Tveklöst mycket bra underhållning

No Doubt
Plats: Solnahallen (Stockholm)
Publik: 3200 (Utsålt)
Längd: 85 minuter
Bäst: Energin
Sämst: Solnahallen
Fråga: "Ob-la-di, ob-la-da"

De är måhända både kleptomanrockare och ska-marrodörer, men No Doubt gör soldränkt fyrfärgspop som man blir glad av. Och det räcker långt.

Albumet "Tragic kingdom" släpptes visserligen för ett år sedan, men det är det senaste halvåret som No Doubt gått från tämligen okänt förband, jo de värmde faktiskt upp för Neil Young i Stockholm i somras, till listtoppande världsstjärnor. Nyckeln till framgången heter "Just a girl", "Don't speak" och Gwen Stefani. De två första är gruppens hitsinglar vars videor synts i alla tänkbara kanaler och det sistnämda det vätesuperoxiderade charmtroll till sångerska som fått oss att titta på videorna. Men No Doubt har betydligt mer än så. De återvinner gammal ska, reagge, powerpop, funk och arenarock och låter den kaliforniska solen flöda över blandningen.

Mest doftar det ska, en rätt respektlös variant som de mest smårutiga 2-Tone-fansen kanske rynkar på näsan åt men som i sina bästa stunder är lika uppiggande som No Doubt-hjältarna Madness ska-pop kunde vara. Och det går hem, tillsynes överallt. När Gwen rusar, hoppar och dansar magdans jublar tio-åriga tjejer och trettioåriga metal-grabbar lika mycket. När hon, bandets övriga tre medlemmar samt de två extra inkallade blåsarna, i "Happy now?" undrar om vi är just det studsar hela ståplats publiken fram svaret. Då glömmer man lätt att Gwens röst blir lite gapig enahanda efter ett tag, att de väljer "Ob-la-di, ob-la-da" Beatles kanske sämsta låt, som cover och att "Don't speak" känns lite utsliten. No Doubt gör pur amerikansk underhållningspop, men den är av bästa märke.

Av: HÅKAN STEEN
Inskickat av: Håkan Bergman

Aftonbladet 21 Mars 1997