Krömikan del 2.
Nu är jag här med en ny krönika. Den här gången tänkte jag behandla ett par områden till inom travet. Bland annat Bra och dålig kusktaktik.
Ett praktexemel på dålig kusktaktik kan se ut ungefär så här.
Jag vill minnas ett speciellt lopp på sundbyholm då Kjell Wallin körde en häst som heter Åsebo Monami i första loppet, Åsebo gjorde då sin tävlingsdebut och var följaktligen väldigt orutinerad.'
Kjelle hade spår 4 (tror jag) och hamnade utanpå ledaren direkt efter start, han måste ha sett klart och tydligt att ledaren inte tänkte släppa (det var johan karlsson med Hifi Eko tror jag den hette), men nehej du här ska vi gasa på för allt vad remmarna tål. Detta får till naturlig följd att Åsebo slungar sig i galopp och tappar massa värdefull mark. Kjelle hamnar sist och får nöja sig med att smyga invändigt med sin häst för att få tillbaka lite utav all mark hon lade bort i galoppen. Det hela slutar som ni kanske redan har gissat att Johan Karlsson vinner ganska enkelt med sin häst medans Åsebo gör en formidabel upphämtning invändigt och slutar trea endast en liten bit efter vinnaren. Hade han kört ett bra lopp med Åsebo (dvs, inte kört för ledningen) så hade han vunnit med hur mycket som helst. Själv hade jag inte spelat varken Johan eller Kjelle, men jag kan tänka mig att de som spelade Johan var mycket nöjda till skillnad från de som hade spelat Kjelle.
Ett lysande exempel på bra kusktaktik kan se ut på det här sättet.
Ja! här vet jag inte riktigt vad jag ska säga, men en snäll resa med hästen är aldrig fel om man ser det ur hästens ögon. Får hästen en vettig position utan idiot tempo eller påstyrning i högt tempo så gjör hästen så gott den kan, och har den en bra dag så kanske den till och med vinner loppet. Då säger naturligtvis alla att han körde ett perfekt lopp, men det perfekta loppet behöver inte alltid innebära vinst. Så tycker åtminstonde jag.
En annan ganska lustig grej som jag var med om på Sundbyholmstravet var en tävlingsdag för några år sedan. Då kom det in en bil med transport bakom sent som tusan och lastade av den skitigaste häst jag någonsin har sett innan en tävling, så sent att han knappt hann värma hästen innan det var dags för defilering. Ut på banan for han (det var en amatör), körde en provstart och körde till start med de andra. Det hela slutar med att han vinner med den här skitiga hästen som nu är ännu skitigare och sedemera svettig. Han kör av banan med buketten i handen och styr in i stallet, selar av hästen, lastar på och åker hem. Otroligt men sant.
Nu över till spelet på hästar. Själv är jag en medioker för att inte säga usel spelare, men älskar sporten över allt annat så jag spelar ändå. Spelet för mig är inte den stora biten utan jag åker gärna ut till banan med en hundring i fickan och njuter av att se fin sport och bra prestationer. Fast i bland händer det att jag tar med mig den större plånboken och spelar för några hundra till, men det är inte så ofta.
Ett tips. Se inte travet som en chans till stora pengar, du blir bara besviken. Se istället chansen att få vara med om något alldeles speciellt, till exempel se morgondagens travstjärnor tändas på himlen, det är något alldeles extra det lovar jag.
En av travårets höjdpunkter är Prix de amerique som går av stapeln i slutet av januari varje år. Då koras världens stayerkung, den starkaste av alla. Vad sägs om kolstybb,upp och nerförsbackar, långa sega kurvor och en hel hoper galna fransmän som skriker ut sin önskan om en "hemma seger". Det är travsport det. Det enda man skulle kunna önska var ett rättvist startsystem där det var lite ordning och reda och inte först till kvarn får mala. Begränsa antalet startande till ett par mindre och inför auto-start, riktigt hur man skulle gå till väga vet jag inte, men det skulle i alla fall bli lite mer rättvist och alla kan få en chans att visa vad de går för.