facit i handen så säger
jag att det var tur att vi inte
visste för vi kan inte tänka oss ett liv utan
någon av våra underbara ungar,
autistiska eller ej. Vårt råd blir
alltså att ni skaffar er så många barn
som ni orkar med,det är trots allt inte så
vanligt att man får två barn med
samma diagnos. Vad man kan fundera över är hur
många barn man
hinner och orkar sköta om ,för att få ett barn
med autism att trivas,
utvecklas och må bra kräver dock sin
man (eller kvinna.) För min
del kände jag att gränsen gick vid fyra barn,så
efter att Dan fått sin
diagnos lät jag sterilisera mej. Vad blev det av
lillebror då? Han har nu
som 8 åring kommit på att ord är till för att
göra sig förstådd och pratar
riktigt bra. Han pratar även för sin storebror
som är lite mer vilse i
världen,ser han att Thomas blir förbigången på
något sätt så kommer han
och säger uppfodrande:Thomasen (Översatt: Har ni
glömt att storebror
behöver hjälp, era nötter.)
TILLBAKA TILL TOPP