Per Ingvar Carlsson

Gift, tre barn 11,15 och 17, rektor Byavångsskolan.

Född och uppvuxen i Tomelilla kommun, närmare bestämt i Lunnarp. Efter realexamen på samrealskolan i Tomelilla fortsatte jag till gymnasiet i Ystad, där jag tog studenten 1968.
Färden gick vidare till Kristianstad, där jag 1971 avlade lärarexamen.
Under den här perioden, då jag hade min fasta punkt i Lunnarp, var jag aktiv i Lunnarps Bollklubb, som spelare och ledare.

Fortfarande letar sig blicken, måndagsmorgnar, till serietabellen för att kontrollera LBK:arnas läge.
Just nu har jag inte mycket tid över för hobbyverksamhet. Jag försöker dock slita mig då och då för en tennistimme i tennistältet. Av övrig ledig tid läggs en hel del i Tranås Ungdomsförening,, där jag är ordförande i vandrarhemssektionen.

Efter militärtjänsten började min lärargärning i Simrishamns kommun. Därefter tillbringade jag tre år i Umeå där jag jobbade bl.a som speciallärare samtidigt som jag på universitetet läste bl.a. psykologi.
En dag blev hemlängtan för stark och en ledig tjänst lockade i Tomelilla. Jag fick den och har sedan dess arbetat på nästan alla skolor i kommunen men längst perioder på Lindesborgsskolan, Kastanjeskolan och Byavångsskolan. På den senare blev jag skolledare 1992. Jag har haft förmånen att deltaga i en del lärorika nationella projekt knutna till Skolöverstyrelsen, Skolverket och Vägverket.
Som lärare har jag den fasta övertygelsen att kunskapsinhämtandet är intimt förenat med en demokratisk process. Jag anser också att det är oerhört viktigt för våra barn att de tidigt får möjlighet att lära sig demokratins spelregler och att demokrati och ansvarstagande är lagkamrater i denna process. Arbetet i skolan måste utgå från varje barns behov. Arbetet i skolan skall enligt min uppfattning ha stark anknytning till närmiljön och företeelser i samhället. När barnen känner att kunskaperna är angelägna och verkliga ökar motivationen. Gruppen barn som inte mår bra idag, som redan när de kommer till skolan är i underläge, verkar bli större. Vi måste använda våra resurser på ett bättre sätt för att hjälpa de här barnen. I annat fall kommer vårt samhälle att få betala en diger nota en bit in på 2000-talet.

Som politiker har jag levt en undanskymd roll. Det är nämligen inte helt problemfritt att arbeta som tjänsteman i kommunen och dessutom inneha politiska uppdrag. Jag har under två mandatperioder deltagit i "gamla" skolstyrelsen och i kulturnämnden.
Jag anser att kulturfrågorna är viktiga, inte minst för våra barns utveckling. Ett bra fungerande bibliotek är givetvis viktigt och visst är det roligt att biografföreningen hittills lyckas driva sin verksamhet så förtjänstfullt i Tomelilla och Brösarp. Men visst skulle vi kunna öka aktiviteter som aktiverar en större grupp barn och ungdomar. Med all respekt för t.ex. bildkonstskola och ungdomsorkester, som utför fantastiska insatser, behöver vi kulturella aktiviteter som fångar upp en större grupp barn, även de som inte "drivs" av sina föräldrar.

Vilka är just nu de viktigaste frågorna för Tomelilla Kommun ?
Jag tror inte på Tomelilla som industriort. Jag skulle önska att vi kunde samla oss kring den viktiga frågan att få människor att bosätta sig här. Hur gör vi boendet mera attraktivt ? Vilka faktorer är viktigast att lyfta fram och förändra ? Kommunikationerna mot Malmö-Köpenhamnregionen är givetvis en av grundpelarna för att det här arbetet skall lyckas. Attraktiv barnomsorgs-och skolverksamhet liksom trygg sjukvård och äldreomsorg är andra viktiga komponenter. Kan vi dessutom skapa områden med miljömässigt attraktiva bostäder bör pendlingsavståndet Tomelilla-Malmö vara godtagbart.
En annan viktig fråga är österlenfrågan. På vilka sätt kan vi utöka och effektivisera samarbetet med Simrishamns och Ystads kommun. Är en Österlenkommun lösningen för att göra sydöstra Skåne starkare ?