jag trodde att jag lärt av gamla misstag, att ingenting längre får mig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ur balans. det brände till i lördags kväll, och ljusen slocknade med en
 
 
 
 
 
 
 
 
 
smäll, jag vaknade av att klockan slog för bön. samma gamla komedi,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
samma falska hyckleri, jag slog huvudet in i väggen gång på gång.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
det for pengar hit och dit, fyllde själen full med sprit, vägen hem blev
 
 
 
 
 
 
 
 
 
blev lång. vi fann varandra mitt i all förvirring, jag famlade i dimman
 
 
 
 
 
 
 
 
 
efter nåt. du var vacker, jag var kärlekskrank, rödögd, trött och nästan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
pank. vi var Romeo och Julia en minut. jag borde ha stannat hemma,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
och putsat min gitarr, skrivit nya sånger... vaknat hel och stark.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
må gudarna ha översyn med en som ramlat överstyr, jag ville inget
 
 
 
 
 
 
 
 
 
illa med det här. jag dricker aldrig mer sprit, jag vilar, äter apelsin
 
 
 
 
 
 
 
 
 
och skyddar mej mot laster och begär